Har Du läst Sverker Lundins doktorsavhandling Skolans matematik. En kritisk analys av den svenska skolmatematikens förhistoria, uppkomst och utveckling?
Avhandlingen beskrivs i Svenska Matematikersamfundets medlemstidning Utskicket-februari av tidigare ordförande Sten Kaijser som ``oerhört provocerande".
Vilken Matematik för Vem och Varför?
Sverker Lundin genomför i sin avhandling en sociologisk analys av skolans matematik och finner en avgrund mellan högstämd retorik och praktisk realitet. Regeringen med skolminister Jan Björklund i spetsen satsar nu 525 friska mijoner för att avhjälpa att många lärare ``kvackar'' i matematik och därmed äntligen lösa problemet att lärare inte vet vad som skall läras ut, eller hur och varför, trots genomgången lärarutbildning, och att de flesta elever därför inte lär sig något. Inte kan man väl säga nej till en massa miljoner, för det måste väl vara väl satsade miljoner?
Enligt Björklund skall dom användas till att avhjälpa vissa ``systematiska fel'' som skolan propagerat till många elever, som tex att 51-49 = 18 enligt kalkylen 5-4=1 och 9 -1=8. Lyssna på Björklunds egna ord!
Samma lärarutbildning som lyckats med detta konststycke skall nu få ytterligare friska miljoner av oss skattebetalare. Vettigt?
Knappast enligt Lundins analys, som uppvisar en skolmatematik i ett kroniskt sjukdomstillstånd märkligt opåverkad av all medicinering och resurstransfusion.
Men matematik och svenska är ju skolans kärnämnen, som varje elev måste behärska för att platsa i det svenska samhället, enligt Matematikdelegationens (begravda men nu tydligen uppgrävda) utredning, och då är väl inga kostnader för stora?
Man kan väl inte rimligen ifrågasätta matematik som ett kärnämne, som Lundin verkar göra?Något sådant måste väl uppfattas som ``oerhört provocerande'', som Sten Kaijser gör.
Låt oss söka ett svar, men inte genom ett självuppfyllande tautologiskt resonemang som säger att eftersom matematik är lika viktigt för alla medborgar som svenska, som ju är ett kärnämne, så måste också matematik vara ett kärnämne, utan genom ett experiment enligt naturvetenskapliga principer.
Vi ber sålunda Jan Björklund lösa följande uppgifter, som varje medborgare rimligen förväntas kunna lösa, efter 12 år av matematikstudier:
- Bevisa Pythagoras sats.
- Härled räknereglerna för naturliga tal från Peano´s axiom.
- Vad blir räntan på 100 kr efter 1 år med kontinuerlig ränta-på-ränta av storlek 5% per år?
- Varför är (-1) x (-1) = 1?
- Recitera valfria matematiska teorem under 10 minuter.
Nä vi avläser utfallet finner vi att Björklund endast vågar sig på lösning på uppgift 4 enligt följande: Eftersom -1 på en termometer ligger under 0, om man håller termometern som vanligt vertikalt, och om man vänder termometern uppochner så kommer -1 att ligga ovanför 0, vilket normalt motsvarar 1. VSB.
Efter en viss tvekan godkänner vi Björklunds lösning, eftersom det ligger något i resonemanget, men vi konstaterar att tyvärr uppfyller inte Björklund kraven för medborgarskap, i Sverige.
Vi utsätter nu Björklund för ett motsvarande test i svenska:
- Vad menas med att ``kvacka''?
- Bevisa att folkpartiet är ett folkligt parti.
- Motivera med minst 1000 ord varför matematik är ett kärnämne.
- Vad menas med att inte misslyckas, med tex matematikstudier?
- Recitera valfria nationalromantiska dikter under 10 minuter.
Det visar sig att Björklund galant klarar alla uppgifter, och enligt test i svenska platsar i Sverige, men inte enligt test i matematik.
Vad blir slutsatsen? Skall Björklund utvisas eller behöver matematik inte vara ett kärnämne, för alla? Tex för alla rikspolitiker?
Som läsaren kanske ser, är ovanstående en parafras på DN-debattartikeln Inte så himla viktigt med matte (för alla), som på sin tid också var ``oerhört provocerande''.
Kort sagt: Matematik är basen för vårt IT-samhälle och det är avgörande för Sverige att det finns tillräckligt många med tillräckliga kunskaper för att kunna bära motsvarande ansvar, men alla i Sverige kan och behöver inte hålla på med detta, lika lite som alla behöver vara programmeringsexperter eller nyhetsankare.
Problemet med att kräva matematikkunskaper för medborgarskap är att man sätter ett lågt tak, för alla, och detta verkar man ha lyckats med. Om det nu är så himla viktigt med matte för alla, kan man inte tillåta att några får lära sig mer av detta så himla viktiga. Däremot, om man säger att det räcker att kunna lika mycket matte som Björklund, för vilket det inte alls krävs 12 år av studier, så kan man öppna för att några kan få lära sig mer, och sådana elever finns det faktiskt ganska gott om.
Och för dessa elever behövs välutbildade lärare. För en utförlig presentation av mina argument, se mina knols om Mathematics/Science Education.
Sammanfattningvis: Jag hoppas att några av Utskickets läsare kan se att analysen i Lundins avhandlingen är viktig och riktig, istället för att bara känna sig ``oerhört provocerade`'', utan att klargöra vad som är så provocerande. Inte är det väl att analysen är oriktig?
Claes Johnson
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar