DN Debatt: Offentlighetsprincipen Vittrar Bort genom Plattläggningsparagrafer

Nils Funcke konstaterar på DN Debatt under Offentlighetsprincipen är på väg att vittra bort:

• Den svenska offentlighetsprincipen nöts sakta men säkert ned.
• ..rena plattläggningsparagrafer accepteras…
• Vid EU inträdet 1995 avgav Sverige en deklaration: Offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande principer som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.

Ett exempel på plattläggningsparagraf är Högsta Förvaltningdomsstolens nya prejudikat:

• För att en handling skall vara färdigställd och därmed vara upprättad och därmed vara allmän handling, krävs att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

Med denna nya lagparagraf lägger HFD medborgaren platt på marken under myndigheten som nu själv kan bestämma om och när den åtgärd som enligt myndigheten krävs för färdigställande har vidtagits av myndigheten, eller ej.  

Journalisten: HFD Inbjuder till "Skuggförvaltning" med Oklart Skriven Dom

Journalisten rapporterar om Högsta Förvaltningsdomstolens (HDF) nedskrivning av Offentlighetsprincipen:

• Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att intern e-post som inte är del av ett formellt ärende inte är offentlig handling. Därmed blir en stor del av all kommunikation inom myndigheter omöjlig för media och allmänhet att granska, menar organisationen Academic Rights Watch.
• Academic Rights Watch, en sammanslutning av forskare som bevakar akademiska friheter och som uppmärksammat Johnssons fall, menar att detta kraftigt minskar allmänhetens insyn.
• Dessutom uppmuntras myndigheter att hantera känsliga frågor informellt, utan att upprätta och diarieföra formella ärenden i korrekt ordning.
• Det underlättar en ”skuggförvaltning” där lagar och regler inte accepteras. Det kan exempelvis handla om inkvisitionsliknande interna utredningar av anställda som anses obekväma, säger Erik J Olsson från Academic Rights Watch.
• Han menar också att domen är oklart skriven.
• Domstolen säger väldigt lite om vad som krävs för att ett mail ska ingå i ett ”färdigställt” ärende.
• Risken är att myndigheter i praktiken själva får välja vad de vill offentliggöra.

Nu väntar vi bara på att Uppdrag Granskning och Janne Josefsson skall vakna. 

Dagens Juridik Tar upp HFDs Snöpning av Offentlighetsprincipen

Dagens Juridik publicerar idag min debattartikel of Högsta Förvaltningsdomstolens (HFD) tilltag att snöpa Offentlighetsprincipen, med rubrik satt av redaktör Stefan Wahlberg:

• Juridik bygger som matematik på logik - så vilken rätt har egentligen HFD att skriva om grundlagen?

Läs och begrunda och ställ sedan frågor till HFD.  

Sammanställning av Motivering av KTH, Kammarrätt och Högsta Förvaltningsdomstol

Här är sammanställning av den motivering som använts av KTH, Kammarrätten i Stockholm samt Högsta Förvaltningsdomstolen HFD i fallet med de mystiska emailen på KTH:

KTH's ursprungliga motivering:

• De interna e-post meddelanden som efterfrågas är vare sig inkomna, expedierade eller på annat sätt upprättade, varför de inte är att betrakta som (upprättade och därmed) allmänna handlingar i den mening som avses i Tryckfrihetsförordningen.

Kammarrättens nya motivering:

1. För att en handling skall anses vara färdigställd krävs inte något särskilt formellt förfarande från myndighetens sida. 
2. Detta innebär enligt Kammarrättens mening emellertid inte att e-postmeddelanden kan anses färdigställda, och därigenom upprättade, endast genom avsändande inom myndigheten.
3. Om så vore fallet skulle inte bestämmelsen i TF kap 2 paragraf 8 fylla någon funktion.
4. Det krävs alltså något ytterligare handlande från myndighetens sida för att handlingarna ska anses färdigställda (jfr RÅ 1998 ref 30 och 52)".
5. I detta fall har det inte framkommit några omständigheter som gör att meddelandena kan anses ha färdigställts av KTH.

HFD's variant av Kammarrättens nya motivering:

1. För att en handling ska anses vara färdigställd enligt 2 kap. 7 § första stycket TF krävs inte något särskilt formellt förfarande (prop. 1975/76:160 s. 143).
2. Däremot krävs, till skillnad från det som gäller för det slag av handlingar som regleras i paragrafens andra stycke första punkten, att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd. 
3. Såvitt framgår har inte heller i övrigt någon sådan åtgärd vidtagits.

Vi läser att KTHs ursprungliga motivering är tom eftersom den uttrycker att en handling som inte på något sätt är upprättad, inte är upprättad.

Kammarrätt och HFD inser detta, och tillför därför egen ny motivering, som inte är stöd för KTHs motivering, som ju är tom. Kammarrätt och HFD bättrar alltså på KTHs bristfälliga motivering och kan därmed anses gå myndighets ärende. 

HFDs motivering utgör en variant av Kammarrättens motivering, med huvudargumentet att något handlande eller någon åtgärd från myndigheten krävs för att en handling skall anses vara färdigställd.

Både HFD och Kammarrätt är noga med att uttrycka att detta står i motsats till TF enligt punkt 1.

Både HFD och Kammarrätt påstår att KTH inte vidtagit den handling som skulle krävas för färdigställning, detta utan att KTH överhuvud taget talat om färdigställning och definitivt inte förnekat att den åtgärd som skulle ha krävts har vidtagits. HFD och Kammarrätt fabulerar alltså fritt till stöd för myndighet och går därmed myndighets ärende.

Så här går det till i dagens svenska rättssamhälle av högsta dignitet.

Högsta Förvaltningsdomstolen Uttalar sig Inte om Vilken Lagstiftning HFD Tolkar

Högsta Förvaltningsdomstolen HFD meddelar ännu en gång att HFD inte kommer att avslöja vilken lagtext som ligger till grund för HFDs dom 5339-13 och 5340-13:

Vi läser att HFD uppfattat att jag vill att HFD anger vilken lagtext som ligger till grund för argumentationen. Så långt OK.

Därefter säger HFD att HFD uttalar sig om hur lagstiftningen ska tolkas och tillämpas. Gott och väl.

Men sedan kommer dråpslaget: HFD lämnar inte förtydligande av det slag jag efterfrågar, dvs HFD talar inte om vilken lagstiftning det är som HFD uttalar sig om hur den skall tolkas och tillämpas.

Detta är nu vad Kammarrätter, myndigheter och medborgare har att rätta sig efter. Hade det inte varit till stor hjälp för alla dessa om HFD hade kunnat tala om vilken lagstiftning det är som HFD tolkar?

Är HFD att förstå som ett slags orakel som talar i gåtor? Är det så en rättsstat skall fungera? Ja, nog finns det en hel del frågor som tränger sig på...

HFD Kringår Förvaltningsprocesslagen

När Kammarrätten i Stockholm avslog min överklagan av KTHs beslut att inte låta mig ta del av viss epost, så skedde det inte genom att Kammarrätten gav stöd åt KTHs motivering för avslag, vilken var tom, utan genom att Kammarrätten tillförde helt ny motivering och information som skäl för avslag.

Jag överklagade Kammarrättens dom till Högsta Förvaltningsdomstolen HFD och HFD utvecklade i sin dom Kammarrättens motivering till ett nytt prejudikat, som innebär en nedskrivning av Tryckfrihetslagen.

Varken HFD eller Kammarrätten grundar således sina avslag på  KTHs ursprungliga motivering till avslag, utan tillför själva ny motivering inklusive information som saknar grund i de handlingar KTH inlämnat. Nu föreskriver Förvaltningsprocesslagen i paragraf 30, vilken Kammarrätt och HFD förväntas följa:

• Rättens avgörande av mål skall grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet.
• Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

Med handlingarna måste avses vad KTH och jag inlämnat som parter i målet, och i dessa handlingar finns ingenting av den motiveringen och information som Kammarrätt och HFD använt för sina avslag. Kammarrätt och HFD har därmed kringgått Förvaltningsprocesslagen, såvitt jag kan se. 

Med vad i övrigt förekommit i målet kan inte rimligen menas helt ny argumentation och information som tillförts målet genom självständigt initiativ av Kammarrätt och HFD, men definitivt inte av KTH eller av mig. Detta understryks i paragraf 29 i samma lag, särskilt som besluten är till det sämre för enskild:

• Rättens avgörande får ej gå utöver vad som yrkats i målet. Om det föreligger särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. 

Domstolsverket Gallrar Epostloggar efter 90 dagar Utan Stöd i Lagen

När jag begär att få ut epostlogg, vilken är allmän handling enligt TF, från Högsta Förvaltningsdomstolen får jag beskedet från Domstolsverket att:

• Epostloggar för Sveriges Domstolars epostsystem gallras efter 90 dagar efter upprättande med stöd av RA-FS 1991:6.

Inte ett ord till stöd för detta finns emellertid i RA-FS 1991:6, som tvärtom handlar om gallring av handlingar av ringa eller tillfällig betydelse med det uttryckta villkoret att:

• Gallring får dock endast ske under förutsättning att allmänhetens rätt till insyn inte åsidosätts och handlingarna bedöms sakna värde för rättskipning, förvaltning och forskning. 

Att epostloggar för Sveriges Domstolar skulle var av ringa eller tillfällig betydelse och sakna värde för rättskipning, är liktydigt med att verksamheten inom dessa myndigheter skulle vara av ringa eller tillfällig betydelse och sakna värde för rättskipning. 

Uppgiften att gallring ev epostloggar efter 90 dagar skulle ha stöd i RA-FS 1991:6 är således en ren och skär lögn. Varför nedlåter sig Domstolsverket till att bluffa? Jag skall skriva och fråga.

Notera att normal behandlingstid för ett ärende vid Högsta Förvaltningsdomstolen kan vara 6 månader eller mer. Gallring efter bara 3 månader innebär gallring under pågående rättegång. Lever vi i ett rättssamhälle?

Högsta Förvaltningsdomstolen Anger Ny Standard för Sverige som Rättssamhälle

Högsta Förvaltningsdomstolen HFD har i dom 5339-13 och 5340-13 skapat ett nytt prejudikat vad gäller rätten att ta del av allmän handling (grunden för Offentlighetsprincipen) i ett fall med olika domar i Kammarrätten i Stockholm och Göteborg, där HFD ger stöd åt Kammarrätten i Stockholm som avslog min överklagan av KTHs beslut att inte lämna ut identifierad epost om min person och verk, och går därmed emot Kammarrätten i Göteborg.

HFD motiverar sin dom med följande huvudsakliga argumentation:

1. För att en handling ska anses vara färdigställd enligt 2 kap. 7 § första stycket TF krävs inte något särskilt formellt förfarande (prop. 1975/76:160 s. 143).
2. Däremot krävs, till skillnad från det som gäller för det slag av handlingar som regleras i paragrafens andra stycke första punkten, att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd. 
3. Såvitt framgår har inte heller i övrigt någon sådan åtgärd vidtagits.

Jag har begärt att HFD skall ange den lagtext som ligger till grund för punkt 2, som är HFDs huvudargument. HFD svarar att HFD "inte kan lämna" denna för domen avgörande upplysning:   

• Någon ytterligare motivering vid sidan av sina avgöranden kan HFD inte lämna. 

Jag meddelar HFD att jag inte begärt "ytterligare motivering" utan enbart klart besked om vilken lagtext som ligger till grund för den motivering som HFD de facto givit i punkt 2, och upprepar min begäran flera gånger. HFD ger inget ytterligare besked.

Notera att HFD noga anger lagtext till grund för punkt 1, som uttrycker motsatsen till HFDs huvudargument i punkt 2, vilket understryks med "Däremot". Den lagtext som anges i punkt 1 står alltså i motsats till HFDs huvudargument i punkt 2, vilket saknar referens till lagtext. I sanning ytterst märkligt!

Den enda möjliga förklaringen av HFDs uteblivna svar är att det inte finns någon lagtext till grund för punkt 2. Bara för dess motsats enligt punkt 1.

Däremot ger HFD mer än gärna följande besked på min fråga om vilken kontakt HFD haft med KTH:

• KTH har varken i Kammarrätten i Stockholm eller HFD yttrat sig i målen.    

HFD påstår således med "såvitt framgår" enligt punkt 3, att den åtgärd som enligt HFD krävs för att en handling skall anses vara färdigställd, inte har vidtagits av KTH, detta emellertid utan att KTH överhuvudtaget yttrat sig. HFDs "såvitt framgår" är därmed tomt. HFD anger ett sakförhållande som grund för dom, men har valt att inte kontrollera sanningshalten genom att be KTH yttra sig om åtgärden vidtagits eller ej.  

HFD skapar genom sitt agerande följande nya prejudikat att efterföljas av Sveriges Kammarrätter:

• Domstol behöver inte ange vilken lagtext, som ligger till grund för dom.
• Domstol kan därmed avge dom som saknar laglig grund.
• Domstol behöver inte undersöka sanningshalten av påstående om sakförhållande, som ligger till grund för dom. 

Frågan är vad som drivit HFD att skapa detta prejudikat, genom att först välja att ge prövningstillstånd och sedan tvingas att bryta mot ett rättssamhälles mest grundläggande principer.  Det hade varit mycket smartare eller enklare, att inte ge prövningstillstånd, vilket inte behöver motiveras, och då undvika att hamna i fritt fall utan laglig grund. Det skall bli intressant att se denna affär rullas upp så småningom...förmodligen unik i svensk rättshistoria...

Högsta Förvaltningsdomstolen "Kan Inte" Ange Laglig Grund för Dom

Högsta Förvaltningsdomstolen HFD svarar på min fråga om den lagliga grunden för HFDs dom 5339-13 och 5340-13, att HFD inte svarar på den frågan:

• Någon ytterligare motivering vid sidan av sina avgöranden kan HFD inte lämna. 

En vanlig domstol måste kunna motivera sin dom genom hänvisning till lagtext. HFD säger nu att HFD är befriad från denna begränsning. Intressant får man väl säga. Eller konstigt? Kan det verkligen vara så att högsta instans i en rättsstat inte behöver ha laglig grund för sina domar? Är det då en rättsstat? Det är ju Riksdagen som skriver lag och domstolar, även högsta instans, som dömer men då enligt lagen. 

Förvisso kan högsta instans tolka lagen, men en tolkning måste ha en lagtext att utgå från och kan inte bara vara fritt uppfunnen utan någon laglig grund. 

Att HFD nu vägrar att ange laglig grund för sina domar, om den finns, kan bara ses som myndighetstrakasseri av medborgare. Varför skulle HFD ägna sig åt sådant? 

Jag frågar bara efter paragraf och HFD skulle kunna säga mig vilken den är, om det finns. Om den inte finns, så är det ännu konstigare.

Vidare upplyser HFD mig om att:

• KTH har varken i Kammarrätten i Stockholm eller HFD yttrat sig i målen.    

Mot detta kan ställas vad HFD skriver i sina domar:

• Såvitt framgår har inte heller i övrigt någon sådan åtgärd vidtagits.

HFD har alltså inte ställt frågan till KTH om "någon sådan åtgärd vidtagits" eller i varje fall inte fått något svar eftersom KTH "inte yttrat sig". 

Så här kan det alltså gå till i det svenska rättssamhället av idag: Högsta instans behöver inte motivera den lagliga grunden för sina domar, ej heller behöver HFD undersöka fakta i sina mål. Det är klart att detta väsentligen underlättar för de 16 justitieråd vid HFD som dagligen kämpar med att på svenska folkets uppdrag fylla HFDs "huvudsakliga uppgift att skapa prejudikat".

PS (Febr 17) Jag har upprepat min begäran enligt nedan:

Högsta Förvaltningsdomstolen HFD

HFD skriver i AdmD 2014:87 att HFD inte vill besvara min fråga angående vilken lagtext som ligger till grund för HFDs argumentering i dom 5339-13 och 5340-13. Jag kan inte se att HFD kan ha något skäl att neka varje form av upplysning i denna fråga. Tvärtom måste det vara en domstols skyldighet i en rättsstat, även en högsta instans, att ange på vilken laglig grund en dom har fällts. Detta eftersom domstol, även högsta instans, måste döma enligt lag skriven av Riksdagen. 

Jag ställer alltså min fråga på nytt: Vilken lagtext ligger till grund för HFDs huvudargument:

Däremot krävs, till skillnad från det som gäller för det slag av handlingar som regleras i paragrafens 

andra stycke första punkten, att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd. 

Om det finns någon sådan lagtext, så måste HFD kunna säga vilken den är. Att vägra så göra kan inte vara förenligt med en rättsstats principer.

Jag har också gjort följande förtydligande:

HFD skriver som svar på min begäran enligt kopia bifogad nedan: 

• Någon ytterligare motivering vid sidan av sina avgöranden kan HFD inte lämna. 

Vad jag begär är dock inte "ytterligare motivering", utan besked om vilken lagtext som ligger till grund för den motivering av sitt avgörande som HFD de facto angivit i sina domar. 

I en rättsstat måste domstol, även högsta instans, kunna ange vilken lagtext som ligger till grund för avgiven dom. Min fråga kommer att ställas av alla som läser HFDs prejudikat, inklusive Kammarrätter som nu skall döma efter detta.

Jag kan inte se att det finns något giltigt skäl för HFD att inte tillmötesgå min begäran, och jag förväntar mig besked utan dröjsmål.

Frågor till Högsta Förvaltningsdomstolen

Jag har idag skickat följande brev med frågor till Högsta Förvaltningsdomstolen HFD:

Till Högsta Förvaltningsdomstolen HFD

HFD har i dom 5339-13 och 5340-13 skapat ett nytt prejudikat vad gäller Offentlighetsprincipen i ett fall med olika domar i Kammarrätten i Stockholm och Göteborg, där HFD ger stöd åt Stockholm och går emot Göteborg.

HFD motiverar sin dom med följande huvudsakliga argumentation:

1. För att en handling ska anses vara färdigställd enligt 2 kap. 7 § första stycket TF krävs inte något särskilt formellt förfarande (prop. 1975/76:160 s. 143).
2. Däremot krävs, till skillnad från det som gäller för det slag av handlingar som regleras i paragrafens andra stycke första punkten, att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd. 
3. Såvitt framgår har inte heller i övrigt någon sådan åtgärd vidtagits.

Jag ställer nu följande frågor till HFD angående denna argumentation:

• Vilken lagtext i TF utgör grunden för 2?
• Om 2 är tolkning av gällande lagtext, vilken är denna lagtext? 
• Om 2 inte är tolkning av gällande lagtext, är då 2 att betrakta som ny lagtext? 
• Vad är innebörden av "någon åtgärd vidtas"? Kan det vara vad som helst? Om inte, vilka åtgärder avses? Är det öppet för fri tolkning av Kammarrätt?
• Vilken lagtext ligger till grund för uttrycket "Däremot"? Hur kan det som kommer före (huvudfallet i första stycket ) stå i motsats till det som kommer senare (alternativfallet i andra stycket)? 
• Vilken undersökning ligger till grund för 3? Vad menas med "Såvitt framgår"? 
• Är Kammarrätten i Göteborg nu bunden att döma enligt HFDs nya prejudikat, dvs ändra hållning i nästa fall av samma karaktär?

Jag önskar få tydliga svar på dessa frågor.

Hälsningar, Claes Johnson

Svaren kommer att meddelas när de inkommit. Här är HFDs svar.

Justitieministern och JO om HFDs Prejudikat som Urholkar Offentlighetsprincipen

Justitieminister Beatrice Ask svarar på detta mitt brev angående ett nytt prejudikat gällande Offentlighetsprincipen skapat av Högsta Förvaltningsdomstolen:

• Jag vill göra Dig som Justitieminister uppmärksam på domarna 5339-13 och 5340-13 nyligen avgivna av Högsta Förvaltningsdomstolen. I dessa domar skriver Högsta Förvaltningsdomstolen ny grundlag genom att ändra i Tryckfrihetsförordningen på ett sätt som jag beskriver i detalj under följande länk Eftersom det endast är Riksdagen som kan skriva ny grundlag, anmodar jag Justitieministern att noggrant granska dessa domar i ljuset av den analys som jag givit under nämnda länk, och avgöra om Högsta Förvaltningsdomstolen skrivit ny grundlag utan att därtill ha rätt, samt tillkännage resultatet av granskningen.

på följande sätt:

• Tack för ditt mejl till justitieminister Beatrice Ask. Jag har blivit ombedd att svara dig. Som du säkert känner till är både politiker och tjänstemän i Regeringskansliet förhindrade att lägga sig i domstolars och andra myndigheters beslut i enskilda ärenden. Det ankommer alltså inte på justitieministern att kommentera de domar du skriver om.
• Med vänlig hälsning Katarina Lindqvist Informationsenheten Justitiedepartementet.

På ett motsvarande brev till JO får jag svaret:

OK, vi ser att varken Justitieministern eller JO (Riksdagens jurist) tror sig kunna ha vare sig rätt eller skyldighet att ha någon synpunkt på ett prejudikat skapat av HFD. Nu gäller för JO:

• Riksdagens ombudsmän (JO) är en myndighet under riksdagen och en del av riksdagens kontrollmakt.
• Rättslig granskning: Riksdagens ombudsmän (JO) granskar att myndigheterna behandlar medborgarna i enlighet med lagen.

Antag nu att HFD har skapat ett prejudikat som står i motsats till grundlagen, så att medborgarna inte längre behandlas enligt lag fastställd av Riksdagen. Är det då HFDs prejudikat elle grundlagen som gäller? Jag har ställt  frågan till Beatrice Ask och JO:

• Tack för svar som dock undviker kärnfrågan som är följande: Antag att HFD skapar ett prejudikat som står i direkt motsats till grundlagen. Vilket lag är det då som skall gälla, grundlagen eller HFDs prejudikat?  
• Kan HFD skriva ny grundlag medan Justitieministern och JO är förhindrade att säga något? 
• Är det inte Justitieministerns och JOs ansvar att agera om grundlagen skrivs om?
• Frågan är mycket viktig och kräver ett tydligt svar 

Alf Bohlin om Offentlighetsprincipen vs HFDs Prejudikat

Sveriges främste expert på Offentlighetsprincipen torde vara Alf Bohlin, som under våren kommer att granska HFDs nya prejudikat skapat i dom 5339-13 och 5340-13 (enligt tidigare poster).

I väntan på detta, låt oss se vad Bohlin skriver i Offentlighet och Sekretess i Myndighets Forskningsverksamhet, Riksarkivet 1997 sid 17-18:

• För sådana fall, då en handling varken expedieras eller hänför sig till visst hos myndigheten anhängigt äende har det i TF 2:7 1 st 2 p (sista ledet) givits en särskild regel, enligt vilken handlingen skall anses som upprättad, när den "justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts". 
• Vad som exakt innefattas i uttrycket "på annat sätt färdigställts" är däremot inte lika klart. Då det emellertid inte krävs något särskilt förfarande från myndighetens sida för att handlingen skall anses som färdigställd och därmed upprättad, torde det vara tilläckligt, att den t ex godkänts (sanktionerats) av därtill behörig befattningshavare eller omhändertagits för förvaring. 

Mot detta skall skall ställas HFDs nya prejudikat enligt 5339-13 och 5340-13:

• För att en handling skall vara färdigställd skall krävas att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

Härvid ansluter HFDs nya villkor för färdigställande: det skall krävas att någon åtgärd vidtas (dvs av myndigheten), till Bohlin's tankegång: det torde vara tilläckligt att den t ex godkänts (sanktionerats) av därtill behörig befattningshavare. 

Men HFDs prejudikat har inget stöd i alternativet enligt Bohlin: eller omhändertagits för förvaring, och står i direkt motsats till Bohlin: Det krävs inte något särskilt förfarande från myndighetens sida för att handlingen skall anses som färdigställd. 

Efter vad jag kan utläsa, kommer Bohlin att få det svårt att hävda att HFDs prejudikat harmonierar med gällande Tryckfrihetsförordningen TF, fastställd av Riksdagen.

Det skall bli intressant att se hur Bohlin kommer att hantera denna delikata uppgift. Om det visar sig att HFD i sitt nya prejudikat skrivit om grundlag till sin motsats, utan att Riksdagen hörts, vad blir då konsekvensen för de justitieråd som utfört denna handling?   

Varifrån kommer Högsta (Förvaltnings)Domstolens Lagstiftarambitioner?

Dagens Juridik rapporterar 140205 om Fredrik Wersäll till attack mot HD:s "lagstiftar-ambitioner" - manar till stor försiktighet:

• Svea hovrätts president Fredrik Wersäll anser att Högsta domstolen går för långt i sin praxisbildning inom framförallt straffrätten. Han varnar för HD:s ”lagstiftarambitioner”som av demokratiska skäl måste ligga hos riksdagen. Fredrik Wersäll framför sin kritik i en artikel i senaste utgåvan av Svensk Juristtidning.

Även Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har "lagstiftarambitioner" vilka kommer till uttryck i prejudikatet skapat av domarna 5339-13 och 5340-1 (enligt tidigare poster) som i ett slag gör Offentlighetsprincipen enligt Tryckfrihetsförordningen (TF) uttryckt i Regeringens Proposition 175/76 160, till en tom gest:

1. För att en handling skall vara färdigställd och därmed vara upprättad och därmed vara allmän handling, skall krävas att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

HFD ger med detta prejudikat, som till formen är en meningslös truism, men som i praktiken ger Myndigheten en stämpel märkt ICKE FÄRDIGSTÄLLD, som Myndigheten efter eget gottfinnande kan använda för neka utlämning av en handling som begärts ut som allmän handling, i bjärt kontrast till syftet med TF.  En enastående framgång för Myndigheten och svidande nederlag för alla som önskar insyn i Myndighetens göranden!

Men varifrån kommer då HDs och HFDs nya "lagstiftarambitioner"? Är de uttryck för att vårt demokratiska system är i upplösning,  för att Riksdagens makt är på väg att tas över av EU och den statliga apparaten? Är vi på väg mot ett system där den lagstiftande, dömande och verkställande makten i vårt lilla land förenas till en enda (funktionell) enhet under EUs beskydd?   

Offentlighetsprincipen enligt OSEK vs HFDs Nya Prejudikat

Offentighets- och Sekretesskommitten (OSEK) skriver i sitt delbetänkande Offentlighetsprincipen 2001 först med direkt referens till gällande Tryckfrihetsförordning TF:

• Som redovisats ovan anges i 2 kap. 3 § TF att en handling är allmän om den förvaras hos myndigheten och är att anse som upprättad där.
• Genom ordet ”upprättad” har man i förevarande sammanhang velat markera, att handlingarna skall bli allmänna och därmed i princip tillgängliga för envar först då de föreligger i sitt definitiva skick. 
• Enligt 2 kap. 7 § första stycket anses en handling vara upprättad, när den har expedierats. 
• En handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats hos myndigheten. 
• Om handlingen inte hänför sig till något visst ärende, anses den upprättad när den har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts. 

Därefter framför OSEK som sin ståndpunkt:

• När det gäller det sistnämnda (färdigställts) torde det vara tillräckligt att handlingen sanktionerats av därtill behörig befattningshavare eller omhändertagits för förvaring (Bohlin, a.a. s. 155). 
• Av praxis kan bl.a. utläsas att det helt avgörande för om ett brev utgör en allmän handling är inte dess yttre form utan dess innehåll (Bohlin, Allmänna handlingar, s. 125 f.). 

Intressant är här uttrycket sanktionerats av därtill behörig befattningshavare. Är tanken här att hos myndigheten finns behörig befattningshavare (rektor?) med rätt att avgöra vilka handlingar som är  färdigställda eller icke färdigställda genom sanktionering, dvs utrustad med en stämpel märkt ICKE FÄRDIGSTÄLLD, som kan användas för att göra en handling otillgänglig för granskning?

Kanske är det tanken, men den balanseras i så fall av alternativet eller omhändertagits för förvaring. Men är inte detta alternativ överflödigt? Om inte handlingen omhändertagits för förvaring hur skulle den kunna vara möjlig att granska som allmän handling? 

Vidare av intresse är att OSEK anser att handlingens innehåll kan påverka möjligheten till granskning. Detta går hand i hand med sanktionering, där för myndigheten besvärande innehåll kan undanhållas granskning. Men detta skulle ju strida mot syftet med TF. 

Högsta Förvaltningsdomstolen HFD verkar dock ha inspirerats av sanktioneringsvarianten i sina domar 5339-13 och  5340-13 (se tidigare poster):

• För att en handling skall vara färdigställd och därmed vara upprättad och därmed vara allmän handling, krävs att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

Dock finns inget direkt stöd i TF för att färdigställande skulle kräva vare sig sanktionering av därtill behörig befattningshavare eller att någon åtgärd vidtas.  Det enda som finns i TF är på annat sätt färdigställd.  Vad menas här med på annat sätt? Är det lika med någon åtgärd vidtas? På vilket sätt kan en handling färdigställas? På många olika sätt naturligtvis. Det enda som väl kan sägas bestämt är att om en handling avses att omarbetas eller vidare bearbetas, så är den inte färdigställd. En handling som inte skall vidare bearbetas skulle då vara färdigställd, vilket ju är den språkliga meningen av färdigställd.

OSEK inleder 2.3 Motstående intressen med truismen: 

• Handlingsoffentligheten kan inte gälla utan undantag.

Nej såklart, men vad som utgör undantag avgör ju Offentlighetprincipens värde för medborgaren.

HFDs domar skapar ett prejudikat som allvarligt utholkar gällande TF, vilket innebär att ny grundlag skrivits. Vad HFD gjort är att stärka myndigheten på bekostnad av medborgaren. Frågan är bara om Riksdagen, som uttryck för folkets vilja, tycker detta är rätt? 

Vad säger t ex Alf Bohlin som Sveriges främste expert på Offentlighetsprincipen? Jag har skrivit och frågat och inväntar svar. Alf har svarat och säger sig avse att studera HFDs domar under våren. Skall bli intressant att resultatet av denna studie.

PS1 De västentliga motstående intressena äro:

1. Medborgares rätt till insyn.
2. Myndighets rätt att skydda sig från insyn.

Syftet med TF är att värna 1 under bivillkoret att 2 respekteras på rimligt vis. Vad HDF har gjort är att vända på detta och sätta 2 främst, vilket går emot syftet med TF.

PS2 HFD skriver i sina domar att handlingarna (epost i mitt fall) lästs av HFD genom att översiktligt referera innehållet såsom varande helt oförargligt. Det är intressant att ställa detta i relation till OSEKs ståndpunkt att Av det helt avgörande för om ett brev utgör en allmän handling är inte dess yttre form utan dess innehåll (Bohlin, Allmänna handlingar, s. 125 f.).  HFD har alltså läst eposten och kommit till slutsatsen att innehållet är av den karaktären att det inte är allmän handling. Om nu innehållet hade varit oförargligt trivialt i enlighet med HFDs referat, så är det svårt att förstå varför det inte skulle vara allmän handling. HFDs domar visar sålunda att eposten, som HFD läst och bedömt, den inte tål ljuset av granskning som allmän handling.

PS3 På min förfrågan meddelar HFD att HFD 131016 lånade in handlingarna från KTH förvarade i röda plastmappar. Att plastmapparna var röda är en intressant uppgift som kan beskriva innehållet.

PS4 Notera att i Regeringens Proposition 1975/76: 160, sid 143, uttrycker Föredraganden:

1. (TF) Det skall inte skall krävas något särskilt formellt förfarande från en myndighets sida för att en handling utan ärendeanknytning skall kunna anses färdigställd och därmed också upprättad.
2. (TF) Lagtexten bör inte använda formuleringen att en handling av nu avsett slag skall anses upprättad om den genom myndighetens beslut har fått slutgiltig form.

Vi ser att OSEKs resonemang om att handlingen sanktionerats av därtill behörig befattningshavare står i direkt motsats vad som uttrycktes i TF 1975/76 och fortfarande torde gälla. Vi kan alltså följa en strid mellan olika meningar för eller emot myndighetens hegemoni.

Offentlighetsprincipen Urholkas: GP Debatt

Min debattartikel på GP Debatt Offentlighetsprincipen Håller på att Urholkas har nu publicerats. Läs och tyck till! Vad kommer Lambertz att säga?

PS En händelse som ser ut som en tanke är att nu startar Offentlighetsjouren:

• Offentlighetsjouren ger kostnadsfri hjälp till journalister i frågor om offentlighet och sekretess. Behöver du hjälp - mejla. Du får svar av Mats Amnell, journalist på Sydsvenskan, bl a som kommunreporter, samt föreläsare på Fojo i grävande journalistik och ekonomi för samhällsjournalister.

Jo jag har mejlat Mats och bett honom gräva i Högsta Förvaltningsdomstolens domar 5339-13 och 5340-13, som urholkar Offentlighetsprincipen.

Ny Grundlag av Högsta Förvaltningsdomstolen Godkänd av Lambertz

Högsta Förvaltningsdomstolen har i sina domar 5339-13 och 5340-13 (enligt tidigare poster)

som prejudikat formulerat följande tillägg till Offentlighetsprincipen enligt Tryckfrihetsförordningen (TF) uttryckt i Regeringens Proposition 175/76 160:

• För att en handling skall vara färdigställd och därmed vara upprättad och därmed vara allmän handling, krävs att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

Exempel på tillämpning av den nya lagregeln ges här.

Låt oss utsätta den nya lagregeln för en matematisk-logisk-semantisk-juridisk analys. Vi ser att lagregeln har formen (L) där

       (L) = För att X skall vara Y, krävs att någon åtgärd vidtas som visar att X är Y.

Här är  X = en handling och Y = färdigställd.  För att testa naturen av utsagan (L), låt oss ersätta X och Y med följande möjligheter:

• X = herr Nilsson,  Y = skyldig till mord
• X = fru Nilsson,  Y = skadeståndsberättigad
• X = dom i Högsta Förvaltningsdomstolen, Y = grundlagsstridig
• X = unge herr Nilsson, Y = myndig
• X = herr Nilsson, Y = försörjningspliktig
• X = Carl XVI Gustaf, Y = Sveriges Konung
• X = Göran Lambertz, Y = Justitieråd 
• osv

När vi provar lite olika X och Y finner vi att det är någonting skumt med (L) som lagregel betraktat. Det konstiga med (L) kan sammanfattas på följande sätt:

1. (L) är cirkulär och därför meningslös: För att X skall vara Y, så krävs att X är Y. 
2. Satsen någon åtgärd vidtas, saknar all specifikation och saknar alltså mening.

Ett sätt att se på (L) är alltså att säga att (L) som lagregel är meningslös och tom, och så får inte lag skrivas (obefogad tautologi). Men det är inte så det är tänkt: Tanken är istället att i praktiken ge (L) en högst påtaglig mening genom att ge Myndigheten den nya rätten att själv kunna avgöra om en handling är färdigställd genom att själv välja den reella innebörden av det icke definierade någon åtgärd vidtas. Myndigheten ges därmed rätten att själv välja vilka handlingar som skall anses vara färdigställda och därmed vara tillgängliga för granskning av allmänheten. Bra för myndigheten men dåligt för sanningsökande medborgare.

Tänk så här: Antag att Carl XVI Gustaf i sin roll som Sveriges Konung vore utlämnad till en lagtext i Regeringsformen som stipulerar: För att X skall vara Konung av Sverige krävs att någon åtgärd vidtas som visar att X är Konung av Sverige, och att innebörden i någon åtgärd vidtas skulle vara helt öppen både till innehåll och angående vem som skulle vidta åtgärden när den väl specificerats. Hur säker skulle då Carl XVI Gustaf kunna vara när han går till sängs att han är kung även då han vaknar upp?  

Högsta Förvaltningsdomstolen har alltså nedlåtit sig till ett bondtrick av grövsta sort, synbarligen i full förvissning om att i vårt land finns det ingen, lagkunnig eller ej, som kan eller vågar genomskåda ett sådant fult trick. 

Inte ens Lambertz, som medlem av Lagrådet med uppgift att yttra sig över nya lagförslag, har kunnat se annat än att formuleringen av (L) ur juridiskt synvinkel är exemplarisk.

Inte ens i mina dystraste stunder trodde jag att lagen kunde bli så korrupt.

PS1 För att försäkra mig om att jag rätt uppfattat situationen har jag skickat följande brev:

Till Lagrådet

Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har i sina domar 5339-13 och 5340-1 som prejudikat formulerat följande tillägg till Tryckfrihetsförordningen (TF):

(HFD-prejudikat): För att en handling skall vara färdigställd, krävs att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

Jag anmodar Lagrådet att granska detta tillägg och speciellt jämföra med vad som anges i Regeringens Proposition 175/76 160, sid 143:

(TF-lag): Det skall inte skall krävas något särskilt formellt förfarande från en myndighets sida för att en handling utan ärendeanknytning skall kunna anses färdigställd och därmed också upprättad. Lagtexten bör inte använda formuleringen att en handling av nu avsett slag skall anses upprättad om den genom myndighetens beslut har fått slutgiltig form.

