Högsta Förvaltningsdomstolen Avskaffar Offentlighetsprincipen inom Högskolan (utan att fråga Riksdagen)

Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD nedan) har nu i domar 5339-13 och 5340-13 avslagit min begäran att som allmän handling ta del av e-post mellan befattningshavare på KTH angående min person, rubricerade SVT/GomorronSverige samt MST/BodyandSoul.

HFDs argumentering utifrån TryckfrihetsFörordningen (TF) är densamma som användes av Kammarrätten i Stockholm i sitt avslag, och går därmed emot Kammarrätten i Göteborg.

HFDs prejudikat ger högskolan möjlighet att tillämpa offentlighetsprincipen helt efter eget godtycke. Högsta Förvaltningsdomstolen ger därmed sitt bidrag till den nya modell av linjestyrning hämtad från det privata näringslivet, som nu införs vid högskolan: Det är nu prefekten/rektor som bestämmer vad som är sant, och inte längre professorn. Det är nu prefekten/rektor som bestämmer om en handling skall lämnas ut som allmän handling, och inte TF.

HFD skapar detta prejudikat genom att, som vi skall se,  skriva om TF.

Huvudfrågan är när en handling skall anses vara färdigställd och därmed upprättad och därmed allmän handling och därmed tillgänglig för granskning, vilket är själva kärnan i offentlighetsprincipen.

HFD inleder sin argumentering med att citera TF:

• För att en handling ska anses vara färdigställd enligt 2 kap. 7 § första stycket TF krävs inte något särskilt formellt förfarande (prop. 1975/76:160 s. 143). 

Så långt korrekt: För att en handling ska anses vara färdigställd krävs inte något särskilt formellt förfarande! 

Men direkt efter kommer HFDs huvudargument i form av följande tillägg, som inte finns i TF:  

• Däremot krävs, till skillnad från det som gäller för det slag av handlingar som regleras i paragrafens andra stycke första punkten (diarier, journaler och sådana register eller andra förteckningar som förs fortlöpande är upprättade redan när de färdigställts för anteckning eller införing), att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd. 

Högsta Förvaltningsdomstolen skriver alltså i sina domar:

1. För att en handling ska anses vara färdigställd krävs inte något särskilt formellt förfarande.  
2. Däremot(!) krävs att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd. 

Härvid är 1. hämtad ur TF medan 2. är något HFD själv hittat på utan stöd i TF.

Av språkets logik följer att 1. (TF) och 2. (HFD) är direkt motstridiga, vilket understryks med ordet Däremot, och frågan är då om det är TF eller HFD som skall gälla?

Eftersom 2. står i direkt strid med lagtexten 1. (vilket markeras med Däremot) så kan inte 2. anses vara en tolkning av 1. som HFD skulle kunna göra i form av prejudikat. En tolkning av en lag kan inte direkt motsäga lagen. En tolkning kan inte inledas med Däremot.

Om nu 2. inte är en tolkning så måste 2. anses vara en ny lagtext som sätter tidigare lagtext 1. ur spel. Men 2. har inte den språkliga formen av lagtext eftersom begreppet "någon åtgärd" inte specificeras, och lagtexten därför kan användas efter godtycke. En lagtext kan t ex inte ha formen:

• För att X skall tilldömas skadestånd krävs att någon åtgärd vidtagits.

utan att "någon åtgärd" specificeras. 

För att fullfölja logiken grundad på sin nya lagtext 2. avslutar HFD med:

• Såvitt framgår har inte (heller i övrigt) någon sådan åtgärd vidtagits.

Här måste "såvitt framgår" syfta på någon form av hemlig (icke offentlig) information, som inte givits mig till del, från KTH med innebörden att inte "någon åtgärd vidtagits som visar att handlingen är färdigställd". 

HFDs dom ger KTH rätten att helt efter eget skön bestämma vilka handlingar som skall kunna granskas offentligt. Offentlighetsprincipen har därmed upphört att gälla vid KTH,  jämväl vid alla andra högskolor i landet. 

HFD uppnått detta genom att skriva om TF, för att rädda KTH från insyn i mitt speciella lilla fall, dock med den olyckliga konsekvensen att tankens och ordets frihet inskränkts för alla inom akademin. Det var inte detta jag ville uppnå med min överklagan till HFD.

Frågan är nu om "det finns någon" som reagerar på att offentlighetsprincipen, den heligaste av alla kor i den svenska hagen, har upphört att gälla? Academic Rights Watch har tidigare sagt:

• Det vore ett svårt slag för den svenska demokratin om domen i Stockholm står sig. Men vi är tillräckligt luttrade för att inte ta någonting för givet när det gäller svenska rättsinstansers tillförlitlighet i ärenden där myndighetshierarkins bevarande står mot den enskilde individens rättigheter. Vi kan inte utesluta att detta ärende hör just till den kategorin.

Här är några frågor som anmäler sig:

Fråga 1: TF är en grundlag och kan som sådan endast ändras av Riksdagen. Är det då möjligt för HFD att ändra TF?

Fråga 2:   HFD gav prövningstillstånd för mitt fall, något som bara görs om frågan är viktig och prejudikat måste sättas.  Det hade varit mycket enklare för HFD att inte ge prövningstillstånd, för vilket ingen motivering behövs, om HFD velat skydda KTH för insyn. Varför valde då HFD att ge prövningstillstånd och därmed tvingas att skriva om lagen för att skydda KTH?  Vill HFD sätta på pränt att offentlighetsprincipen nu har avskaffats? Men är det inte olämpligt att göra så utan att Riksdagen har hörts?

