söndag 30 december 2012

Global Warming Denial vs Hysteria Industry Database

I am listed on the Desmogblog Extensive Database of Individuals Involved in the Global Warming Denial Industry including many serious climate scientists. A corresponding list of Individuals Involved in the Global Warming Hysteria Industry would be much shorter.

Negative Climate Sensitivity: Global Cooling 1

The preceding posts lead to the conclusion that the Earth (and Venus) including atmosphere up to a pressure of 0.2 - 0.3 bar have a TOA temperature at the tropopause equal to the bolometric temperature determined by the distance to the Sun, as a minimal temperature.

The surface temperature would then be determined by a lapse rate observed to be 6.5 C/km resulting from atmospheric thermodynamics driven by radiative forcing of the Earth surface,  to be compared with the dry adiabatic lapse rate of g/c_p = 9.8 C/km with g gravitational acceleration and c_p the heat capacity of air at constant pressure.

The thermodynamics in the atmosphere would thus have the effect of reducing the dry adiabatic lapse representing a possible state without radiative forcing and thermodynamics, and thus an effect of reducing the surface temperature.

Doubling the atmospheric CO2 is by IPCC estimated to correspond to a radiative forcing of 2- 4 W/m2, to be added to the 180 - 40 = 140 W/m2 effectively absorbed by the Earth surface with 180 incoming and 40 directly outgoing through the atmospheric window.  The effect on the surface temperature would then be determined by the lapse rate with the bolometric temperature of TOA at the tropopause  unchanged because the distance to the Sun is unchanged.

The effect of additional effective radiative forcing of the Earth surface would be more active thermodynamics which would tend to further reduce the lapse rate and thus the Earth surface temperature.

Climate sensitivity as the increase of the Earth surface temperature upon doubling of CO2, would thus be negative: More CO2 would tend to be cooling rather than warming, but the effect would probably be so small that it could not be observed. Climate sensitivity would thus seem to be non-positive and the risk of global warming would (very likely) be small (with a most likely value of 0).

(This insight is now quickly eating its way into the minds of both people and politicians and global warming hysteria is already history).

Compare with the climate sensitivity of + 3 C by IPCC, which is obtained by a combination (i) radiative forcing increasing the bolometric temperature, as if the Earth was moved closer to the Sun and (ii) positive thermodynamics feedback, as if thermodynamics could slow down by additional forcing.

The IPCC view is presented by its Swedish representative Lennart Bengtsson with the following key argument:
  • .... the Earth energy balance can temporarily be changed by reduced radiation to outer space by increased concentration of greenhouse gases. 
We see here the idea of heating (less outgoing radiation) with necessarily a warming effect by greenhouse gases, which is the key of global warming propaganda. But LB eliminates the warming effect by stating that it is only temporary, and thus seems to say that the effect in the end is zero.

PS Notice that in the IPCC and LB greenhouse gas argument, the TOA would be put at 5 km at a bolometric temperature of - 18 C corresponding to 240 W/m2 outgoing radiation, and would then be shifted upwards to cooler levels under increased concentration of greenhouse gases and then eventually cause surface warming.  But there is no TOA other than the tropopause (as concerns thermodynamics), and shifting an artificial TOA up or down would lack physical meaning.

lördag 29 december 2012

The Earth-Atmosphere System as Blackbody

Data suggests that the Earth including the troposphere can be viewed as a blackbody heated by 140 W/m2 absorbed by the Earth surface and emitting 140 W/m2 at a bolometric temperature of about -55 C  (according to Stefan-Boltzmann's Law) attained at the tropopause at 0.1 - 0.3 bar as its "outer boundary".

The 140 W/m2 absorbed by the Earth surface comes from 240 W/m2 absorbed by the Earth-atmosphere with an albedo of 0.3 out of a total of 340 W/m2 incoming from the Sun, minus 60 W/m2 absorbed and re-emitted by the atmosphere minus 40 W/m2 directly radiated from the Earth surface to outer space through the "atmospheric window".

Including the troposphere and the stratosphere in the Earth-atmosphere system makes the stratopause  at 0.001 bar the outer boundary with an observed temperature of 0 C with corresponding blackbody radiation of 320 W/m2, which is close to the total of 340 W/m2.

The internal thermodynamics/raditation of the Earth-atmosphere system is very complex and difficult to accurately model, but it thus appears that it is possible to view the system as a single blackbody in two ways:
  1. Earth + troposphere 
  2. Earth + troposphere + stratopshere 
with an observed temperature of the "outer boundary" in reasonable correspondence in both cases with the bolometric temperature as the blackbody temperature of the same irradiance.

Viewing the Earth + troposphere as a blackbody with outer boundary or top of the atmosphere TOA temperature determined as bolometric temperature, makes the surface temperature depend on the lapse rate, and with the lapse rate mainly determined by thermodynamics, the surface temperature would be insensitive to small changes in the internal radiative composition of the atmosphere. In other words, there would be no detectable greenhouse effect.

For Venus the observed temperature at 0.25 bar is -20 C which is again equal to the bolometric temperature.

We thus find evidence that for both the Earth and Venus including atmospheres up to about 0.3 bar, the TOA temperature is the bolometric temperature determined by distance to the Sun, and the surface temperature is determined by a lapse rates mainly set by thermodynamics. 

Most Likely IPCC AR5 Very Likely Uncertain

The leaked IPCC AR5 states: 
  • Despite considerable advances in climate models and in understanding and quantifying climate feedbacks, the assessed literature still supports the conclusion from AR4 that climate sensitivity is likely in the range 2–4.5°C, and very likely above 1.5°C. The most likely value remains near 3°C. 
  • A few studies argued for low values of climate sensitivity, but almost all of them have received criticism in the literature.
  • Equilibrium climate sensitivity, transient climate response and climate feedbacks are useful concepts to characterize the response of a model to an external forcing perturbation. However, there are limitations to the concept of radiative forcing. 
  • Projections of climate change are uncertain, firstly because they are primarily dependent on scenarios of future anthropogenic and natural forcings, secondly because of incomplete understanding and inadequate models of the climate system and finally because of the existence of natural climate variability
  • The term climate projection tacitly implies these uncertainties and dependencies. 
  • Nevertheless, as greenhouse gas concentrations continue to rise, we expect to see future changes to the climate system that are greater than those already observed and attributed to human activities. 
  • It is possible to understand future climate change using models and to use models to quantify likely outcomes and uncertainties dependent on assumptions about future forcing scenarios. 
We read contradictory statements expressing that the most likely value of climate sensitivity is 3 C, while projections of climate change are uncertain. In short, IPCC AR5 tells the world: 
  • It is uncertain that climate sensitivity very likely is above 1.5 C and most likely is 3C.
One may ask if it is in fact very uncertain or most uncertain that the value is very likely above 1.5 C or most likely is  3 C? 

In any case, it seems to be very likely that the terminology developed by IPCC most likely does not represent considerable advances in climate models and in understanding

Recall that the IPCC climate sensitivity of 3 C is obtained from a starting guess of radiative sensitivity of 1 C from a guess of radiative forcing of 4 W/m2, combined with a freely invented thermodynamic feedback factor of 3, giving 3 C as an inventive guess work.

Leaked Climate Sensitivity of 0.3 C

The leaked Second Order Draft IPCC AR5 essentially repeats the AR4 estimate of a climate sensitivity of 3 C:
  • Equilibrium climate sensitivity is likely in the range 2°C–4.5°C, and very likely above 1.5°C. The most likely value is near 3°C. Equilibrium climate sensitivity greater than about 6°C–7°C is very unlikely. 
Let me here  leak the following update of my previous 10 times smaller estimate of climate sensitivity coming down to 0.3 C, based on the following argument using the standard numbers of 
  • Earth surface temperature: + 15 C
  • top of the atmosphere TOA temperature: - 18 C at 5 km altitude
  • lapse rate: 6.5 C/km 
  • dry adiabatic lapse rate: 10 C/km
  • transported from surface to TOA by thermodynamics: 120 W/m2 
  • transported from surface to TOA by radiation: 60 W/m2.
Assuming that thermodynamics reduces the lapse rate from 10 to 6.5 C/km, thermodynamics would thus have the effect of decreasing the temperature increase from TOA to Earth surface by 5 x 3.5 = 18 C, thus with a relative decrease of 18/120 = 0.15 Cm^2/W. 

