Kollegialt Lärande: Varför Skall Lärare Betalas för att Tala med Varandra?

            Om vi bara kan tala med varandra så kan nästan alla problem lösas, som tex klimatproblemet.

Skolverket meddelar trosvisst:

• Kollegialt lärande nyckelfaktor för framgångsrik skolutveckling.

Med denna nyckel skall enligt Skolverket följande fundamentala frågor besvaras:

• Vad händer egentligen i klassrummet? 
• Hur går undervisningen till? 
• Vad fungerar och vad fungerar inte? 

Skolverket identifierar först huvudproblemet:

• Dörren till klassrummet är stängd och det är ovanligt att lärare talar med varandra om sin undervisning.

Skolverket anger därefter vägen till lösning:

• När lärare tillsammans med kolleger analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till ett bättre resultat hos eleverna. 

Detta är det kollegiala lärande, som utgör kärnan i Matematiklyftet och som enligt Skolverket skall kunna lyfta den svenska skolan ur sin djupa kris.

Huvudproblemet är alltså att lärare inte talar med varann och lösningen då naturligtvis att lärare börjar tala med varann. Enkel logik. Men hur skall Skolverket få till detta? Att lärare börjar tala med varann?

Jo, genom att betala, dvs genom att avsätta särskild arbetstid för detta ändamål. Matematiklyftet har avsatt 1.3 miljarder för att dessa samtal lärare emellan skall komma stånd. Sjävklart motiverar Skolverket det hela med aktuell forskning:

• Det brittiska institutet EPPI, som av många betraktas som världsledande när det gäller systematiska översikter på utbildningsområdet, har undersökt om individuell eller kollegial kontinuerlig fortbildning ger mest effekt. De kom fram till att kollegial fortbildning påverkar lärare och elever men det finns väldigt lite bevis för att individuell fortbildning gör det.

Men är Skolverkets analys korrekt? Talar inte lärare med varann? Varför i så fall? Är det ingen som vet vad som egentligen händer i ett klassrum? Är dörren verkligen stängd? Hur vet man att individuell fortbildning inte påverkar lärare? Osv osv...Måste en lärare få betalt inte bara för att tala till/med elever och föräldrar, utan även för att samtala med kollegor? Hör (be)tala och (sam)tala samman?

Och om nu matematiklärare börjar tala med varandra, eftersom de måste och får betalt därför, vad skall de då säga till varandra? Förslag emottages! Låt oss visa vägen genom att tala med varandra!

Statligt Påbud om Kollegialt Lärande Hindrar Läraryrkets Kunskapsutveckling

Matematiklyftet har nu dragit igång med en total budget av 2.6 miljarder med hälften att spenderas på kollegialt lärande baserat på material sammanställt av Skolverket under Lärportalen. Vad säger den pedagogiska sakkunskapen om denna gigantiska statliga satsning? Meningsfull eller meningslös?     

En av få sakkunniga som säger något är Ingrid Carlgren, prof i pedagogik vid Stockholms universitet, som i nättidningen Skola och Samhälle under rubriken Hur lärare ska få kunskap bestäms uppifrån, utgående från Utbildningsutskottets rapport Hur kan ny kunskap komma till bättre användning i skolan?, konstaterar:

• Huvudsakligen är det två idéer som förs fram. 
• Den ena idén är att det behövs kunskapssammanställningar från olika områden som kan spridas och komma till användning i skolan. 
• Att det finns kunskap som bör föras ut till skolorna för implementering är ett antagande som inte analyseras eller problematiseras utan enbart konstateras.
• Den andra idén är att lärarna ska ägna sig åt ”kollegialt lärande”, vilket numera brukar föras fram med hänvisning till John Hatties meta-analyser. 
• Lärarna förväntas att i grupp analysera och reflektera över undervisningens uppläggning och resultat. 
• Fokus är på att få lärarna (som ju enligt Hatties är den viktigaste ’faktorn’ för skolframgång) att använda ny kunskap – framförallt gäller det metoder och verktyg. Lärarna ska få möjlighet att träna på de nya metoderna, ägna sig åt kollegialt utbyte och handledning samt lära sig inta ett kritiskt förhållningssätt.