En språklig analys indikerar att (HFD-prejudikat) och (TF-lag) är motsägande.

Jag frågar nu Lagrådet om (HFD-prejudikat) och (TF-lag) är motsägande också i laglig mening, och om så är fallet vilken regel som skall gälla?

Hälsningar,  Claes Johnson

PS2 Min debattartikel Offentlighetsprincipen Urholkas kommer i GP imorgon, efter det att den refuserats av SvD såsom varande för svår för SvDs läsare, och av DN utan något skäl alls.

PS3 Högsta Förvaltningsdomstolens domar kommenterades på Dagens Juridik 9 januari 2014, dock utan någon kritisk analys och bara som konstaterande av fait accompli:

• Kammarrätten konstaterade att meddelandena i fråga, som saknade anknytning till ett visst ärende, skulle anses upprättade endast om de färdigställts av KTH genom något formellt förfarande från myndighetens sida.
• Att e-posten skickats inom myndigheten uppfyllde inte detta krav och något ytterligare handlande hade inte företagits av myndigheten.
• Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, gör nu motsvarande bedömning.

Anmärkningsvärt är att Dagens Juridik nu tror att det det krävs något formellt förfarande från myndighetens sida för att en handling skall vara färdigställd, vilket står i direkt motsats till Regeringens prop 1975/76:160, sid 143.

Notera att Dagens Juridik uttrycker det som är underförstått i HFDs dom att någon åtgärd vidtas, men inte skrivs ut eftersom det skulle se illa ut, nämligen att åtgärden skall vidtas av myndigheten.  Vidare påstår Dagens Juridik att denna någon åtgärd inte hade företagits av myndigheten, medan HFD skriver att det inte framkommit att så skett, utan att ha ställt fråga eller undersökt om så varit fallet.

Det är anmärkningsvärt att Dagens Juridik så reservationslöst köper HFDs omskrivning av grundlagen, utan minsta tillstymmelse till kritisk rapportering. Istället broderar Dagens Juridik ut HFDs motivering och stödjer den med egna tillägg. Var finns egentligen den granskande oberoende pressen i vårt land?

PS4 HFD och Kammarrätten i Stockholm och KTH skulle kunna ha hävdat att eposten ifråga bestod av utkast eller koncept, vilket i TF räknas som icke färdigställd handling. Då hade inte HFD behövt skriva om grundlagen. Men så gjorde inte KTH och då kunde inte heller HFD göra det.

Är Högsta Förvaltningsdomstolen Ofelbar?

Högsta  Förvaltningsdomstolen (HFD) har i domar 5339-13 och 5340-1 skapat ett prejudikat som urholkar Offentlighetsprincipen, instiftad i svensk grundlag av Riksdagen. Jag anmodade JK att granska prejudikatet och avgöra om det innebär att HFD har skrivit ny grundlag, utan att ha rätt därtill. Här är svaret från JK:

Vi läser att JK inte kunnat vidta någon åtgärd eftersom JK inte kan ha någon synpunkt på domstols avgörande i sak eller bedömning, och då speciellt inte på HFD som högsta instans.

Om HFD skrivit ny grundlag utan att ha rätt därtill, så är det ingenting som JK, regeringens jurist, kan ha någon synpunkt på och därmed inte regeringen får man anta.

HFD är med andra ord i likhet med Påven ofelbar. Vad HFD beslutar blir lag och om denna lag står i motsats till grundlag, så är det HFDs lag som gäller.

Men är det verkligen i enlighet med de grundläggande principerna för vår svenska demokrati att ge viss myndighetsutövning frisedel från demokratisk kontroll såsom varande ofelbar?  I en parlamentarisk demokrati är det väl bara Riksdagen som är ofelbar?  Och i ett kungadöme eller diktatur, endast kungen eller diktatorn? 

Kammarrätten i Göteborg Måste Snällt Följa Stockholm

Nedan finns svar från Kammarrätten i Göteborg på mitt brev med anmodan att granska Högsta  Förvaltningsdomstolens domar 5339-13 och 5340-1, som går emot dom 212-13 i Kammarrätten i Göteborg och istället som prejudikat fastställer domarna i Kammarrätten i Stockholm i mål 3141-13 och 3160-13. Svaret lyder:

• Kammarrätten i Göteborg har tagit emot nedanstående e-post från dig. Eftersom din e-post rör inte något pågående mål vid kammarrätten, och den åtgärd som anmodas inte ligger inom ramen för kammarrättens uppgifter, föranleder din skrivelse inte någon ytterligare åtgärd från kammarrättens sida.

Vi läser att Kammarrätten i Göteborg inte kan ha någon åsikt om prejudikatet skapat av Högsta Förvaltningsdomstolen HFD, vilket alltså är att betrakta som ny lag att följa men inte ifrågasätta. Vid direkt samtal med Mikael Ocklind vid Kammarrätten i Göteborg, undertecknare av dom 212-13 som nu  meddelats vara felaktig av HFD, framgår detta mycket klart: Kammarrätten kan inte uttrycka någon enda tanke angående HFDs argumentation och ställa den i relation till sin egen, utan har bara att gapa och ta emot och svälja. Även om domen av HFD vore grundlagstridig, så skulle inte Kammarrätten i Göteborg inte kunna säga något alls. Ja, det är väl så vårt demokratiska rättssystem är konstruerat. 

Hej,

Kammarrätten i Göteborg har tagit emot nedanstående e-post från dig. Eftersom din e-post rör inte något pågående mål vid kammarrätten, och den åtgärd som anmodas inte ligger inom ramen för kammarrättens uppgifter, föranleder din skrivelse inte någon ytterligare åtgärd från kammarrättens sida.

Med vänlig hälsning

Frida Andréasson
Administrativ fiskal, Administrativa avdelningen, Kammarrätten i Göteborg

031-732 75 69 • frida.andreasson@dom.se • Postadress: Box 1531, 401 50 Göteborg • Besöksadress: Stora Nygatan 21 • Fax: 031-732 76 00 •www.kammarratten.goteborg.se

Från: Claes Johnson [mailto:claesjohnson@gmail.com]
Skickat: den 1 januari 2014 19:33
Till: Registrator Kammarrätten i Göteborg - KGG
Ämne: Ändring av grundlag dom 212-13

Till Kammarrätten i Göteborg

Jag vill göra Kammarrätten i Göteborg uppmärksam på det faktum att Högsta Förvaltningsdomstolen i domarna 5339-13 och 5340-13 gått emot Kammarrättens i Göteborg dom 212-13.

Med anledning av dessa domar har jag skrivit följande brev till Justitieminister Beatrice Ask:

Till Justitieminister
Beatrice Ask

Jag vill göra Dig som Justitieminister uppmärksam på domarna 5339-13 och 5340-13 nyligen avgivna av Högsta Förvaltningsdomstolen. I dessa domar skriver Högsta Förvaltningsdomstolen ny grundlag genom att ändra i Tryckfrihetsförordningen på ett sätt som jag beskriver i detalj under följande länk:

http://claesjohnson.blogspot.se/2014/01/hogsta-forvaltningsdomstolen-skriver-ny.html

Eftersom det endast är Riksdagen som kan skriva ny grundlag, anmodar jag Justitieministern att noggrant granska dessa domar i ljuset av den analys som jag givit under nämnda länk, och avgöra om Högsta Förvaltningsdomstolen skrivit ny grundlag utan att därtill ha rätt, samt tillkännage resultatet av granskningen. 

