Att Dela ut Nobelpris eller Inte

Den samlade kompetensen hos Svenska Akademien

Nobelpriset har länge skänkt glans till svensk vetenskap och litteratur genom att låna prestige från pristagare till de som utser pristagare.

Att som författare skriva det verk som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning enligt Nobels testamente, är en sak som är nog så svår. Men att rätt förstå att just detta verk är det utmärktaste, är ännu svårare och ännu mer beundransvärt, och det är precis vad Svenska Akademiens ledamöter har lyckats med så utomordentligt väl under mer än hundra år.

Detsamma gäller Vetenskapsakademien som genom att dela ut Nobelpris i Fysik och Kemi kan sägas äga den högsta vetenskapliga kompetensen på denna planet, för att inte tala om Karolinska Institutet.

Men det finns en skörhet i denna syn, som så genomsyrat vår svenska självbild, där så att säga skuggan fått äga samma dignitet och färg som originalet, eller kanske till och med snäppet bättre.

Om skuggans gråhet plötsligt, i likhet med Kejsarens nakenhet, uppenbaras för de som betraktar genom att skuggan själv börjar krumbukta sig till snedsprång, då faller illusionen och det sker snabbt.

Och då kan inte längre några Nobelpris delas ut , för vem vill utses till pristagare av sådana som begriper föga?

Så resonerade den världsberömde matematikern Grigori Perelman när han tackade nej till både Fields Medal och Clay Millennium Prize, med motiveringen att priskommitten begripit alltför lite.

PS1 Ett mått på Svenska Akademiens samlade kompetens av idag kan avläsas i det Pressmeddelande som Akademien skickade ut 20 april, vilket är en hopplös röra av dunkla motsägelser, platta vilseledanden och tomma urskuldanden, uppenbarligen skriven av inhyrd PR-konsult fjärran från Akademiens främsta uppgift att arbeta för svenska språkets "renhet, styrka och höghet", dvs. dess klarhet, uttrycksfullhet och anseende.

PS2 Dagens Nyheter meddelar 25 april  att Nobelstiftelsen överväger att låta inställa Nobelpriset i litteratur 2018.