The corresponding number for radiation would be an increase of 33/60 = 0.5 Cm^2/W. 

The combined effect would thus be with a partition of 2/3 thermodynamics and 1/3 radiation:
  • 1/3 x 0.5 - 2/3 x 0.15  = 1/6 - 1/10 = 5/30 - 3/30 = 2/30 = 1/15 Cm^2/W.
An assumed radiative forcing of 4 W/m2 would thus lead to a warming of  4/15 C, which is less than 0.3 C, thus a factor 10 smaller than IPCC's most likely value of 3 C. 

An alarm of 3 C would thus be replaced by a harmless 0.3 C, which could never be noticed.  

Do you say that the above argument is simplistic? Yes, it is, but it may well be more realistic than the IPCC argument  leading to a climate sensitivity probably inflated by a factor 10.

In business a value inflated by a factor 10, would be viewed as fraudulent.    

fredag 28 december 2012

Blackbody as Universal Reference Thermometer

The analysis on Computational Blackbody Radiation identifies a blackbody by a radiation spectrum with all frequencies of the same brightness or light intensity,  thus sharing a common temperature (equidistribution), together with maximal high frequency cut-off (expressing Wien's displacement law).

This makes a blackbody into a universal thermometer which can be used to define the temperature of an arbitrary body with arbitrary absorption/emission characteristic, through radiative equilibrium with the blackbody by near-resonance.

This makes it possible to compare the temperatures of two different bodies with different absorption/emission spectra, and in particular infer radiative transfer of heat energy from hot to cold.

Viewing a blackbody as a reference thermometer may remove some of the mystery of the common notion of a blackbody as an empty cavity absorbing all incident radiation. This may help to understand that the equally mysterious greenhouse gas effect is non-existent.

torsdag 27 december 2012

Evidence of Zero Greenhouse Gas Effect 4

The above picture from Giant Planets of Our Solar System by P. Irwin, shows observed cloud structure and temperature variation through the atmospheres of the outer gaseous planets: Jupiter, Saturn, Uranus and Neptune. We find minimum temperature close to observed bolometric temperature as the temperature of a blackbody of the same irradiance:
  • Jupiter: 124 K (167 K)
  • Saturnus:  95 K (138 K)
  • Uranus: 59 K (79 K)
  • Neptunus: 59 K (70 K)
which we can identify as temperatures attained at a pressure of about 0.3 bar (with those at 1 bar in parenthesis).

We compare with a bolometric temperature of the Earth + atmosphere assuming an irradiance of 200 W/m2 = 240 W/m2 absorbed from the Sun (with albedo 0.3) minus 40 W/m2 radiated through the atmospheric window directly from the Earth surface, which equals (200/5.66)^0.25 x 10^2 = 243 K. This is close to the temperature of the Earth atmosphere at 0.3 bar.
We thus find evidence that the bolometric temperature  of a planet including atmosphere, is close to the minimum temperature attained at a pressure of about 0.3 bar, which we may view to define the "outer boundary" of the planet plus atmosphere.

The internal temperature including the temperature of a planet surface would then be determined by the bolometric temperature and a lapse rate specified by thermodynamics, both being independent of the specific radiative properties of the atmosphere, thus supporting the idea of zero greenhouse gas effect. 

onsdag 26 december 2012

Evidence of Zero Greenhouse Gas Effect 3

It is not clear (not even for an ideal blackbody like a cavity) from where in the interior of a radiating body the radiation passing through its boundary, effectively originates: Somehow a coordinated wave motion or oscillation is formed inside the body, which is then transmitted through its boundary to the outside as radiation.

This may be similar to an idea somehow formed as a coordinated wave motion involving the whole brain, which is then transmitted to the exterior through the mouth.

Evidence of Zero Greenhouse Gas Effect 2

By universality of blackbody radiation the temperature of a planet orbiting the Sun, both assumed to be ideal blackbodies, would only depend on the distance to the Sun and not on the composition of the planet including its atmosphere. We would then expect the blackbody temperature to be the "surface" temperature of the planet including its atmosphere as the temperature of the "outermost layer" of the atmosphere, which would also be the smallest temperature assumed.

Data like that above suggests that this layer is defined by an atmospheric pressure of 200-400 millibar, which for a gaseous planet like Jupiter defines an "effective outer boundary" as a radiating body.

The solid surface temperature of planet, like the Earth or Venus, would then be determined by a lapse rate set by thermodynamics, and would thus be independent of the radiative properties of the atmosphere including the concentration of CO2, thus contradicting the presence of any greenhouse gas effect, on both the Earth and Venus.

See also No Greenhouse Effect with the observation that the temperature of Venus is about 1.176 times that of the Earth at the same pressure level, which conforms with the difference of blackbody temperatures from different distances to the Sun.

PS The albedo would then be taken into account by reducing the effective blackbody temperature at a certain distance from the Sun, alternatively effectively increasing the distance to the Sun. For example, with albedo = 0, the effective Earth blackbody temperature would be 273 K, and with the observed  albedo = 0.4, it would be 240 K attained at a pressure of about 300 millibar.

tisdag 25 december 2012

Evidence of Zero Greenhouse Gas Effect 1

The above plots of temperature vs pressure in planetary atmospheres indicate that the surface temperature of a planet with an atmosphere is determined by its blackbody temperature, as the temperature of the atmosphere at a pressure of about 0.3 bar attained at a certain altitude and then moderated by a certain lapse rate (less than g/c_p where g is the gravitational acceleration and  c_p the specific heat of the atmosphere at constant pressure) to set the surface temperature. The blackbody temperature would then be the minimum temperature of the atmosphere attained at a pressure of about 0.3 bar, and the planet surface temperature would be independent of the composition of the atmosphere, as long as the lapse rate would not be subject to  change.

The greenhouse effect, supposedly influencing the temperature of the Earth surface, as an effect depending on the radiative properties of the atmosphere, would thus be zero. In particular, with a given lapse rate the Earth surface temperature would be independent of the amount of CO2 in the atmosphere.

The rationale would be that a gas at a pressure of more than 0.3 bar radiates like a blackbody. Is this true?

torsdag 20 december 2012

The Arrow of Time and Another New Year

As the year 2012 is now coming to an end it is maybe again time to contemplate the irreversibility of the world and our lives in particular. A clock can be made to tick backwards, but not our lives. A clock is reversible but our life is irreversible. Why? Why is there an arrow of time pointing from past to future?

The standard answer you hear is that by the 2nd law of thermodynamics the entropy always increases and increasing entropy is what defines the direction of time. If you say that you don't understand, then you are in good company: The clever mathematician John von Neumann pointed out that referring to entropy is a secure way of winning any argument, because nobody knows what entropy is. So, refereeing to increase of entropy as the definition of increase of time, says nothing.

If you are interested in understanding irreversibility and why you get older as time passes, you may get wiser by browsing The Clock and the Arrow: A Brief Theory of Time, where a new approach is explored based on an idea of finite precision computation.

The basic idea is illustrated in the picture above showing two sawlike structures on top of each other, which can slide with respect to each other one way, but not the other.  Why?

Because, what happens pulling the top structure to the right with a certain force F, assuming the bottom structure is fixed, is that the top structure moves right while being lifted up,  and the speed of motion is then determined by the power supplied and the weight of the top structure.

But motion to the left is impossible, because an infinite power would required to lift the top structure
the saw-teeth depth in zero time.

Why is then our lives like a saw gliding on top of another always to the right, towards an inescapable end without possibility to return? This is what the Clock and Arrow book seeks to explain. Take a look if you feel you want to know.

onsdag 19 december 2012

Francis Bacon Quotes on New Theory of Flight

Here are some quotes by Francis Bacon (1561-1626) relating to science in general and to the New Theory of Flight in particular:
  • If a man's wit be wandering, let him study the mathematics. 
  • A prudent question is one-half of wisdom.
  • Age appears to be best in four things; old wood best to burn, old wine to drink, old friends to trust, and old authors to read. 
  • Who questions much, shall learn much, and retain much. 
  • Nature, to be commanded, must be obeyed. 
  • Read not to contradict and confute, nor to believe and take for granted... but to weigh and consider. 
  • Truth emerges more readily from error than from confusion. 
  • A sudden bold and unexpected question doth many times surprise a man and lay him open.
  • Science is but an image of the truth.
  • Studies perfect nature and are perfected still by experience.
  • Truth is so hard to tell, it sometimes needs fiction to make it plausible. 
  • They are ill discoverers that think there is no land, when they can see nothing but sea. 
  • Silence is the virtue of fools. 
  • The subtlety of nature is greater many times over than the subtlety of the senses and understanding.
  • Truth is a good dog; but always beware of barking too close to the heels of an error, lest you get your brains kicked out. 
  • Write down the thoughts of the moment. Those that come unsought for are commonly the most valuable.
  • The genius, wit, and the spirit of a nation are discovered by their proverbs. 

Tornados and New Theory of Flight

The New Theory of Flight identifies rotational separation at the trailing edge as the physical mechanism allowing a wing to generate large lift at the price of small drag. Rotational separation is illustrated above left in the case of flow of air past a circular cylinder.

The swirling flow is similar to the swirling flow of a tornado generated by rising hot air sucking air
towards a low pressure center in a spiraling motion, illustrated above right.

NBCNEWS reports today on Man-made tornadoes could power the future:
  • Coiled up in a tornado is as much energy as an entire power plant. So a Canadian engineer has a plan to spin up his own twister and extract energy from its tethered tail.

tisdag 18 december 2012

Separation in Slightly Viscous Flow

The New Theory of Flight presented on The Secret of Flight offers a new analysis of the central problem of separation in slightly viscous flow modeled by the Navier-Stokes equations with a slip boundary condition. This analysis is fundamentally different from the classical analysis by Prandtl of boundary layer separation with a no-slip boundary condition, which has dominated modern fluid mechanics.

Separation with slip show to take one of the following forms illustrated in the oil film visualizations above:
  1. Rotational separation with opposing flows (top)
  2. Parellel flow separation (bottom)
The analysis is presented in the upcoming book The Secret of Flight in Chapters 24 - 30. Why not take a look!

lördag 15 december 2012

New Theory vs Old Peer Review System

Our article New Theory of Flight, first rejected by AIAA Journal and now under review by Journal of Mathematical Fluid Mechanics (JMFM), raises an important question as concerns the peer review system with anonymous referees used in scientific publishing.

The negative referee reports from AIAA show that the fluid dynamics community will do whatever is needed to suppress the New Theory in defense of the Old Theory.

If JMFM were to choose referees from this community the New Theory would have to be rejected by JMFM. On the other hand, JMFM has already published our article Resolution of d'Alembert's Paradox underlying the New Theory by relying on expertise outside the fluid dynamics community, with basis in mathematics and computation.

But Wikipedia being controled by the fluid dynamics community has blocked every reference to this published article in the Wikipedia article on d'Alembert's paradox, with details recorded on Wikipedia Inquisition, and so the publication in JMFM does not count. JMFM is outside while Journal of Fluid Mechanics (JFM) and AIAA Journal are inside.

It is thinkable that JMFM could likewise publish the New Theory, by finding referees endorsing the New Theory. But these referees could not come from inside the fluid dynamics community and thus would lack scientific credibility. In short:
  • Referees from inside the fluid dynamics community will reject the New Theory, even if it is correct, because it challenges the Old Theory. 
  • Referees outside the fluid dynamics community cannot endorse the New Theory, even if it is correct, because they lack scientific credibility.   
This shows that the conventional referee system does not seem to be functional in this case of a New Theory challenging an established Old Theory: Either the New Theory will be rejected without good reason, or it will be published without good reason.

The only possibility in this case is to publish the article without the usual refereeing process and invite to an open discussion of the New Theory vs the Old Theory.

What seems to be needed is thus
  • A: open refereeing process after publishing with non-anonymous referees,
instead of
  • B: closed refereeing process before publishing with anonymous referees.
If there once in the era of analog printing on paper was a reason for preferring B before A, because what was once printed on paper remained printed on paper, this reason no longer holds in the digital era of electronic publishing where rejection and erasing can be done at any time.

Functional science like functional society can only be maintained through open discussion by people with names and faces. Science and politics behind closed doors is against the basic principle of science and democracy of open critical inquiry.

In this light the censorship by KTH of my book Mathematical Simulation Technology recorded as KTH-gate, is troublesome for KTH and a nuisance for me.  

måndag 10 december 2012

Light-Matter Interaction: Nobel Prize in Physics 2012

The 2012 Nobel Prize in Physics awarded Serge Haroche and David Wineland, concerns experimental investigations of light-matter or radiation-matter interaction for small (quantum) systems: ions in a harmonic trap and photons in a cavity.

There is a connection to the study of blackbody radiation on Computational Blackbody Radiation based on a mathematical model of the form W + R = E of radiation-matter interaction, including the following components:
  • wave equation for matter (W)
  • small radiative damping: outgoing radiation from matter (R)
  • excitation from incoming radiation (E).
The study brings out a basic aspect of near-resonance resulting in matter waves out-of-phase with excitation waves leading to a balance between incoming and outgoing radiation in the form of Planck's radiation law.

Of particular interest is the following information suggesting a connection to near-resonance:
  • In most experiments performed by Haroche’s group, the atom and field have slightly different frequencies. 
The basic idea of Computational Blackbody Radiation is to replace statistical quantum mechanics by deterministic wave mechanics with finite precision high-frequency cut-off.  Change of spin may then be thought of as change of phase-shift.

It remains to be seen if this idea is productive. Statistical quantum mechanics is troubled with unsolved riddles and it is not clear (to me at least) that deterministic finite-precision wave mechanics cannot model small systems. 

lördag 8 december 2012

New Theory of Flight and Practice

The New Theory of Flight revealing the Secret of Flight is based on 3d rotational separation at the trailing edge which allows the flow to leave the wing without the high pressure of potential flow destroying the lift created at the leading edge, as illustrated in the above left picture, in the case of a circular cylinder.

The right picture show vortex generators on an upper wing surface with the objective of delaying stall according to the new version P180 3xFJ33 of P180 Avanti. We see a close connection between theory and practice.

New Theory for Wind Turbines

                                                 Transport of 50 meter wind turbine blade.

Wind turbines commonly use stall control to limit the power at higher wind speeds, as described in the 2001 thesis Flow Separation on Wind Turbine Blades by Gustave Paul Corten. The thesis starts with the following description of state-of-the-art:
  • Presently it is impossible to calculate the lift and drag characteristics of an airfoil accurately. Especially beyond the stall angle, the calculations can be off by tens of percents. For that reason airfoil characteristics still have to be determined in wind tunnels.
We show on The Secret of Flight based on New Theory of Flight that today it is possible to compute lift and drag characteristics of airfoils in the full range of angles of attack including stall and beyond to a tolerance of 5%, by solving the Navier-Stokes equations with slip boundary condition. This opens new possibilities in wind turbine design and control.

torsdag 6 december 2012

Liberation from the Prandtl Spell 2

Continuing the argument in the preceding post, we consider a (laminar) shear layer L between to regions of fluid with different velocity. If epsilon is the viscosity, the width of the shear layer then scales like square-root-of-epsilon = epsilon^0.5 and the velocity gradient like 1/epsilon^0.5, which gives a total dissipation
  • D = integral-over-L epsilon x grad u^2 ds ~ A x epsilon^0.5 
where A is the area of L. If the area is bounded, which is the case for a boundary layer of a bluff body, then D tends to zero with epsilon, which indicates a vanishing effect with vanishing viscosity, contrary to Prandtl's basic postulate.

