Vill Matematikersamfundet Diskutera Skolans Matematikundervisning?

Redaktör Per-Anders Ivert uppmanar Sveriges yrkesmatematiker, enligt önskemål på denna blogg, i majnumret av Svenska Matematikersamfundets medlemsblad Bulletinen, att engagera sig i diskussion av matematikundervisningen i dagens skola.  I väntan på inlägg i Bulletinens nästa nummer, som kommer till hösten någon gång, inbjuder jag nu till diskussion här.

Hoppas att någon är intresserad av att uttrycka någon tanke om skolmatematiken, som ägnas så mycket möda och tid och som anses vara så viktig för Sveriges överlevnad som kunskaps och teknik-samhälle.

Omodern Matematikundervisning Utan Ansvariga Matematiker

Matematikinstitutionerna vid KTH och Chalmers skickar varje år en ny larmrapport om ytterligare försämrade matematikkunskaper hos nyantagna teknologer och nu var det dags igen:

• Kraftigt ras i högskolestudenterns mattekunskaper.

Med larmrapporten friskriver sig högskolematematikerna från sitt ansvar att se till att landets matematikutbildning är modern och funktionell, genom att skylla på skolmatematiken:  

• De högskolelärare som SvD pratar med är överens om att studenternas svaga grundkunskaper gjort att utbildningsnivån vid högskolorna sänkts undan för undan.
• Visst har vi anpassat nivån, men det är inget folk vill tala högt om. 
• För svag matteundervisning i grundskola och gymnasium, i kombination med en för generös betygsättning, ligger bakom problemen.

Men skolmatematiken är en (förenklad) variant av högskolematematiken och anledningen att skolmatematiken inte längre fungerar är att högskolematematiken är omodern och inte motsvarar datorsamhällets nya möjligheter och behov.  

När jag försöker få högskolematematikerna att bära sitt ansvar och modernisera utbildningen möts jag av oförstående och uppgivenhet och mitt öppna brev till Svenska Matematikersamfundet och Nationalkommitten för Matematik leder ingenstans. Se också mitt inlägg i kommande maj-nummer av SMS-Bulletinen.

Till Per-Anders Ivert Redaktör för SMS-Bulletinen

Jag har skickat följande inlägg till Svenska Matematikersamfundets medlemsblad Bulletinen med anledning av redaktör Per-Anders Iverts inledande ord i februarinummret 2014.

Till SMS-Bulletinen

Redaktör Per-Anders Ivert inleder februarinummret av Bulletinen med: "Apropå reaktioner; det kommer sällan sådana, men jag uppmärksammades på en rolig reaktion på något jag skrev för några nummer sedan och som handlade om huruvida skolmatematiken behövs. En jeppe från Chalmers, en person som jag inte känner och tror att jag aldrig varit i kontakt med, skrev på sin blogg":

• Oktobernumret av Svenska Matematikersamfundets Bulletin tar upp frågan om skolmatematiken ”behövs”. 
• Ordförande Per- Anders Ivert inleder med Själv kan jag inte svara på vad som behövs och inte behövs. Det beror på vad man menar med ”behövs” och även på hur skolmatematiken ser ut.
• Ulf Persson följer upp med en betraktelse som inleds med: Det tycks vara ett faktum att en stor del av befolkningen avskyr matematik och finner skolmatematiken plågsam. 
• Ivert och Persson uttrycker den vilsenhet, och därav kommande ångest, som präglar matematikerns syn på sitt ämnes roll i skolan av idag: Yrkesmatematikern vet inte om skolmatematiken längre ”behövs” och då vet inte skolmatematikern och eleven det heller. 

Ivert fortsätter med:

• "När jag såg detta blev jag rätt förvånad. Jag trodde att mina citerade ord var fullkomligt okontroversiella, och jag förstod inte riktigt vad som motiverade sarkasmen ”ordförande”. Den här Chalmersliraren trodde nog inte att jag var ordförande för Samfundet, utan det ska väl föreställa någon anspelning på östasiatiska politiska strukturer". 
• "Vid en närmare läsning såg jag dock att Ulf Persson hade kritiserat den här bloggaren i sin text, vilket tydligen hade lett till en mental kortslutning hos bloggaren och associationerna hade börjat gå kors och tvärs. Om man vill fundera över min ”vilsenhet och ångest” så bjuder jag på en del underlag i detta nummer".

