Teknikdelegationens Matematikseminarium

Ett 60-tal skolledare, lärare och andra matematikintresserade deltog i Teknikdelegationens och NCMs Matematikseminarium den 21 augusti. 

Anders Palm, Undervisningsråd på Skolverket, inledde seminariet med att berätta om Matematiksatsningen 2009, där Skolverket fördelat 87 milj kr i år till skolhuvudmän som stöd till lokala utvecklingsprojekt.  Palm angav skälen till satsningen vara 

• undervisningens utformning behöver ändras
• undervisningstiden behöver användas på ett mer konstruktivt och utvecklande sätt
• många elever gör systematiska fel som det är nödvändigt att tidigt upptäcka och bearbeta.

Bidragen syftar enligt Palm till att stimulera skolornas egna utvecklingsarbeten, lyfta fram och sprida goda exempel med resultatet att fler elever än idag ska lämna grundskolan med minst godkänt i matematik. 

Undervisningens innehåll och utforming behöver alltså ändras, har man alltså kommit fram till i Regeringen och Skolverket. Men eftersom Regeringen och Skolverket inte har en susning

om vad som behöver ändras och varför och i så fall hur, så lägger man ut detta uppdrag i en stor mängd småprojekt till precis de aktörer som redan visat att man inte heller vet.

Men finns det då ingen som vet? Vad har vi så fall alla matematikprofessorer och matematikdidaktiker till?

Den inkallade experten Keith Devlin avslutade sitt anförande med en uppmaning till åhörarna att fortsätta ställa, och fundera över, dessa frågor. Och med en (retorisk) undran över om det kanske inte också är dags att vi lär oss av vår egen historia: 

• Väldigt många av oss vuxna har dåliga erfarenheter av matematiken från vår egen skolgång – att det var svårt och tråkigt. Ändå vill vi att våra egna barn ska få samma typ av undervisning, och uppleva samma sak. Varför?!
  

Bra fråga, men experten Devlin verkar inte ha något svar, utan ställer ännu en fråga:

• Det finns andra metoder för inlärning, exempelvis olika former av simulering, som TV- och dataspel, som är fullkomligt naturliga för barn idag och dessutom sedan länge används med stor framgång i många sammanhang – så varför inte också i undervisningen?
  

Detta är ju vad jag själv föreslår i computer game learning with feed-back. Devlin och jag skulle säkert komma bra överens...

För att få mer information provar jag med att intervjua Skolverkets Anders Palm:

CJ: Vilka principer har Skolverket följt för fördelning av projektmedel? Hur har dessa principer tillämpats vad gäller tex ansökningarna Stockholms  Stads Projekt 1 samt Piteå Kommun?

AP: Fördelningen av statsbidraget för utvecklingsinsatser i matematik regleras i förordningen 2009:313. Mer information finns att läsa i Skolverkets pressmeddelande .Vänliga hälsningar.

CJ: OK, jag läser: Ett viktigt mål har varit att skapa en så stor bredd som möjligt hos de projekt som beviljats medel. Det har också handlat om att få en bra geografisk spridning. Stor vikt har också lagts vid helheten - att varje del i ansökan hänger ihop. Vid urvalet har Skolverket också tagit hänsyn till hur väl projekten beskriver hur man tänker utvärdera och

följa upp insatserna.  

Bredd och geografisk spridning, är det detta som varit urvalskriterierna? Inget om kvalitet? Om kvalitet har någon betydelse skulle Du vilja  beskriva vilka kvaliteter i ansökan från Stockholms Stads Projekt 1 som motiverar bifall?

AP: Som framgår av tidigare mejl är det förordning 2009:313 som styr fördelningen av detta statsbidrag. Förordningen pekar bland annat ut ”geografisk spridning” och ”olika slags insatser” som viktiga kriterier att ta hänsyn till vid fördelningen av projektmedel. Skolverket har följt dessa kriterier och således fördelat medel till en rad olika typer av utvecklingsinsatser över hela landet. Skolverket har dessutom i uppgift att utvärdera effekterna av de genomförda utvecklingsinsatserna, vilket kommer att göras inom ramen för regeringsuppdraget. 

CJ: Tack för det. Det satt långt inne. Men svaret är upplysande. Kvalitet och kompetens har inget med saken att göra. Matematiksatsningen innebär tydligen att sprida skattepengar jämt över landet utan krav på någonting. Skolverket tror att det är detta Björklund vill. Men är det verkligen rimligt att bränna 500 milj på detta sätt? Är det bara jag som tycker att det verkar meningslöst? Eller är meningen att ge Skolinspektionen underlag för nästa chockrapport, denna gång om Matematiksatsningen? Skolverk och Skolinspektion i fruktbart samspel?