On the other hand, the length of the rolls of 3d rotational separation stretching into the flow behind the body may increase with decreasing viscosity thus keeping D positive under vanishing viscosity. The effect of the rolls on the boundary of a bluff body and total dissipation, which determine drag and lift, would thus stay the same under vanishing viscosity, while the rolls after the body would get longer.

In the case of a turbulent shear layer, D ~ A x epsilon^0.2 according to experimental data, but the conclusion would be similar.

See also The Secret of Flight.

onsdag 5 december 2012

Liberation from the Prandtl Spell 1

The New Theory of Flight explaining for the first time the mathematics and physics of the flight of birds and airplanes is based on solving the Navier-Stokes equations with slip boundary conditions as a model for slightly viscous flow.

The Navier-Stokes equations with slip boundary conditions and vanishingly small viscosity are scale invariant in the sense that a change of the scale in space leaves the equations invariant (assuming a vanishingly small viscosity has no scale). We see this effect as large-scale features of bluff body flow reflecting the geomety of the body, which remain the same under mesh refinement (modulo gradient sharpening effects) such as the 3d rotational separation pattern of the flow around a circular cylinder shown above, which is also seen at the trailing edge of a wing and what lies behind the secret of flight.

It is the scale invariance of solutions to the Navier-Stokes equations with slip boundary condition and vanishing viscosity, which make solutions computable on meshes resolving only the large scale features of the flow in what can be referred to as Large Eddy Simulation (LES), without the need of user-defined turbulence models.

This makes computational solution of slightly viscous flow possible by removing the Prandtl spell of having to resolve thin boundary layers from no-slip boundary conditions, which has parlalyzed fluid mechanics for so long time. Follow the story in the upcoming book The Secret of Flight.

In fact, a no-slip boundary condition is mathematically incompatible with vanishing viscosity and Prandtl's insistence on using no-slip can be seen as a consequence of Prandtl's limitation as mathematician witnessed by e.g. von Karman.

lördag 1 december 2012

Incorrect Explanation of Magnus Effect

Above is the the standard explanation of the Magnus effect, giving a backspin tennis ball an upward lift force, as potential flow (left) augmented with large scale circulation (middle) to give an unsymmetric flow with lift (right). The same type of argument is used in the circulation theory of Kutta-Zhukovsky supposedly explaining the lift of a wing.

However, the above standard explanation of the Magnus effect is incorrect. The correct explanation is by unsymmetric separation as seen in the following picture of real flow:

and not by large scale circulation as in the above standard explanation. We see that in reality the incoming flow is not affected by the rotation of the ball, while in the standard explanation the incoming flow is changed from horizontal direction without circulation to a slanted upward direction with circulation.

We thus see that the standard circulation theory for the Magnus effect is unphysical, and so is Kutta-Zhukovsky circulation theory for the lift of a wing. For a correct theory see The Secret of Flight.

torsdag 29 november 2012

New Theory of Flight Submitted to JMFM

Our new article New Theory of Flight has now been submitted to Journal of Mathematical Fluid Mechanics, after having been rejected by AIAA Journal.

New Theory of Flight is a spin-off of our earlier article Resolution of d'Alembert's Paradox published in Journal of Mathematical Fluid Mechanics in 2008, which has been one of the 5 most downloaded articles and therefore now can be downloaded for free.

Take the chance to read this article, which finally after 256 years solves a problem preventing a fruitful interplay between theoretical and practical fluid mechanics, and then continue with the New Theory of Flight.  

The JMFM referee reports for Resolution of d'Alembert's Paradox, can be studied here.

tisdag 27 november 2012

Stefan Löfven: Matematik-Syndrom?

Trots flera påstötningar reagerar inte S på mitt förslag om uppföljning av mitt tidigare möte med Socialdemokraterna i Riksdagens Utbildningsutskott om av IT-Matematik för ett år sedan.

Kristina Persdotter, politisk S-sekreterare i Utbildningsutskottet, lovar att svara om S är intresserat av IT-Matematik eller inte, men svarar inget alls.

Nu är det ju så att IT-Matematik precis passar Stefan Löfvens satsning på modern utbildning och innovation, som är kärnan i den nya moderna S-politik som nu skall säljas.

Man frågar då fråga varför Löfven inte har begripit detta?  Kan det vara så att Löfven, i likhet med så många med erfarenhet från den traditionella skolan, lider av en mer eller mindre allvarlig form av det matematik-syndrom som gör att tanken lamslås när matematik och matematik-prov kommer på tal, så att säga?  Och om tanken är lamslagen kan man ju inte säga vare sig ja eller nej till en diskussion om IT-Matematik. Kan det vara så?

Björklunds Mattelyft verkar också lamslaget: Trots oändliga resurser för utveckling av material för omskolning av mattelärare har endast en liten 15 min video producerats hittills, som visar hur man skall lära elever efter 8 år av skolmatematik,  hur man utan miniräknare kan räkna ut vad 6 delat med 0.1 blir.

Efter att lagt upp denna post kommer så prompt ett svar från Kristina Persdotter:

Hej Claes,

Vi bjöd in dig och Trevor till ett möte som vi uppskattade mycket och vi tar med oss de lärdomarna i vårt fortsatta jobb. Socialdemokraterna är mycket intresserade av att undervisningen utvecklas och kvaliteten höjs, inte minst i matematik. Vi ser att det är lärare, skolledare och forskare som ska utveckla undervisningen, inte politiker och politiska partier, och därför har vi bland annat föreslagit betydligt större resurser till lärares kompetensutveckling och till att nytt institut för lärande som vi tror är rätt väg att gå för att höja kvaliteten på undervisningen och resultaten i skolan, se t ex Forskningsinstitut för lärande

Med vänlig hälsning,
Kristina Persdotter

OK, vad säger man då om detta? Uppenbarligen backar S från uppgiften att ansvara för att skolan är anpassad till det moderna IT-samhället. Björklund sätter ner foten med ett diktat att återgå till 1950-talets katederundervisning, medan S vill satsa 25 miljoner på ett Forskningsinstitut för Lärande, som förmodligen skall befolkas med samma lärare, skolledare och forskare som inkompetensförklarats genom samma S-förslag, som ju innebär att universitetsforskningen kringgås.

Varför är det så svårt att få till stånd en diskussion om matematikundervisningen i våra skolor, där inte alla är lamslagna av frågans oerhörda obegriplighet? Varför vågar Löfven inte tänka själv? Är det inte matematik-syndromet som spökar?  Och i så fall, är det bra för S? 

torsdag 22 november 2012

Lift from Unsymmetric Attachment-Separation

The lift of a wing in the form of a tilted flat plate with a certain angle of attack can be explained as an effect of

  • unsymmetric attachment-separation in real flow (right picture),

which reflects different stability aspects of attachment and separation of symmetric potential flow (left picture) with the flow diverging in attachment and converging in separation. The result is downwash with redirection in real unsymmetric flow, which gives lift as a reaction, while in symmetric potential flow there is no downwash and the lift is zero. Since the downwash is proportional to the angle of attack, lift can be expected to be proportional to the angle of attack, which is also observed:


This is all explained in more detail in The Secret of Flight. 

