Möte med Utbildningsdepartementet

Idag har jag möte med följande personer på Utbildningsdepartementet

• Fredrik Skälstad, politiskt sakkunnig hos Jan Björklund
• Erik Henriks, ämnesråd gymnasium
• Annika Hellewell, ämnesråd grundskola

om skolmatematikens mål, mening, innehåll och utforming,  speciellt Regeringens matematiksatsning på sammanlagt 500 miljoner under 3 år att fördelas av Skolverket, av Skolminister Jan Björklund motiverad på följande sätt:

• Resultaten i matematik och naturvetenskap har sjunkit under en rad år. Vi måste vända den negativa trenden.
• Eleverna räknar mycket på egen hand och gör ofta systematiska fel, som inte upptäcks av lärarna. Vi vill hjälpa lärarna och skolorna att ändra sin undervisning.
• Skolverket skall sprida information om goda exempel på hur matematikundervisningen kan bli mer inspirerande.

Under året har 87 miljoner delats ut till 1237 projekt jämnt spridda över landets kommuner. 

Jag har kommenterat detta i tidigare bloggposter som: 

• 500 milj till vad?
  
• Stackars alla lärare och elever i matematik!
• Vem skall inspektera Skolinspektionen?

Läget kan sammanfattas på följande sätt: Supertankern Matematik har gått på grund eftersom 

destination och navigering saknas och kapten och styrman har avgått,  och är på väg att sjunka. Rederiet anmodar besättningen att rädda skutan genom att slänga ut ett nät med förhoppning att något skall fastna, med nätkostnad på en halv miljard.

Alla är ense om att matematikundervisningen i våra skolor inte fungerar. Finns det då inga som är ansvariga, som har som huvuduppgift att se till att det fungerar? Jo, denna uppgift har matematikprofessorerna vid våra universitet och matematiklärarutbildarna vid lärarhögskolorna. Men de får inga pengar av Björklund, utan pengarna går direkt till lärarna i landets kommuner med förhoppning att fånga upp några goda exempel på hur matematikundervisningen kan bli mer inspirerande. 

Detta innebär en total kollaps av utbildningssystemet.  I politiska termer motsvaras det av att regering, department och riksdag har avskaffats och landet istället styrs av goda inspirande exempel från alla oss medborgare, exempel som utväljs och premieras av Verket UPA. 

Vad kan jag då säga till Björklund som inte bara är ytterligare en bekräftelse av denna kollaps? Jo först hoppas jag att kunna visa att

• kollapsen är en konsekvens av att meningen med traditionell matematikundervisning inte längre kan göras begriplig, varken för elever, lärare, lärarutbildare, professorer eller utbildningspolitiker
  
• anledning därtill är att matematiken har en ny roll i vårt nya IT-samhälle.

När väl denna analys är gjord kan nästa steg tas mot en reformering av matematikutbildningen med nya svar på frågorna om vad, varför och hur, för vem? Denna reform måste initieras vid matematikinstitutioner och sedan propageras via lärarhögskolor till lärare och elever, och skolpolitiker. 

Det första steget mot reform är att identifiera ansvariga samt därefter tilldela dessa ansvariga uppgiften att utforma och leda reformarbetet.  Utan ansvariga kommer skeppet att som nu driva redlöst under stora kostnader till ingen nytta.

Jag rapporterar imorgon hur jag lyckades...eller om Utbildningsdepartementet istället lyckades

förklara för mig meningen med Björklunds skolmatematikpolitik...

Jag har trots ihärdiga försök inte lyckats få till stånd ett möte med Skolmininstern själv, en Skolminister som vräker ut pengar till gräsrötter utan att ge ett öre till landets professorer. Innebär detta att Skolministern hyser skepsis visavi matematikprofessorer? En berättigad skepsis? Att Skolministerns vision är folkmatematik istället för expertmatematik? Vilket bildningsideal motsvarar det i så fall? Kanske kan Skolministerns sakkunniga förklara...

Rapport från mötet:

Lyckades Departementet övertyga mig om att det man gör och planerar göra för att komma tillrätta med en icke fungerande matematikundervisning är meningsfullt? Nej. Inte alls.

Lyckades jag övertyga D om att det finns nya möjligheter att göra skolmatematiken meningsfull både för intresserade och mindre intresserade elever? Nej. Inte i förstone i alla fall.

Sammantaget ett möte utan möte. Mitt förslag att låta landets matematikprofessorer bära sitt ansvar och utforma ett program för reformerad matematikutbildning, mottogs med reaktionen att dessa herrar nog inte skulle kunna ena sig om något: Visst, Du har en uppfattning, men det finns 98 andra motstridiga uppfattningar, så vem skall Departmentet tro på?

Jag upplyste om att dessa 98 uppfattningar inte artikuleras, och att landets matematikprofessor nog skulle kunna ena sig om vad som vore bra för matematikämnet om dom bara fick bollen, vilket dom nu inte har. Kanske D lyssnade...eller i alla fall på Werner Aspenström: Låt professorerna utreda, de har betalt.

D sade sig tro på det man gjorde inklusive Björklunds matematiksatsning och att skolmatematiken nog inte skulle behöva förändras så mycket egentligen, även om man nu jobbade på helt nya läroplaner och ny lärarutbildning.

En av Ds representanter sade att han tyckte jag var otrevlig. Jag försökte motivera min upplevda otrevlighet som varande en konsekvens av att jag hade obekväma sanningar att förmedla, snarare än att jag var otrevlig i största allmänhet. Kanske lyckades jag med detta i alla fall, åtminstone till 2/3 för att tala bråk.

Men förhoppningen finns att jag lyckats förmedla tanken att D har ett ansvar att bära, att D skulle kunna utreda om det jag säger faktiskt är ganska riktigt, och att det finns möjligheter för D att göra något positivt för Sverige. Kanske...vi får se...

Kanske är det politiskt osmart att bränna 500 miljoner på meningslösheter? Utom för Janne Josefsson. Kanske är det osmart att ha en matematikundervisning som inte ger någon elevgrupp något vidare av värde? Kanske är det osmart att ha en massa matematikprofessorer i utvisarbåset ständigt? Kanske är det osmart att tillsätta en Teknikdelegation utan direktiv att komma med förslag till modernisering av teknisk utbildning?

Lika osmart som att köpa på sig belgiska Nuons fossila energi,  något som Maud Olofsson har att ansvara för, eller att köpa tysk kärnkraft med åtföljande obegränsat haveriansvar, något som socialdemokaterna har att ansvara för, och samtidigt som ägare säga att just detta skall men inte göra...Det är ju inget självändamål att vara osmart, vare sig det gäller energi eller matematikutbildning...eller politik...det är ju val nästa år...och väljarna är kanske inte så osmarta som politiker verkar tro...