Iverts utläggning om "jeppe på Chalmers" och "Chalmerslirare" skall ses mot bakgrund av det öppna brev till Svenska Matematikersamfundet of Nationalkommitten för Matematik, som jag publicerade på min blogg 22 dec 2013, och där jag efterfrågade vilket ansvar Samfundet och Kommitten har för matematikundervisningen i landet, inklusive skolmatematiken och det pågående Matematiklyftet.

Trots ett flertal påminnelser har jag inte fått något svar varken från Samfundet (ordf Pär Kurlberg) eller Kommitten (Torbjörn Lundh) eller KVA-Matematik (Nils Dencker), och jag ställer denna fråga än en gång nu direkt till Dig Per-Anders Ivert: Om Du och Samfundet inte har drabbats av någon "vilsenhet och ångest" så måste Du kunna ge ett svar och publicera detta tillsammans med detta mitt inlägg i nästa nummer av Bulletinen.

Med anledning av Ulf Perssons inlägg under Ordet är mitt, kan man säga att det som räknas vad gäller kunskap är skillnad i kunskap: Det alla kan har ringa intresse. En skola som främst satsar på att ge alla en gemensam baskunskap, vad den än må vara, har svårt att motivera eleverna och är förödande både de många som inte uppnår de gemensamma målen och för de något färre som skulle kunna prestera mycket bättre. Sålänge Euklidisk geometri och latin var reserverade för liten del av eleverna, kunde motivation skapas och studiemål uppnås,  tämligen oberoende av intellektuell kapacitet och social bakgrund hos elever (och lärare). Matematiklyftet som skall lyfta alla, är ett tomt slag i luften till stora kostnader.

Epiteten om min person i Bulletinen har nu utvidgats från "Johnsonligan" till "jeppe på Chalmers" och "Chalmerslirare", det senare kanske inte längre så aktuellt då jag flyttade till KTH för 7 år sedan. Per-Anders ondgör sig över språklig förflackning, men där ingår uppenbarligen inte "jeppe", "lirare" och "mental kortslutning".

Claes Johnson
prof em i tillämpad matematik KTH

Öppet Brev om Matematiklyftet

Till
Svenska Matematikersamfundet
Nationalkommitten för Matematik

Angående Matematiklyftet

Skolverket har nu inlett Matematiklyftet med en total budget på 2.6 miljarder varav 1.3 miljarder för lärarfortbildning.

Matematiklyftets syfte anges vara att öka elevers måluppfyllelse i matematik enligt de mål som uttrycks i kurs- och ämnesplanerna för matematik.

Målen i Matematiklyftet anges vara att utveckla undervisnings- och fortbildningskulturen i matematik på skolorna genom kollegialt lärande:

• lärare utvecklar och befäster kunskap i matematikdidaktik i sin egen undervisning utifrån det kollegiala lärandet,
• matematikundervisningen utvecklas utifrån lokala behov,
• undervisningens utformning ger förutsättningar för alla elever att utvecklas mot de mål som anges i kurs- och ämnesplaner för matematik,
• kunskaper om undervisning och elevers lärande utgår från forskning och beprövad erfarenhet,
• rektor synliggör och följer upp matematikundervisningens kvalitet samt
• rektor och lärare fortsätter utveckla matematikundervisningen utifrån lokala behov.

Det kollegiala lärandet skall utgå från att antal matematikmoduler framställda på beställning av Skolverket från universitet och lärarhögskolor i landet, samlade under Lärarportalen (denna länk till Skolverket fungerade inte 22-23/12). Kollegialt lärande innebär att lärare får betalt för att sitta i grupp runt ett kaffebord och diskutera, och kostar mycket i både tid och pengar.  

Vad som menas med lokala behov är oklart. Om något är matematik universell och det är svårt att se varför matematiken i Kiruna skulle skilja sig från den i Malmö.

Jag anmodar Matematikersamfundet och Nationalkommitten att tillsätta arbetsgrupp(er) för att utvärdera det material för fortbildning av lärare som presenteras under Lärarportalen. 

Ansvaret för matematikundervisningen i våra skolor måste ytterst bäras av Sveriges universitetsmatematiker. Tyvärr har detta ansvar successivt eroderat och därmed skapat en nedåtgående spiral av trivialisering parad med resultatförsämring utan undre gräns. Spiralen nedåt har inte kunnat brytas eftersom utan ansvar endast cirkelgång är möjlig. Att fortbildningen har kollapsat till kollegialt lärande kan ses som en konsekvens av att universitetsmatematiker har lämnat lärarutbildning och fortbildning att sköta sig själva. 