torsdag 15 november 2012

Lifting Line Theory Illposed

Circulation theory in the form of the Prandtl/Lanchester Lifting Line Theory relies on the following theorems by Helmholtz concerning "vortex filaments" or lines of concentrated vorticity:
  • Theorem 1: The strength of a vortex filament is constant along its length.
  • Theorem 2: A vortex filament cannot end in the fluid; it must extend to the boundaries of the fluid or form a closed path.
  • Theorem 3: In the absence of of rotational forces, a fluid that is initially irrotational remains irrotational. (Kelvin's theorem).
Here, Theorem is 3 is not wellposed and thus does not describe physics: An infinitesimal perturbation can give rise to substantial vorticity without rotational forcing, as shown in the Basic Principle of New Theory of Flight
Nevertheless, Lifting Line Theory is based on Theorem 3 with a closed lifting line of vorticity formed by (i) transversal vorticity along the wing, (ii) streamwise vorticity extending from the wing tips (iii) transversal starting vortex, formally adding to zero as illustrated in the above left picture. The right picture shows Prandtl's conception of streamwise vorticity from the trailing edge compensating variation in transversal vorticity again from an idea of closed circuits of vorticity summing to zero
The streamwise vorticity emerging from the airfoil compensating variation of transversal vorticity in Lifting Line Theory superficially connects to the counter-rotating vortex lines of 3d rotational slip separation of the New Theory attaching to the trailing edge, but the physics is entirely different:
In the New Theory "vortex filaments" are really created on the surface from opposing flow instability, while in the Lifting Line Theory they appear formally from variation of transversal vorticity as a consequence to Helmholtz's (illposed) Theorem 3.
Note that the "vortex filaments" of streamwise vorticity attaching to the trailing edge in the New Theory conforms to Helmholtz's Theorem 2 with "vortex filaments" allowed to start from the boundary, as a correct statement. Helmholtz Theorem 1 is questionable, Theorem 2 is ok and Theorem 3 is illposed. Lifting Line Theory is based on Theorem 3.
One may say that the New Theory is based on unstable physics, while Lifting Line Theory is based on illposed formal mathematics. Unstable physics is real, while unstable formal mathematics is unreal.

torsdag 8 november 2012

Clarification by Dover

Here is the reaction from Dover upon my request to see the review of The Secret of Flight.

Dear Claes,

In response to your recent messages, a few comments:

In Dover's 70-year history, the company has published perhaps 20 or 25 books on aerodynamics.  This is a minor yet important category for us and we have no contacts in the aerospace industry. As far as we know, no one in that industry is aware of the projects we are considering, including yours, nor are they pressuring us in any way concerning them.  How anyone would try to do that is, frankly, beyond our comprehension.

I've discussed your request for our review with my department head and regret that we must decline.  All of the reviews we obtain concerning projects under consideration are requested by us under a strict belief that anonymity must be preserved, not only the identities of the reviewers, but the content of what they say. We are not engaged here in scientific debate or discussion, we are making publishing decisions. We ask qualified people to tell us what they think secure in the knowledge that they will not later find their comments posted on the Internet without their permission.  This system works well for us-- your first Dover book was reviewed the same way--and we are unwilling to make any exceptions to it.

While we must decline to go ahead, I wish you every success in finding a publisher for your manuscript.

Best regards,

Rochelle Kronzek
Engineering, Science and Mathematics Editor
Dover Publications, Inc. 

OK, so Dover is not engaged in "scientific debate or discussion", only publishes, or not publishes, scientific books based on "publishing decisions". This gives material to the current discussion concerning the role and functioning of publishing companies as a service to science. The system with secret reviews "works well for Dover" but is against the basic principle of science of open discussion.  

onsdag 7 november 2012

Dover Pushed to Not Publish The Secret of Flight

I took a risk by putting up a post announcing that Dover had approached me through Rochelle Kronzek with a proposal to publish my upcoming book The Secret of Flight.  I was well aware of the risk that Dover could be put under pressure from the aerodynamics community to suppress the book, since the book questions the established thinking of this community, but I did not expect Dover to be overly sensitive. After all it was a "delightful book" that could give Dover good money, in addition to the good money from my finite element book, which I gave away to Dover.

But I was wrong, as evidenced by today's message from Rochelle:
  • Unfortunately, the reviewer feedback that we've received about your project was very negative and my publisher has decided to back away from the project. I'm sorry that "The Secret of Flight" is not a good fit for our list. I wish you every success in finding a suitable publisher for your book manuscript.
We see Rochelle changing from 
  • What an absolutely delightful book, Claes!!  We at Dover are very interested in publishing this work for you and your co-authors when you feel ready to do so. 
  • The Secret of Flight is not a good fit for our list.
I have asked Rochelle to get to see the reviewer feedback and will report. Stay tuned...Scientific publication can be tricky business...What pressure was put on Dover to not publish the book?
What would Dover risk by publishing the book? What was stronger than good money and good service to science? 

tisdag 6 november 2012

Otto Lilienthal: The Flying Man

Otto Lilienthal, German aviation pioneer named the Glider King and The Father of Flight, reported in Birdflight as the Basis of Aviation measurements during 1866 - 89 of The Carrying Capacity of Arched Surfaces in Sailing Flight collected in a set of diagrams giving the lift L for different angles of attack.

The above legendary Table IV shows a lift coefficient C_L= 0.1 x alpha, with alpha = angle of attack (in degrees), of an arched wing with camber 1/12, up to stall at 15-20 degrees (compared to a plane wing with much smaller C_L as the dotted curve).  This is close to the generic formula found to describe many wings, also captured by the basic lift formula of circulation theory.

Lilienthal computed from the diagram that a wing of area of A = 15 m2 should be able to carry himself in sustained flight at a speed V = 10 m/s powered by 2/3 hp. It took 100 years for Lilientahl's dream to come true in the form of the Gossamer Condor on 60 m2 wings at a speed of 5 m/s powered by human 1/3 hp.

tisdag 30 oktober 2012

Making of the Prandtl Myth by John D Anderson

We cite from the book Fundamentals of Aerodynamics by John D Anderson addressed in a previous post, concerning Ludwig Prandtl, the father of modern aerodynamics:
  • The first practical theory for predicting the aerodynamic properties of a finite wing was developed by Ludwig Prandtl and his colleagues at Gottingen, Germany, during the period 1911-1918, spanning World War I. The utility of Prandtl's theory is so great that it is still in use today for preliminary calculations of finite-wing characteristics.
  • The modern science of aerodynamics rests on a strong fundamental foundation, a large percentage of which was established in one place by one man-at the University of Gottingen by Ludwig Prandtl. Prandtl never received a Noble Prize, although his contributions to aerodynamics and fluid mechanics are felt by many to be of that caliber.
  • By the 1930s, Prandtl was recognized worldwide as the "elder statesman" of fluid dynamics. Although he continued to do research in various areas, including structural mechanics and meteorology, his "Nobel Prize-level" contributions to fluid dynamics had all been made. 
  • Prandtl remained at Gottingen throughout the turmoil of World War II, engrossed in his work and seemingly insulated from the intense political and physical disruptions brought about by Nazi Germany. 
  • In fact, the German Air Ministry provided Prandtl's laboratory with new equipment and financial support. 
  • Prandtl was considered a tedious lecturer because he could hardly make a statement without qualifying it. However, he attracted excellent students... 
  • Prandtl died in 1953. He was clearly the father of modern aerodynamics-a monumental figure in fluid dynamics. His impact will be felt for centuries to come.
Anderson captures the essential quality of Prandtl's theory as a practical method for preliminary calculation of wing characteristics (lift),  and not a physical theory describing the true aerodynamics of the generation of lift of a wing. Anderson further emphasizes the strong connection between Prandtl's work and German war efforts, and thus gives the reason why Prandtl was not near to get a Nobel Prize.

söndag 28 oktober 2012

Svar från Ulf Persson 2

Nedan följer svar från Ulf Persson på min fråga i Matematikes Existentiella Ångest 2. Jag delar Ulfs syn på betydelsen av programmering av matematiska metoder från grunden inom matematikutbildning. Detta är det ena benet av BodyandSoul (Puffin inom FEniCS), det andra bestående av kraftfulla datorprogram byggda på matematiska principer för simulering av komplexa fenomen (Dolphin/Applications inom FEniCS).