Om kollegialt lärande, som utgör den bärande principen Matematiklyftet, säger Carlgren:

• Det finns slående likheter mellan den här rapporten och mycket av det som skrevs på 1970- och 80-talen – då inom pedagogiken men idag med statsvetenskapliga förtecken. 
• Samma top down (samtidigt som man talar om bottom up), samma positivistiska vetenskapssyn och tekniska rationalitet, samma brist på förståelse för läraryrkets karaktär. 
• Då, liksom nu, talade man om hur den generella kunskapen måste anpassas till lokala omständigheter och lärarnas eget tänkande. 
• Då, liksom nu var en utgångspunkt att relevant, forskningsgrundad kunskap för undervisningens utveckling finns, men att det är svårt att få lärare att använda den. 
• Då, liksom nu hanterades lärarna som objekt och inte som professionella yrkesutövare.
• Rapportens huvudbudskap är att det som är viktigt är att göra kunskapssammanställningar och se till att lärarna ägnar sig åt kollegialt lärande. 
• Vad är tanken med det? Att lärarna genom någon särskild implementeringsstrategi ska fås att upptäcka relevansen och användbarheten i annan slags forskning än de själva uppsöker?
• Lärarna vill inte i första hand ha kollegial handledning utan tid för att utveckla undervisning och ta till sig forskningens resultat. 
• Alla tycks överens om att det är ett problem med yrkets låga status och att den behöver höjas – samtidigt är det uppenbart att läraryrket inte tillerkänns samma behov av egen forskning och kontroll över kunskapsutvecklingen som andra professioner. 
• När forskningen ska komma till användning i skolan är det i form av olika paket där lärarna ska lära nytt och få träna på det nya. 
• Professionella yrkesutövare inom andra områden utsätts inte för åtgärdsprogram utan använder forskningen tillsammans med beprövad erfarenhet och sitt professionella omdöme i sin dagliga verksamhet.
• Dessa implementeringsinsatser som riktar sig till lärare innebär i sin förlängning ytterligare bördor, som kommer att hindra läraryrkets kunskapsutveckling. 

Matematiklyftet bygger på kollegialt lärande påbjudet av Staten, något som Carlgren alltså ifrågasätter.

Ännu märkligare är att den nya kunskap - metoder och verktyg - vars existens det kollegiala lärandet förutsätter för att överhuvudtaget behövas, helt lyser med sin frånvaro inom Matematiklyftet: Lärportalen består av en mängd disparata innehållslösa förnumstiga betraktelser som lärarkollektivet skall utgå från i sin kollektiva förkovran. Det bäddar för ett kollegialt lärande kring den tomma mängden där resultatet bara kan bli noll.  

Det nya inom matematik är IT och det kräver reform av matematikundervisnings form och innehåll mot nya mål inklusive fortbildning för lärare. Men inget av detta finns med i Matematiklyftet, som bara tittar bakåt mot 1950-talets realskola med bråkräkning styrd från katedern som höjdpunkt, allt under miljardrullning.

Det måste finnas fler än jag (och kanske Carlgren om jag rätt uppfattat), som tycker att detta är helt galet.

Svenska Matematikersamfundet och Nationalkommitten för Matematik har nu sagt att de till behandling skall ta upp mitt förslag om granskning av Matematiklyftet. Skall bli intressant att se om dessa expertorgan delar min uppfattning, mer eller mindre, och i så fall vilka åtgärder som kommer att vidtagas.  Dessa expertorgan representerar matematikerna vid våra universitet och högskolor och har därmed ansvar för matematikundervisning i våra skolor. I  detta ansvar måste rimligtvis ingå att granska Matematiklyftet för att se om detta innebär meningsfull eller meningslös miljardrullning. 