Högaktningsfullt

Claes Johnson
prof i tillämpad matematik KTH

Jag anmodar även Kammarrätten i Göteborg att granska domarna och tillkännage resultatet av granskningen.

Hälsningar

Claes Johnson 

Truismen som Myndighetens Vapen mot Medborgaren

Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) stödjer med sina domar 5339-13 och 5340-1  Kammarrrätten i Stockholm, som stödjer KTHs avslag av min begäran att ta del av viss e-post ärenderubricerad som SVT/GomorronSverige och MST/BodyandSoul med direkt anknytning till min person och verk, där KTHs avslag motiveras på följande sätt: 

• (A): De interna e-post meddelanden som efterfrågas är vare sig inkomna, expedierade eller på annat sätt upprättade, varför de inte är att betrakta som (upprättade och därmed) allmänna handlingar i den mening som avses i Tryckfrihetsförordningen.

Här har jag i parentes lagt till det led i argumenteringen under "varför" som är utelämnat. KTH motiverar alltså sitt avslag med argumentet:

• De interna e-post meddelanden som efterfrågas är inte på något sätt upprättade, varför de inte är att betrakta som upprättade.

Men detta är ju en innehållslös meningslös truism eller självklarhet: En handling som inte på något sätt är upprättad, är naturligtvis inte upprättad.

Notera att det KTH i princip korrekt med stöd av Tryckfrihetsförordningen skulle kunna ha hävdat, men inte gjorde, är:

• (B): De interna e-post meddelanden som efterfrågas är vare sig inkomna, expedierade eller på annat sätt färdigställda, varför de inte är att betrakta som upprättade och därmed allmänna handlingar i den mening som avses i Tryckfrihetsförordningen.

med "färdigställda" istället för "upprättade". Här har (B) en reell mening eftersom en allmän handling definieras som en handling som är antingen inkommen, expedierad eller färdigställd. Däremot är (A) en tom truism utan juridisk mening.  

Men KTH använde inte argumentet (B), utan den tomma truismen (A) och får därvid stöd av först Kammarrätten i Stockholm och sedan HFD.

HFD utvecklar sedan truismen vidare i sin huvudmotivering till sina domar:

• (C): För att en handling skall vara färdigställd och därmed vara upprättad och därmed vara allmän handling, skall krävas att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

För att förstå att (C) också är en tom truism eller självklarhet, låt oss anta motsatsen, dvs låt oss betrakta ett fall där det inte finns någon åtgärd vidtagen som visar att en viss handling är färdigställd. Jag upprepar, vi betraktar ett fall där det inte finns någon åtgärd vidtagen överhuvudtaget som indikerar att handlingen är färdigställd. INTE NÅGON! Skulle det då vara rimligt att säga att handlingen är färdigställd? Svaret måste bli: Nej! Om det inte finns någon åtgärd alls vidtagen som visar att handlingen är färdigställd, så kanske den inte är det. Och där har vi truismen eller den självklara sanningen i C. Om motsatsen till C inte kan vara sann, så är C omöjlig att motsäga och alltså sann per definition. Men då är C en truism och en truism kan inte vara en lagregel.

Varför kan/bör då inte en truism vara en lagregel? Jo, därför att en lagregel kan misstolkas, varav följer att (onödiga) självklara sanningar (truismer) inte skall upphöjas till lagregler. Om så görs, är syftet förmodligen att öppna för misstolkning. Det var därför HFD införde C som ny lagregel i TF. Och det är finurligt uträknat: vem kan motsäga en truism? 

Juridiken med säte i Stockholm har alltså utvecklat truismen som juridiskt trick att begränsa medborgares rätt till insyn i myndigheters verksamhet, medan Kammarrätten i Göteborg (som i dom 212-13 dömt motsatt till Kammarrätten i Stockholm) inte använder detta knep. När jag talar med Kammarrätten i Göteborg, så förstår jag att det är Stockholm som bestämmer, och om Stockholm använder truismen som juridik så är det så, och provinsen har bara att rätta sig.

Frågan är hur många i vårt land som har förmågan att begripa vilket taskspel det är att upphöja truismen till juridisk sanning och sedan vrida den mot medborgaren. När inte ens HFD förstår detta, hur skall då någon av oss kunna göra det? Eller finns det möjligen någon enda professor i rättsvetenskap som är klurig nog att begripa? Vi får se.

Svårigheten är att förstå hur något som är sant per definition inte kan instiftas som lag, ens av Riksdagen. Ett exempel skulle kunna vara att till svensk grundlag lägga en lagregel som säger att 1+1 =2. Varför är då detta inte föreskrivet i lag? När det ju är sant.

Ny Offentlighetsprincip enligt Högsta Förvaltningsdomstolen

                                   En nöjd (och lättad) HFD efter att ha skrivit Ny Grundlag.

Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har i sina domar 5339-13 och 5340-1 (enligt tidigare poster)

som prejudikat formulerat följande tillägg till Offentlighetsprincipen enligt Tryckfrihetsförordningen (TF) uttryckt i Regeringens Proposition 175/76 160:

1. För att en handling skall vara färdigställd och därmed vara upprättad och därmed vara allmän handling, skall krävas att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

Denna nya lagregel ger Myndigheten den exklusiva rätten att själv avgöra att en handling är färdigställd och således tillgänglig för granskning som allmän handling, eller att handlingen inte är färdigställd och således inte tillgänglig för granskning.  Myndigheten kan härvid själv välja innebörden av "någon åtgärd" och sedan välja att vidta denna åtgärd "som visar att handlingen är färdigställd", eller inte vidta denna åtgärd varvid handlingen görs otillgänglig för granskning. En mycket rationell ordning, och rationalitet är väl om något vad som karakteriserar svensk myndighetsutövning. Exempel på tillämpning av den nya lagregeln ges här.

Med den nya lagregeln 1. enligt HFD blir övriga lagregler i TF (18 paragrafer i kap 2) överflödiga, som tex följande enligt paragraf 9: 

• Utkast och koncept (t.ex. till en myndighets beslut) är inte allmänna handlingar.  

HFD har alltså med sitt nya prejudikat åstadkommit en avsevärd rationalisering av svensk grundlag genom att uttrycka Offentlighetsprincipen i en enda generalklausul 1. som ger Myndigheten rätten att själv avgöra vad som kan granskas offentligt, eller inte granskas, i form av allmän handling. Att 1. dessutom är en truism (självklar sanning), gör Offentlighetsprincipen i sin nya slimmade version i form av 1. till en tom gest, se PS9 nedan.

Notera speciellt tempus presens i generalklausulen 1. med "vidtas" istället för det kanske mer naturliga "vidtagits". En handling har alltså inte en gång för alla blivit färdigställd genom att en viss åtgärd, som myndigheten själva kunnat välja, "vidtagits"; för att en handling skall "vara färdigställd" verkar det istället krävas att åtgärden hela tiden "vidtas" för att så att säga upprätthålla att handlingen fortsätter att "vara färdigställd".  Detta är väl kanske inte så rationellt, men rationalitet kan ju inte vara det enda som räknas i en modern rättsstat som Sverige.

PS1 Om någon tror att denna post är ett aprilskämt, så är det fel. Verkligheten är roligare än dikten.