Men Ulf svarar inte på min fråga om den existentiella ångestens orsak. Kanske det inte är så lätt att analysera, med matematisk metodik.

Låt mig kortfattat kommentera din uppföljande fråga. Jag vill minnas att du vid något tillfälle skrev att det finns ingenting så praktiskt som en god teori. (Detta med någon specifik hänvisning till Leibniz). Jag hävdar att på ett naturligt och givande sätt kunna uppskatta den moderna kraftfulla datortekniken måste man ha en viss matematisk bildning. 

Problemet är att den nya tekniken är för kraftfull, man får för mycket gratis, och jag ser detta som ett grundläggande pedagogiskt problem. Att bara trycka på en knapp och få fram en lista på alla primtal till en miljon. So what? Helt annat blir situationen om man som liten först har gjort Erathostenes såll för hand för talen upp till säg hundra (en gång en kväll i slutet av 70-talet sållade jag fram primtalen mellan 10'000 och 11'000 och använde olikfärgade pennor, bara för att 'äga' dessa tal mer personligt) sedan programmerar sållet i Basic eller C eller något liknande program där man tvingas att implementera själva sållningsförfarandet. 

Därefter om man vill göra någon större undersökning kan man använda ett programpaket, eller utnyttja sitt eget skrivna program man har ju redan gjort jobbet. Vitsen med att programmera är ju att man då förvissar sig om att man 'är med' hela tiden, något som inte är fallet när man använder ett programpaket.

lördag 27 oktober 2012

Paradoxical Circulation Theory of Lift

The New Theory of Flight presented on The Secret of Flight shows that the classical circulation theory of lift by Kutta-Zhukovsky is unphysical and thus incorrect, which is also supported by the fact that it builds on a paradox:
  • Kutta-Zhukovsky lifting flow around a 2d airfoil is obtained by augmenting non-lifting potential flow by large scale circulation around the airfoil.
  • The sharp trailing edge of an airfoil is supposed to be necessary for generation of lift.  
  • The lift is proportional to the circulation, and the circulation is determined so as eliminate the singularity of potential flow arising from the sharp trailing edge.
  • Lift is thus paradoxically obtained by elimination of what has been introduced, that is by eliminating the singularity introduced by the sharp trailing edge. This is like obtaining an effect by first introducing something and then removing it, as if (+ 1 - 1) could be greeter than zero. 
  • The paradox is supposedly resolved by claiming that the singularity is eliminated by effects of viscosity. 
The New Theory shows that lift is generated, not by a sharp trailing edge, but by wings with smoothly rounded trailing edges with diameter up to 10% of the chord length.

fredag 26 oktober 2012

Matematikers Existentiella Ångest 2

Svar till Ulf Persson:

Du säger att Din upplevda ångest inte beror på skolmatematiken, utan "människors allmänna överflödighet", vilket inte låter så trovärdigt. Kanske Din ångest snarare speglar en upplevelse av den traditionella universitetsmatematikerns "allmänna överflödighet" i ett IT-samhälle där traditionell analytisk matematik ersätts av beräkningmatematik, och matematikundervisningen måste förändras.

Ditt intresse för programmering antyder att Du själv är på väg mot en sådan förändring.

Kan det vara så?

torsdag 25 oktober 2012

Svar från Ulf Persson

Här följer reaktion från Ulf Persson på min post Matematikers Existentiella Ångest:

Först och främst den ångest jag refererar till har ingenting med skolmatematiken att göra, utan rör den allmännare frågan om människors allmänna överflödighet. Kan det vara så att de flesta människor kommer ur ekonomisk synpunkt bara vara intressanta som konsumenter inte såsom producenter. Att tänka i sådana banor kan vara förskräckande. Så låt oss en gång för alla lämna ångesten, den hör inte hemma i den pågående diskussionen (såvida man inte drar ut yttersta konsekvenser.)

Din inställning till matematiken är klarare än den som kännetecknar Sverkers. Sverker tycks hysa ett slags agg mot matematiken, visserligen förnekar han knappast att den kan vara användbar, men att den kan begränsas till en liten grupp tekniker och att den inte har någon bredare kulturell uppgift. Jag tror knappast att du känner ett agg mot matematiken, och att du till skillnad från många professionella matematiker har en vision med vad du vill med matematiken. Detta respekterar jag dig för även om jag tycker att din vision inte sammanfaller med min egen, och man kan ju inte heller förvänta sig detta. Vad jag däremot vänder mig emot är att du tycks vilja pracka på denna vision på andra och att du inte tycks ha någon förståelse att man kan ha andra visioner. Men sådant hör till och det förlåter jag dig gärna. Allt detta har jag en gång i tiden framfört i Utskicket.

Jag vet inte heller vad för slags IT vision Sverker har, din egen däremot har du utförligt presenterat i ett antal böcker. Att IT-revolutionen bygger på matematik kan ingen förneka, däremot som jag ovan förklarat, jag tycker inte att matematiken skall enbart ses ur det perspektivet. Som alla teknologiska uppfinningar är den på gott och ont, men låt oss inte fördjupa oss i den diskussionen (den kan vara ångestladdande). Min poäng är att de flesta IT-användare har ingen aning om den underliggande matematiken, ej heller är de intresserade av den. Man kan köra bil utan grundläggande kunskaper i fysik som förklarar hur en förbränningsmotor fungerar, varför det är viktigt att hjulen kan snurra i sinsemellan olika hastigheter, eller ens hur rattens rörelse påverkar bilen. Det är bara att vrida om startlåset och tuta och köra. Den moderna IT-tekniken har på inget sätt stimulerat eller underlättat de flesta personers intresse och tillgodogörande av matematiken. Jag skulle snarare vilja hävda tvärtom. Det bidrar till en 'intellektuell alienation' som alla teknik innebär som man inte kan förstå utan betraktar som svarta lådor. Och just svarta lådor är just vad dessa IT-prylar har blivit. Sedan är det en annan sak att dagens ungdom har anammat en känsla för den interface som har utvecklats mellan människa och dator, och däri om något, ligger den ofta hävdade, skickligheten när det gäller datoranvändning, som således är av administrativ art.

Den moderna IT-tekniken har i mitt fall revolutionerat min vardag dels genom e-posten, dels genom Wikipedia, men detta gör bara vissa saker enklare som jag skulle ha gjort i alla fall. Dock det roligaste med datorerna är att man kan programmera (jag föredrar att göra det i C och PostScript, from first principles' inget tjafs med alla dessa programpaket). Jag förstår inte hur folk kan spela dataspel när man kan programmera. Det har faktiskt även fördjupat mitt intresse för matematik, dock ej för specifik matematik som kan ha handfasta IT-tillämpningar. Jag misstänker dock att mitt förhållande till IT inte är speciellt typisk.

Jag tror att de flesta som är intresserade av matematik även är intresserade av att programmera, och de båda aktiviteterna kan berika varandra. Det är ju så att endast om man har en ganska bred matematisk bildning som man får uppslag till intressanta problem att programmera. (Och jag hävdar att i detta sammanhang är viktigt att man programmerar på en ganska låg nivå så att själva programmeringen blir en övning i matematiskt tänkande och inte bara någon knapptrycking som lätt blir fallet om man strävar efter att göra användarvänliga programpaket.). Detta kan i sammanfattning vara min attityd till IT och matematik. Jag misstänker att den inte är speciellt typisk den heller. Dock vad jag vänder mig emot är tanken att tekniska  tillämpningar på olika IT-tekniker, som oftast framhålls när man vill sjunga matematikens lov, verkligen lockar folk. Det genuina matematikintresset skiljer sig inte från det genuina musikintresset. Få personer
 ger sig på den musikaliska banan så att de kan komponera käcka marscher med militär  tillämpning.