Öppet Brev om Matematiklyftet

Till
Svenska Matematikersamfundet
Nationalkommitten för Matematik

Angående Matematiklyftet

Skolverket har nu inlett Matematiklyftet med en total budget på 2.6 miljarder varav 1.3 miljarder för lärarfortbildning.

Matematiklyftets syfte anges vara att öka elevers måluppfyllelse i matematik enligt de mål som uttrycks i kurs- och ämnesplanerna för matematik.

Målen i Matematiklyftet anges vara att utveckla undervisnings- och fortbildningskulturen i matematik på skolorna genom kollegialt lärande:

• lärare utvecklar och befäster kunskap i matematikdidaktik i sin egen undervisning utifrån det kollegiala lärandet,
• matematikundervisningen utvecklas utifrån lokala behov,
• undervisningens utformning ger förutsättningar för alla elever att utvecklas mot de mål som anges i kurs- och ämnesplaner för matematik,
• kunskaper om undervisning och elevers lärande utgår från forskning och beprövad erfarenhet,
• rektor synliggör och följer upp matematikundervisningens kvalitet samt
• rektor och lärare fortsätter utveckla matematikundervisningen utifrån lokala behov.

Det kollegiala lärandet skall utgå från att antal matematikmoduler framställda på beställning av Skolverket från universitet och lärarhögskolor i landet, samlade under Lärarportalen (denna länk till Skolverket fungerade inte 22-23/12). Kollegialt lärande innebär att lärare får betalt för att sitta i grupp runt ett kaffebord och diskutera, och kostar mycket i både tid och pengar.  

Vad som menas med lokala behov är oklart. Om något är matematik universell och det är svårt att se varför matematiken i Kiruna skulle skilja sig från den i Malmö.

Jag anmodar Matematikersamfundet och Nationalkommitten att tillsätta arbetsgrupp(er) för att utvärdera det material för fortbildning av lärare som presenteras under Lärarportalen. 

Ansvaret för matematikundervisningen i våra skolor måste ytterst bäras av Sveriges universitetsmatematiker. Tyvärr har detta ansvar successivt eroderat och därmed skapat en nedåtgående spiral av trivialisering parad med resultatförsämring utan undre gräns. Spiralen nedåt har inte kunnat brytas eftersom utan ansvar endast cirkelgång är möjlig. Att fortbildningen har kollapsat till kollegialt lärande kan ses som en konsekvens av att universitetsmatematiker har lämnat lärarutbildning och fortbildning att sköta sig själva. 

Vad som krävs är att Sveriges universitetsmatematiker bär sitt ansvar och den första uppgiften i denna (nygamla) roll måste vara att ta ansvar för att Matematiklyftets stora pengar används på ett meningsfullt sätt. Det första steget härvid vore att tillsätta arbetsgrupper enligt mitt förslag.

Med Önskan om Ett Gott Nytt År för Matematikämnet 

Claes Johnson

PS1 Min uppfattning om Matematiklyftet finns redovisad här.

PS2 Universitetsmatematiker har att ge svar på fråga 1. Vad? och 2. Varför?, samt med hjälp av  didaktiker svar på fråga 3. Hur? Och svaret på fråga 1. och 2. är inte detsamma idag som igår.

Svar från Nils Dencker, ordf NationalKommitten 23/12:

Hej: Inget fel på ditt förslag, men jag har känslan av att man lyssnar mindre och mindre på universitetsmatematiker nu för tiden, vilket har demoraliserat många. Jag hoppas att du inte glömmer att skicka detta förslag till Torbjörn Lundh. God Jul och Gott Nytt År, Nils

Mitt svar till Nils 23/12:

Tack för svar Nils: Anledningen att ingen lyssnar är att matematiker inte säger något värt att lyssna till, annat än spridda utbrott om att lärare och elever är dåliga och läget så hopplöst att inget kan göras och bara blir värre för varje år.