PS2 JK, statens dvs regeringens jurist, som på min uppmaning granskat domarna för att se om de bryter mot grundlagen, meddelar mig att JK inte funnit skäl att vidta någon åtgärd med anledning av vad jag anfört. Återigen ser vi hur begreppet "vidta någon åtgärd" kommer till användning. JK säger inte att domarna är konforma med svensk grundlag, utan bara att JK inte funnit skäl att "vidta någon åtgärd", som t ex att avsätta HFD, men det kanske inte ligger inom JKs befogenheter. Återstår att se vad Riksdagen säger genom Justitieministern, som också uppmanats att granska domarna för att avgöra om de bryter mot grundlag instiftad av Riksdagen.

PS3 (12 jan) Jag har nu skickat in en debattartikel till Brännpunkt SvD med ovanstående innehåll i sak. SvD tackar nej med motiveringen att artikeln är för svårläst, eller frågeställningen för svårbegriplig, för SvDs läsare. Har skickat in ny mer lättläst och lättbegriplig version som förhoppningsvis passar SvDs läsare bättre. Nähä, denna är också för svår säger debattredaktören, som kanske inte heller begripit vad det handlar om.

PS4 HFD gav i sina prejudicerande domar stöd till Kammarrätten i Stockholm, som i sin argumentering angav som exempel på "åtgärd vidtas som visar att handling är färdigställd" följande: "handlingen sätts in i en pärm". Argumenteringen, som gick ut på att visa att en viss handling inte var färdigställd, fullföljdes sedan med en sats av formen "det har inte framkommit att handlingen satts in i en pärm", dock utan att ange vilka undersökningar som gjorts för att fastställa detta. Det kunde alltså mycket väl ha varit så att "handlingen satts in i en pärm" men att frågan om så varit fallet inte ställts och således inget i den vägen "framkommit". Om trots allt domstolen skulle fråga myndigheten om "någon åtgärd vidta(git)s som visar att handlingen är färdigställd", så har alltså myndigheten genom det nya prejudikatet numer rätten att själv efter eget gottfinnande bestämma om detta är fallet, eller inte, och kan därför själv bestämma vilka handlingar som kan granskas offentligt. 

PS5 (13 jan) Den svenska Offentlighetsprincipen urholkas också av EU-lagstiftning, vilket Miljöpartiet/Peter Eriksson tycker är synd:

• Det här är ingen liten grej och jag är ganska säker på att Sverige inte blivit medlem i EU om regeringen inför folkomröstningen sagt att man tänkte försämra offentlighetsprincipen. Då var det en viktig sak för många, i dag verkar alldeles för få begripa vad som håller på att hända. Men Sverige kommer bli ett annorlunda land om den här lagförändringen går igenom, säger Peter Eriksson. 

Det kan vara så att HFDs nya grundlag är del av en anpassning av svensk lagstiftning till EU standard. Kanske är detta ofrånkomligt, men det är bara Riksdagen som får göra något sådant och då med öppna kort, så att det som håller på att hända kan begripas av fler än några få invigda.

PS6 Se också tidigare analys som visar att HFDs nya lagregel 1. inte är förenlig med existerande av Riksdagen instiftad grundlag.

PS7 Riksdagen beslutade 21 november 2013 om Ny sekretessregel för myndigheter vid internationellt samarbete (KU6):

• Sekretessreglerna ändras från den 1 januari 2014. Syftet är att svenska myndigheter ska kunna uppfylla internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt så att Sverige ska kunna delta i internationella samarbeten.
• Ändringen gäller uppgifter som en svensk myndighet utbyter med utländska myndigheter på grund av bindande EU-regler eller internationella överenskommelser som har ingåtts av EU eller godkänts av riksdagen. För sådana uppgifter ska sekretess gälla om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det samarbete som avtalet gäller försämras om uppgiften skulle röjas.
• Regeringen betonar att den nya sekretessbestämmelsen inte ska påverka Sveriges höga ambitionsnivå vad gäller offentlighetsprincipen. 
• Det är bra, tycker Konstitutionsutskottet (Peter Eriksson ordf), som har förberett riksdagens beslut. Sverige måste även i fortsättningen slå vakt om de svenska öppenhetstraditionerna i sina internationella kontakter, anser utskottet.

Jag har informerat Peter Eriksson (MP) om HFDs ny lagregel 1. och inväntar reaktion.

PS8 Peter Eriksson (MP) reserverade sig mot ovanstående beslut med orden:

• Den svenska offentlighetsprincipen är i ett internationellt perspektiv unik och måste värnas. 
• Den är en av vårt lands mest centrala grundläggande konstitutionella principer...
• Regeringen avviker med denna proposition från vad riksdagen har slagit fast. 
• Undantag från handlingsoffentligheten får bara göras om en myndighet, med stöd i lag, i varje enskilt fall kan konstatera att det föreligger en risk för skada. 
• Regeringens lagförslag innebär att svenska myndigheter inte längre behöver konstatera en konkret risk för att Sveriges förbindelser med en annan stat skadas. Det kan räcka med ett antagande om en framtida skada i det internationella samarbetet, vilket öppnar för en betydligt vidare tillämpning än dagens reglering. 
• Regeringens föreslagna bestämmelse innebär att Sverige de facto överlämnar beslutanderätten om vad som ska vara sekretessbelagt till andra stater. 
• Regeringen visar med bl.a. denna proposition att den ger upp och inte längre hävdar skyddet av de grundläggande svenska principerna i det internationella arbetet. 
• Skyddet för de principer som bär upp den fria åsiktsbildningen, såsom offentlighetsprincipen, meddelarskyddet och censurförbudet, får dock aldrig ges upp. 
• Riksdagen måste därför ge regeringen i uppdrag att i förhandlingsarbetet inom EU med särskilda insatser tydligt värna skyddet av offentlighetsprincipen och andra bärande delar av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. 

Är det bara Peter Eriksson som värnar om vårt lands mest centrala grundläggande principer? I så fall skall jag rösta på honom i riksdagsvalet i höst.

PS9 Jag har i mitt möte med juridiken träffat på truismen som juridiskt argument. Den nya lagregeln 1. skulle kunna platsa i denna juridikens bakgård.  För att förstå att 1. är en truism som måste gälla per definition, låt oss anta motsatsen, dvs låt oss betrakta ett fall där det inte finns någon åtgärd vidtagen som visar att en viss handling är färdigställd. Jag upprepar, vi betraktar ett fall där det inte finns någon åtgärd vidtagen överhuvudtaget som indikerar att handlingen är färdigställd. INTE NÅGON! Skulle det då vara rimligt att säga att handlingen är färdigställd? Svaret måste bli: Nej! Om det inte finns någon åtgärd alls vidtagen som visar att handlingen är färdigställd, så kanske den inte är det. Och där har vi truismen eller den självklara sanningen i 1. Om motsatsen till 1. inte kan vara sann, så är 1. omöjlig att motsäga och alltså sann  per definition. Men då är 1. en truism och en truism kan inte vara en lagregel.

Varför kan/bör då inte en truism vara en lagregel? Jo, därför att en lagregel kan misstolkas, varav följer att (onödiga) självklara sanningar (truismer) inte skall upphöjas till lagregler. Om så görs, är syftet förmodligen att öppna för misstolkning. Det var därför HFD införde 1. som ny lagregel i TF. Och det är finurligt uträknat: vem kan motsäga en truism? Frågan är hur många i vårt land som har förmågan att begripa vilket taskspel detta är. Se vidare nästa post.