Slutligen finner jag argumentet att jag sågar både dig och Sverker samt även pucklar på er bägge, något förbryllande. Dig nämner jag bara i en bisats såsom en 'enabler' (som borde veta bättre?). Vad Sverker har för revolutionerande syn på matematiken i skolan undgår mig, bortsett från att han vill avskaffa den helt. Det är svårt att föra en så kallad konstruktiv dialog med sådana vitt skilda utgångspunkter.

Detta brev blev skrivit i all hast och mina formuleringar är inte så väl genomtänkta, men dock den allmänna trenden bör vara någorlunda klar. Jag orkar dock inte, förkyld som jag är, att skriva något separat på ditt kommentarsfält utan ger dig fria händer att göra vad du vill med detta brev. (Vilket är lite farligt, du kan ju bara presentera lösryckta citat och få det till vad som helst. Men jag litar på din goda vilja.).

Min kommentar följer i kommande post.

måndag 22 oktober 2012

Mattelyftet i Praktiken

Nu finns en demo att studera av den fortbildning för matematiklärare som Björklund beställt av Skolverket till en kostnad av 2.6 miljarder och som Skolverket i sin tur beställt av Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM) och som NCM nu levererat som
Demon består av
  • en video: katederlektion på högstadiet om division med tal i decimalform, 
  • några korta texter. 
I texten upplyses matematikläraren under utbildning i traditionell katederundervisning om en jämförelse med en mer projektorienterad form: 
  • Eleverna som arbetat projektorienterat fick tillgång till ett kunnande som var flexibelt och dynamiskt [...] Matematiken blev för eleverna ett verktyg att förstå världen omkring den. I den mer traditionella undervisningen fick eleverna ett statiskt och passivt kunnande, endast användbara i skolinterna och möjligen inommatematiska sammanhang. 
Den katederundervisning som lärarna nu skall lära sig genom att titta på videon döms alltså ut i medföljande text.

Videon producerad av NCM visar hur en superlärare (lite slängigt nochalant men inte elak utan till synes välmenande) lär 16-åringar hur man med katederundervisning (aktiv lärare med klassen helt i sin hand), löser uppgiften att med superlärarens ord:
  • på olika sätt räkna ut vad 6 delat med 0.1 blir, en helt naken situation inte taget från nåt sammanhang utan bara rakt upp och ner, rena siffror, utan miniräknare genom att räkna i räknehäftet. 
  • Man kan tänka så här: Hur många decimeter går det på en meter? Jo 10. Och på 6 meter blir det ju då 60....sambandet mellan division och multiplikation... en av flera strategier...och 4 gånger 6 är ju 24...vi börjar hitta lite såna där samband... 
  • ... snyggt att ni använder det där matematiska språket (till elev som säger: ju mindre nämnaren är desto större blir kvoten)... 
Om nu detta är representativt för Mattelyftet för 16-åringar, så är det inte mycket för pengarna. Bara en förolämpning och psykning av lärare och elever, och det var väl ändå inte meningen Björklund?

Matematikers Existentiella Ångest

Oktobernumret av Svenska Matematikersamfundets Bulletin tar upp frågan om skolmatematiken "behövs". Ordförande Per-Anders Ivert inleder med
  • Själv kan jag inte svara på vad som behövs och inte behövs. Det beror på vad man menar med ”behövs” och även på hur skolmatematiken ser ut.
Ulf Persson följer upp med en betraktelse som inleds med:
  • Det tycks vara ett faktum att en stor del av befolkningen avskyr matematik och finner skolmatematiken plågsam.
och avslutas med:
  • Vad som började med en oskyldig betraktelse över matematikfientlighet utmynnade i existentiell ångest. 
  • Kanske bäst att sätta punkt (åtminstone för tillfället).
På vägen dit har jag (och även Sverker Lundin) sågats: 
  • Johnson har en vision att all matematik skall vara underställd IT-revolutionen, och att 
  • matematik därmed blir ett tekniskt verktyg som endast en liten minoritet behöver befatta sig med.
Ivert och Persson uttrycker den vilsenhet, och därav kommande ångest, som präglar matematikerns syn på sitt ämnes roll i skolan av idag: Yrkesmatematikern vet inte om skolmatematiken längre "behövs" och då vet inte skolmatematikern och eleven det heller. 

Men Persson förvränger medvetet mitt och Sverker Lundins förslag IT-Matematik: Det är inte matematik som underställs IT utan tvärtom IT som bygger på matematik.  Detta gör att matematik verkligen behövs i dagens skola, som förberedelse för IT-samhället för alla elever i begriplig praktisk form, och för elever med intresse för teori i mer avancerad form för individuell utveckling. 

Detta är väl inte så svårt att förstå Ulf? Och om Du förstår så lättar väl ångesten, en smula?

PS. Notera att Persson bearbetar sin ångest genom att puckla på mig och Sverker, och inga andra, vilket visar att det är vi som har något (potentiellt revolutionerande) att komma med, och inga andra.     

söndag 21 oktober 2012

Nytt Skolämne: IT-Matematik (S)

Här följer uppdaterad beskrivning av IT-matematik utformad tillsammans med Sverker Lundin:

Skolan i IT-Samhället

Vi lever idag i ett IT-samhälle i snabb förändring driven av en datorkraft som fördubblas var 18e månad enligt Moore's lag, som visat sig gälla sedan datorns introduktion på 1940-talet. Den enskilda datorprocessorns hastighet ökar inte längre utan det är istället antalet processorer som växer.

Alla delar av samhället förändras av IT och eftersom skolan speglar samhället, så kommer även skolan att förändras av IT. I en del förskolor lär sig nu 6-åringar att läsa, skriva och räkna med hjälp av iPad redan i förskolan, vilket radikalt förändrar förutsättningarna för den egentliga skolan.

Datorn i Skolmatematiken

Datorn är en matematikmaskin som automatiskt utför matematiska beräkningar enligt givna datorprogram. 

Vårt moderna samhälle är fullt av datorer. Ofta tänker man bara på persondatorerna, det som nu blivit till laptops, ipads och iphones. Men även kylskåp, TV-apparater och flygplan innehåller datorer. Datorer fungerar lite som apparaters hjärna: med hjälp av datorprogram och matematik tar de in information, bearbetar den och sänder ut signaler som bestämmer vad som skall göras. Principerna är de samma för en Xbox som kör FIFA-13 och en tvättmaskin som kör programmet för kulörtvätt.

Av alla ämnen i skolan är matematik det ämne som mest fundamentalt kopplar till IT-samhället.

Potentiellt sett är därför matematik det ämne som mest fundamentalt kopplar till IT-samhället. Vi skriver potentiellt, eftersom skolmatematiken i dagsläget inte motsvarar denna uppgift. För att förstå och dra nytta av datortekniken behöver man nämligen en helt annan sorts undervisning och träning än den som erbjuds på matematiklektionerna idag.

Skolmatematiken tog form i en tid då det inte fanns datorer, där förmågan att utföra beräkningar - i huvudet eller med papper och penna - spelade en mycket större roll än den gör idag. En lång rad sociala mekanismer har gjort att skolmatematiken hängt kvar i denna målsättning, trots att samhället runt omkring förändrats radikalt.

Skolmatematiken motsvarar inte sin egentliga uppgift. Att den misslyckas att leva upp till sin målsättning, det framgår med all önskvärd tydlighet. Men den strävar inte ens mot det rätta målet. Skolmatematiken kris beror därför varken på bristande lärarkompetens eller att eleverna är ointelligenta och omotiverade.

Det avgörande problemet är att skolmatematiken lever i sin egen värld: den strävar efter sina egna traditionella mål, med sina egna, omoderna och ineffektiva metoder. Förmodligen är detta inte ens något som de flesta rektorer, lärare och elever vill - det är en följd av skolans inneboende tröghet.