Eller var huvudskälet till att ge prövningstillstånd att avge prejudikat till stöd för Kammarrätten i Stockholm och emot Kammarrätten i Göteborg? Därför att HFD (i Stockholm) är nära kopplad till Kammarrätten i Stockholm? Och vad säger nu Kammarrätten i Göteborg? Skall den i fortsättningen följa TF eller HFD?

Fråga 3: För att bättre förstå vad HFD tagit sig till, låt oss titta på ett närliggande exempel TF, kap 2 paragraf 1:

• Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar. Lag (1976:954).

Vad HFD har gjort är att ersätta denna paragraf med följande:

• För att till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning varje svensk medborgare skall ha rätt att taga del av allmänna handlingar, krävs att någon åtgärd vidtagits som visar att en svensk medborgare har rätt att taga del av allmänna handlingar.

Har Lambertz blivit förflyttad till HFD? (PS Lambertz verkar vara flyttad till Lagrådet på 3 månader).

Fråga 4: TF anger explicit att utkast eller koncept avsedda för vidare bearbetning inte är att anse som färdigställd allmän handling, vilket ju ansluter sig till den språkliga meningen av "färdigställd" såsom "icke avsedd för vidare bearbetning" eller omvänt "icke färdigställd" såsom "avsedd för vidare bearbetning". Däremot ger TF inte en lista på alla möjliga fall av färdigställning, varför det inte går att avgöra att en handling inte är färdigställd genom att se att den inte finns med på en sådan lista. TF ger alltså en lista på handlingar som inte skall anses vara färdigställd allmän handling  (utkast och koncept), men TF ger ingen lista på handlingar som skall anses vara färdigställda, annat än i form av den språkliga negationen "handlingar som inte är avsedda för vidare bearbetning". Detta verkar HFD inte ha förstått. Lambertz igen?

Fråga 5: HFD framför följande truism avsedd som stöd för HFDs nya lagtext 2.:

• Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan enbart det förhållandet att ett e-postmeddelande skickats mellan tjänstemän inom en myndighet inte anses utgöra en sådan åtgärd som medför att handlingen är att anse som färdigställd i den mening som avses i 2 kap. 7 § första stycket TF.

HFD blandar härvid för det första ihop begreppet "färdigställd" med "upprättad" som avses i 2 kap. 7 § första stycket TF, som refereras till. För det andra är HFDs här framförda argument, att avskickande av e-post inte innebär färdigställande till allmän handling, ju en självklarhet (truism) som varken jag eller Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter; e-posten kan ju bestå av utkast eller koncept som inte utgör allmän handling genom det explicita undantag som TF anger. Enbart avsändande av ett utkast eller koncept gör det inte till allmän handling. Ingen ifrågasätter detta. Att HFD använder truismen som argumentationsteknik är uppseendeväckande. Kan det vara Lambertz ännu en gång?

Fråga 6: Hur skulle det då ha varit om HFD hade gjort tvärtom och tolkat lagen på samma sätt som Kammarrätten i Göteborg? Då skulle jag haft rätt att ta del av e-post mellan makthavare på KTH som  med min tidigare erfarenhet av censur och sabotage av mitt verk sanktionerad av KTH, måste ha handlat om hur min röst skulle tystas igen. Då skulle ordet tillåtits vara fritt, i enlighet med rikets grundlag, inte bara för mig på KTH utan för alla inom högskolan med tankar att uttrycka. Då hade HFD tolkat TF till fördel för medborgarnas och nackdel för myndigheten. Varför valde HFD att göra tvärtom? Och varför argumenterade HFD som Lambertz skulle ha gjort?

Fråga 7: Om e-posten är harmlös, varför vill då HFD hindra mig från att läsa den genom att ta till den extrema åtgärden att skriva om TF? Kan verkligen harmlös e-post vara så viktig?

Fråga 8: Notera att 2. i ljuset av 1. har formen:

• För att en handling ska anses vara färdigställd krävs att någon åtgärd vidta(git)s som visar att handlingen är färdigställd. 

För att en handling skall anses vara färdigställd krävs alltså att det finns "något" (dvs "någon ågärd") som visar att den är färdigställd. Återigen en truism: En handling kan väl inte anses vara färdigställd om det inte finns något överhuvudtaget som tyder på (visar) detta. Men en truism som sedan används för argumentera att en handling inte färdigställts eftersom den åtgärd (vars natur kan vara är känd eller okänd), som hade behövt vidtagas, inte har vidtagits "såvitt framgått".  

Här kan det alltså vara så att den kända åtgärden (tex insättning i en pärm som Kammarrätten i Stockholm anger som en möjlighet) faktiskt har vidtagits, men att detta "inte framgått" eftersom HFD inte frågat eftersom HFD inte måste göra sådant utredningsarbete. Eller så kan det handla om en icke specificerad åtgärd för vilken det "inte framgått" att den vidtagits, eftersom HFD av naturliga skäl helt enkelt inte kunnat fråga om den vidtagits eftersom den icke är specificerade, även om HFD så velat.

Som läsaren märker blir HFDs dom allt märkligare ju mer man studerar dess lagliga och språkliga form. Kanske så märklig att den övergår allt förstånd och därmed inte kan emotsägas?  Sådan argumentationsteknik är inte ovanlig inom ren matematik och teoretisk fysik, men inte får väl grundlagen vrängas med sådant trick?