Huvudpunkterna i Decemberöverenskommelsen är:
- Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.
- En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.
Här finns flera kluriga språkliga konstruktioner att grubbla över: Vad menas med
- "partikonstellation"?
- "regeringskonstellation"?
- "alla tänkbara"?
- "ska kunna få igenom"?
Notera glidningen i syftning via "andra" från "partikonstellation" till "regeringskonstellation", vilket gör 1. språkligt omöjlig: Hur skall man kunna välja det äpple som är större än alla andra päron?
Varför inte bara säga att statsministerkandidaten från den största "partikonstellationen" skall "släppas fram" (ungefär som något katten släpat in)? Om det är det man vill säga?
Varför inte bara säga att statsministerkandidaten från den största "partikonstellationen" skall "släppas fram" (ungefär som något katten släpat in)? Om det är det man vill säga?
Och varför införa begreppet "tänkbar regeringskonstellation" när det måste handla om "föreslagen verkligt realiserbar möjlig konstellation" och inte bara "tänkbar", och av vem i så fall? Kungen, som ju är bra på att tänka? Eller Löfven?
Vidare: varför skrivs det "ska kunna få igenom" och inte "ska få igenom". Med "kunna" anges att ett (outtalat) villkor föreligger: Det är ju även utan någon Decemberöverenskommelse helt möjligt att en minoritet skall "kunna" få igenom sin budget, dvs om bara majoriteten lägger ner sina röster. Varför då inte direkt skriva ner den reella innebörden nämligen att:
- Majoritetens röster räknas inte.
- Bara Minoritetens röster räknas.
Vi har här grundbulten i NyDemokrati som i Orwellsk anda med 30 års fördröjning infördes i vårt land 2014 med Decemberöverenskommelsen, utan att grundlagen behövde ändras (vilket ju alltid kan ske i efterhand, om det händelsevis skulle behövas).
PS1 Överenskommelsen innebär att RödGröna och Alliansen gjort upp om att alternera vid makten och att oppositionen därvid alltid lägger ner sina röster: Rödgröna får ha makten 2014-18 och sedan är det Alliansens tur 2018-22 osv. Ett mer demokratiskt och resurssnålt system får man nog leta efter: Varje sida får spela match under 4 år med full kraft för att sedan sitta i avbytarbåset och vila sig i 4 år.
Konstigt att de politiska partierna inte tidigare kommit överens om en sådan förnämlig effektivt fungerande kartell till allas bästa. Eftersom detta är en frivillig öppet deklarerad överenskommelse, är den helt enligt, eller snarare utanför, grundlagen och behöver således inte godkännas av folket.
PS2 Följande valutgång kan förväntas 2018 (eller tidigare): Rödgröna 33%, Allians 33%, SD 34%.
I ett sådant läge kan SD bilda regering med en minoritet om 34% som underlag medan majoriteten om 66% enligt Decemberöverenskommelsen är förbundna att lägga ner sina röster.
I riksdagsvalet i Tyskland 6/11 1932 fick NSDAP 33.1% (efter en tillbakagång från 37.3% i valet i juli samma år, men därefter en ökning till 43.9% 5/3 1933 i Weimarrepublikens sista val).
PS1 Överenskommelsen innebär att RödGröna och Alliansen gjort upp om att alternera vid makten och att oppositionen därvid alltid lägger ner sina röster: Rödgröna får ha makten 2014-18 och sedan är det Alliansens tur 2018-22 osv. Ett mer demokratiskt och resurssnålt system får man nog leta efter: Varje sida får spela match under 4 år med full kraft för att sedan sitta i avbytarbåset och vila sig i 4 år.
Konstigt att de politiska partierna inte tidigare kommit överens om en sådan förnämlig effektivt fungerande kartell till allas bästa. Eftersom detta är en frivillig öppet deklarerad överenskommelse, är den helt enligt, eller snarare utanför, grundlagen och behöver således inte godkännas av folket.
PS2 Följande valutgång kan förväntas 2018 (eller tidigare): Rödgröna 33%, Allians 33%, SD 34%.
I ett sådant läge kan SD bilda regering med en minoritet om 34% som underlag medan majoriteten om 66% enligt Decemberöverenskommelsen är förbundna att lägga ner sina röster.
I riksdagsvalet i Tyskland 6/11 1932 fick NSDAP 33.1% (efter en tillbakagång från 37.3% i valet i juli samma år, men därefter en ökning till 43.9% 5/3 1933 i Weimarrepublikens sista val).