Nuvarande skolmatematik är utformad för ett samhälle utan dator, ett samhälle utanför skolan som inte längre finns. Skolmatematiken har alltså förlorat sin uppgift, och den återskapas inte genom att skruva åt tumskruvarna på både lärare och elever i nuvarande system, som Björklund nu gör.

Skolmatematiken behöver alltså reformeras från grunden för att motsvara samhällets nuvarande behov. Reformen genomförs lämpligen genom att det traditionella skolämnet matematik ersätts med ett nytt ämne IT-matematik som lär ut grunderna av IT tillsammans med den matematik som utgör grunden för IT.

IT-Matematik: Datorn Frigör Mänsklig Tanke

Varav består då denna IT-matematik som utgör grunden för IT-samhället? På vad sätt skiljer den sig från traditionell matematik?

Jo, skillnaden är vem som utför den matematiska beräkning, som all användning av matematik leder till, människan med papper och penna eller datorn. Människans förmåga till beräkning är försvinnande liten jämfört med datorn, vilket betyder att människan utan dator bara kan göra det allra enklaste, och även det har visat sig svårt att lära ut, som att dividera heltal eller addera bråk, medan detta och mycket mer inte är någon match för datorn.

Datorn kan alltså frigöra den mänskliga tanken till att göra det den är bra på, nämligen att formulera principer som kan omsättas i datorprogram för beräkning.  Detta är grunden för IT-samhället med Google, ljud, bild, film, simulering i digital form med mera.

Tvärtemot att leda till ökad föreståelse, är den traditionella skolmatematikens fokus på beräkningar ett slöseri med tid och energi. Utanför skolan är man klok nog att låta datorer sköta detta, om det så är kassaapparaten på Konsum som utför triviala aritmetiska beräkningar, eller avancerade beräkningsprogram som används av ingenjörer för att designa vindkraftverk eller radhus.

IT-Matematik: Samspel Människa - Maskin

IT-matematik sätter fokus på samspelet mellan människan och tekniken, för detta har blivit helt centralt i dagens samhälle. Matematiken kan vara en kraftfull resurs i detta samspel - som ett sätt att tänka, som ett sätt att få tekniken att göra det man vill. Men detta har ytterst lite med dagens skolmatematik att göra. Det kräver att datortekniken får en annan roll i skolan än vad den har idag.

Inom IT-matematiken lär sig eleverna att arbeta med tekniken, att använda den för sina egna syften, att ta kontrollen över den - att styra den med hjälp av matematik och programmering. Detta är sannerligen fascinerande, och det är något som eleverna idag går miste om. Istället är det bara det fåtal som lär sig detta på egen hand - säkert på grundval av sina föräldrars sociala position och intressen - som blir rustade att orientera sig och ta kontrollen i det teknikfyllda samhället.

IT-Matematik: Brett Samlingsämne

Skolmatematiken är idag ett i stor utsträckning isolerat skolämne - trots att matematiken, utanför skolan, spelar en central roll inom såväl fysik och kemi, som inom ekonomi, bild, musik och även idrott. Orsaken till denna isolering ligger i skolmatematikens historia; dess envetna fokus på sin egen idé om vad det innebär att förstå och kunna, en idé där eleverna förmåga att utföra beräkningar i huvudet eller med papper och penna står i centrum.

IT-matematiken är inte inåtvänd på detta sätt, utan tar matematiken och datortekniken som utgångspunkt för att göra något, lösa problem, hitta nya ingångar och möjligheter, i skolans övriga ämnen. IT-matematiken gör matematik och datorteknik till fascinerande redskap, för förståelse och problemlösning.

IT-Matematik: Läroplan

I korthet består IT-matematik av
  • räkning med hela tal, decimaltal och rationella tal för kvantitativ beskrivning
  • analytisk geometri 1, 2 och 3 dimensioner för rumslig beskrivning med tal
  • algebra för formulering av samband som algebraiska ekvationer
  • derivata och integral för beskrivning av samband som differential/integral ekvationer
  • algoritmer för lösning av ekvationer
  • programmering. 
Med dessa redskap kan den verkliga världen och tänkta världar specificeras som matematiska ekvationer och sedan simuleras genom att låta datorn lösa ekvationerna, enligt den metod av modellering - lösningsalgoritm - simulering, som är naturvetenskapens metod.

 IT-matematik kopplar därmed direkt till fysik, kemi, ekonomi, bild, musik och även sport och fiction som föremål för datorsimulering, med möjlighet till olika former av spel.

IT-matematik med detta innehåll kan naturligen utformas med ökande bredd och djup från det allra enklaste med start redan i förskolan till en nivå långt över den nuvarande för intresserade elever. Hur ett sådant program kan se ut på universitetsnivå, beskrivs i detalj som Mathematical Simulation Technology

Programmet kan se i princip likadant ut på alla nivåer, med gymnasieprogrammet som en förenklad variant av universitesprogrammet, grundskoleprogrammet som en förenklad variant av gymnasieprogrammet osv till förskolan.

IT-matematik innehåller en begränsad kärna av matematik, som inte tyngs av manuell formelmanipulation,  och som öppnar till en mångfald tillämpningar.  IT-matematik kan därmed bli ett brett samlingsämne som inte lämpar sig för standardisering, mätning och gradering, och därför kan upplevas positivt av de flesta elever samtidigt som det kan ge elever med särskilt intresse för IT och tex naturvetenskap utrymme för utveckling.

IT-matematik ges uppgiften att både introducera till IT i alla dess former för att förbereda den unga generationen för IT-samhället, och att lära ut grunderna av IT-matematik. Nuvarande isolering av skolmatematiken elimineras med IT-matematik.

IT-Matematik: Perspektiv

  • We've got a real problem with math education today.
  • I believe that computers correctly used is the silver bullet that can make math education work.
  • Computer-based math: Critical reform.
  • The country that does it first will leap-frog others.
  • This is not an incremental sort of change.
  • I want to see a completely renewed changed math curriculum built form the ground up based on computers...
  • I am not even sure we should brand the subject as math.
  • What I am sure is that it is the main-stream subject of the future.

IT-Matematik: Vidareutbildning av Lärare

För att ersätta den nuvarande skolmatematiken med det nya ämnet IT-matematik  behövs vidareutbildning av lärare. Björklund satsar nu 2.6 miljarder på Mattelyftet för att öka lärarnas kompetens att lära ut den traditionella skolmatematik som spelat ut sin roll. Björklund har givit uppdraget åt Skolverket som skickat det vidare till Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM) i Göteborg.

Skolverket visar under Lärarportalen i ett exempel hur denna vidareutbildning kommer att vara utformad: Vi får in en videofilm se hur en superlärare visar hur en vanlig lärare skall gå till väga för att lära elever i åk 9 vad 6 delat med 0.1 kan vara, utan att använda miniräknare, som en demonstration av Björklunds nygamla "kateder-undervisning". Exemplet visar det totala misslyckandet av nuvarande skolmatematik samt den totala meningslösheten av Mattelyftet i NCMs regi.

  • Under hösten kommer vi (S) och övriga oppositionspartier att lägga fram ett förslag om en sammanhållen it-strategi för skolan, säger Ibrahim Baylan.   
Om Björklunds pengar satsades på vidareutbildning av lärare i IT-matematik, istället för meningslös konstgjord andning av död pedagogik, så skulle svensk skola kunna få den injektion av vilja och kunnande att lära och lära ut, som behövs för att lyfta skolan ur sin nuvarande hopplöshet.

IT-Matematik i Affärsplan för Sverige (S)

IT-matematik passar väl in i Stefan Lövens "affärsplan för Sverige" med sikte på konkurrenskraft och innovation. Ett sådant förslag kan mycket väl komma att avgöra valet 2014. Ett nytt möte med S är naturligt.

PS Läs om Matematikers Existentiella Ångest.