Men detta är inte att rätt ta sitt ansvar. Så vad tänker Du nu göra för att visa att NK inte är så demoraliserat att inget ansvar kan bäras? Vänligen, Claes


Svar från Nils D 23/12:

Hej, jag hann inte läsa ditt förslag så noggrant igår, men förstår nu din frustration. Dock kan det nog finnas än värre förslag än att behöva dricka kaffe på arbetstid även det ser ut som ett stort slöseri av resurser.

Frågan om universitetsmatematikers inflytande på lärarutbildningen är rätt så komplicerad, det finns många aktörer som motarbetar varandra. Vi här i Lund var involverad i lärarutbildningen, tills Lärarhögskolan tackade för sig och drog sig ur samarbetet. Oenigheten gällde främst hur mycket tid man skulle ta av matematikstudierna för andra aktiviteter.

Men jag tycker att som ledamot av en kommitté så bör man ska hänskjuta frågan till ordföranden. Man inte tillsätta arbetsgrupper utan att ha diskuterat frågan i kommittén. Det finns inga administrativa resurser utan man måste förlita sig på frivilligt extraarbete, och folk ställer inte upp om man inte har diskuterat igenom frågan så att de känner sig delaktiga.

Vi måste också diskutera om hur meningsfullt det är att utvärdera ett program som redan är klart men som inte har hunnit starta. Man kan även tänka sig att skapa opinion mot ett program som de närmast involverade tycker har ett mycket begränsat värde och som tar resurser och energi från huvuduppgiften.
Många julhälsningar, Nils

Mitt svar till Nils 24/12:

Tack Nils för utförligare reaktion på mitt förslag att granska Matematiklyftet. Har jag uppfattat Dig rätt om jag säger att Du nu kommer att ta upp mitt förslag till diskussion i NK? 

Julhälsningar, Claes 

Svar från Torbjörn Lundh NK 26/12:

Hej Claes,
Tack för din fråga om lärarlyftet.Vi kommer att ta upp ditt förslag på vårt nästa möte. Redan idag försöker vi (med SKM och NCM) dra vårt strå till stacken - med nollbudget - genom bland annat Kängurutävlingen, Sonja Kovalevskydagarna och Kleindagarna.
Många hälsningar,
Torbjörn

Mitt svar till Torbjörn 27/12:

Tack för respons Torbjörn. Det är bra att Du vill ta upp en diskussion om Matematiklyftets mål, mening och genomförande. När jag granskar vad som görs, ser jag en meningslös cirkelgång av kollegialt lärande under miljardrullning. Jag hoppas att Nationalkommitten vill göra sin analys och handla därefter.

Svar från Pär Kurlberg ordf Matematikersamfundet 27/12:

Hej Claes, 

Tack för ditt brev om matematiklyftet. Jag skall ta upp ditt förslag
med styrelsen.
Gott Nytt År! Pär

  

Sanningen om Matematiklyftet?

                                        Självkritik utgör en viktig del av det kollegiala lärandet.

Matematiklyftet lett av Skolverket har nu startat med en total budget om 2.700.000.000 kr (2.7 miljarder kr):

• Matematiklyftet är en didaktisk fortbildning för lärare som undervisar i matematik. Den har sin utgångspunkt i kollegialt lärande där lärare, med stöd av matematikhandledare, tillsammans utvecklar undervisningen. 
• Syftet med Matematiklyftet är att öka elevers måluppfyllelse i matematik genom att stärka och utveckla undervisningens kvalitet.
• Kollegialt lärande är en sammanfattande term för olika former av kompetensutveckling där lärare genom strukturerat samarbete tillägnar sig kunskap för att utveckla undervisningen.
• En av de viktigaste framgångsfaktorerna för att utveckla undervisningen är att lärare tillsammans analyserar och utvärderar sin undervisning. Det innebär att diskutera undervisningssituationer och didaktiska frågor, att lyfta upp problem och svårigheter samt att kritiskt granska inte bara andras arbete utan även sitt eget. Detta skapar goda förutsättningar för en utvecklad och förbättrad undervisning.