Vad som krävs är att Sveriges universitetsmatematiker bär sitt ansvar och den första uppgiften i denna (nygamla) roll måste vara att ta ansvar för att Matematiklyftets stora pengar används på ett meningsfullt sätt. Det första steget härvid vore att tillsätta arbetsgrupper enligt mitt förslag.

Med Önskan om Ett Gott Nytt År för Matematikämnet 

Claes Johnson

PS1 Min uppfattning om Matematiklyftet finns redovisad här.

PS2 Universitetsmatematiker har att ge svar på fråga 1. Vad? och 2. Varför?, samt med hjälp av  didaktiker svar på fråga 3. Hur? Och svaret på fråga 1. och 2. är inte detsamma idag som igår.

Svar från Nils Dencker, ordf NationalKommitten 23/12:

Hej: Inget fel på ditt förslag, men jag har känslan av att man lyssnar mindre och mindre på universitetsmatematiker nu för tiden, vilket har demoraliserat många. Jag hoppas att du inte glömmer att skicka detta förslag till Torbjörn Lundh. God Jul och Gott Nytt År, Nils

Mitt svar till Nils 23/12:

Tack för svar Nils: Anledningen att ingen lyssnar är att matematiker inte säger något värt att lyssna till, annat än spridda utbrott om att lärare och elever är dåliga och läget så hopplöst att inget kan göras och bara blir värre för varje år.

Men detta är inte att rätt ta sitt ansvar. Så vad tänker Du nu göra för att visa att NK inte är så demoraliserat att inget ansvar kan bäras? Vänligen, Claes


Svar från Nils D 23/12:

Hej, jag hann inte läsa ditt förslag så noggrant igår, men förstår nu din frustration. Dock kan det nog finnas än värre förslag än att behöva dricka kaffe på arbetstid även det ser ut som ett stort slöseri av resurser.

Frågan om universitetsmatematikers inflytande på lärarutbildningen är rätt så komplicerad, det finns många aktörer som motarbetar varandra. Vi här i Lund var involverad i lärarutbildningen, tills Lärarhögskolan tackade för sig och drog sig ur samarbetet. Oenigheten gällde främst hur mycket tid man skulle ta av matematikstudierna för andra aktiviteter.

Men jag tycker att som ledamot av en kommitté så bör man ska hänskjuta frågan till ordföranden. Man inte tillsätta arbetsgrupper utan att ha diskuterat frågan i kommittén. Det finns inga administrativa resurser utan man måste förlita sig på frivilligt extraarbete, och folk ställer inte upp om man inte har diskuterat igenom frågan så att de känner sig delaktiga.

Vi måste också diskutera om hur meningsfullt det är att utvärdera ett program som redan är klart men som inte har hunnit starta. Man kan även tänka sig att skapa opinion mot ett program som de närmast involverade tycker har ett mycket begränsat värde och som tar resurser och energi från huvuduppgiften.
Många julhälsningar, Nils

Mitt svar till Nils 24/12:

Tack Nils för utförligare reaktion på mitt förslag att granska Matematiklyftet. Har jag uppfattat Dig rätt om jag säger att Du nu kommer att ta upp mitt förslag till diskussion i NK? 

Julhälsningar, Claes 

Svar från Torbjörn Lundh NK 26/12:

Hej Claes,
Tack för din fråga om lärarlyftet.Vi kommer att ta upp ditt förslag på vårt nästa möte. Redan idag försöker vi (med SKM och NCM) dra vårt strå till stacken - med nollbudget - genom bland annat Kängurutävlingen, Sonja Kovalevskydagarna och Kleindagarna.
Många hälsningar,
Torbjörn

Mitt svar till Torbjörn 27/12:

Tack för respons Torbjörn. Det är bra att Du vill ta upp en diskussion om Matematiklyftets mål, mening och genomförande. När jag granskar vad som görs, ser jag en meningslös cirkelgång av kollegialt lärande under miljardrullning. Jag hoppas att Nationalkommitten vill göra sin analys och handla därefter.

Svar från Pär Kurlberg ordf Matematikersamfundet 27/12:

Hej Claes, 

Tack för ditt brev om matematiklyftet. Jag skall ta upp ditt förslag
med styrelsen.
Gott Nytt År! Pär