Det kollegiala lärandet skall bygga på nytt kursmaterial som utvecklas av landets samlade universitet och högskolor på uppdrag av Skolverket och som samlas under  Lärarportalen för matematik.

För gymnasieskolan erbjuds summa 1 (en) st video som visar en vanlig lärare hur en superlärare eller matematikhandledare  (med 10.000 kr extra i månaden) genomför En lektion om division med tal i decimalform, där uppgiften är att på olika sätt räkna ut vad 6 dividerat med 0.1 kan vara. Egentligen en lektion för grundskolans högstadium, men  uppenbarligen lika relevant för gymnasiet:

• Du ska också se en lektionsfilm. Lektionen genomförs i en högstadieklass, men innehållet som behandlas är i detta sammanhang inte det väsentliga. När du ser filmen ska du göra stödanteckningar om sådant som du lägger märke till beträffande undervisningen. 

Videon har en längd av 15 minuter och 36 sekunder och är det enda konkreta material som Skolverket tillför som grund för det kollegiala lärandet av gymnasielärare i matematik, till en kostnad av 2.7 miljarder. 

Är detta ett meningslöst slöseri med skattebetalarnas pengar, eller är detta ett framsynt konstruktivt sätt att stärka Sveriges konkurrenskraft, som även Löven ställer sig bakom? 

I det senare fallet skulle följande uppgift kunna rätt lösas av gymnasieelever efter det att Matematiklyftet nått sin fulla genomslagskraft: Vilken är kostnaden per sekund för lektionsvideon? (Svar: 2.880.000 kr)

Till läsaren av denna bloggpost:

• Du ska titta på (granska) lektionsfilmen. När du ser filmen ska du göra stödanteckningar om sådant som du lägger märke till beträffande undervisningen. Sen skall Du skriva en kommentar till denna bloggpost med följande utgångspunkter:
• Matematiklyftet kräver total hängivelse åt kollegialt lärande där lärare tillsammans diskuterar, analyserar och kritiskt granskar varandras arbete, företrädesvis kring ett gemensamt kaffebord, och där varje form av individuellt lärande skall anses som icke-kollegialt, och därmed om inte förbjudet så i varje fall inte något som Skolverket skulle kunna premiera med lönepåslag, eftersom individuellt lärande inte kan anses skapa goda förutsättningar för en utvecklad och förbättrad undervisning.
• Självkritik framförd till den kollegiala gruppen har en viktig funktion för att lyfta problem, vilket är Matematiklyftets huvuduppgift, och därmed skapa goda förutsättningar för kollegialt lärande runt ett kaffebord och därmed stärka framgångsfaktorerna för kompetensutveckling och måluppfyllelse i en didaktisk fortbildning av strukturerat samarbete kring undervisningssituationer och didaktiska frågor för att tillägna sig kunskap, tillsammans och med stöd av matematikhandledare och givetvis även av rektorer som genomgått en speciell handledarutbildning i kollegialt lärande för rektorer och skolledare med syfte att utveckla undervisningen och kritiskt granska inte bara andras arbete utan även sitt eget och därmed uppnå en förbättrad undervisning genom att lyfta upp svårigheter och stärka kvaliteten...      

PS1 Vad säger då Sveriges kår av matematiker representerade av Svenska Matematikersamfundet och Nationalkommitten för Matematik om miljardrullningen inom Matematiklyftet? Den frågan kommer jag att ställa i en kommande post i form av ett öppet brev till dessa organ.

PS2 Vad säger då Sveriges matematiklärare om att av Skolverket bli utsatta för en fortbildning som förfaller utgå från att matematiklärare är mindre vetande och kan serveras vilka trivialiteter som helst?