Om Censur inom Akademi och Bloggosfär

Jag har erfarenheter av att ha blivit utsatt för censur avseende följande yttranden:

1. Den traditionella matematikutbildningen behöver reformeras i datorns tidevarv.
2. "Växthuseffekten" utgående från en tes om "återstrålning" saknar fysikalisk realitet. 

Det första yttrandet ledde till att jag blev avstängd från att undervisa förstaårselever vid Chalmers 1996 och 2007 lämnade Chalmers för KTH, där samma yttrande (i kombination med 2.) förorsakade censuringripandet av min bok Mathematical Simulation Technology 2010 (se DN och Ny Teknik och Metro), vilket jag beskriver i detalj under kategorierna KTH-gate, KTH-gate2 och KTH-gate3. KTH saboterade därigenom min professionella verksamhet med långtgående konsekvenser både för mig och mina tidigare doktorander nu professorer på KTH och andra ställen.

Det andra yttrandet ledde till att Lars Bern på Anthropocene stoppade mina vidare kommentarer med detta innehåll, och nu senast av Ingemar Nordin som inte tillät publikation på KlimatUpplysningen (KU) av en komplettering med detta innehåll av en artikel som jag levererat på inbjudan av KU.  

Att bli utsatt för censur är att bli tillrättavisad av högre makt för att man tänkt fel. Men Censuren tillrättavisar inte genom att argumentera och visa på vilket sätt man tänkt fel. Censuren slår till och säger Stopp: Denna tanke får icke yttras! Inte därför att tanken är felaktig och inte med verkligheten överensstämmande, utan därför att den inte är passande, och skälet till att den inte är passande behöver inte anges av den som förbjuder tanken att yttras. 

Att bli utsatt för censur är att bli utsatt för en form av övervåld på samma sätt som barnet och kvinnan förr kunde tystas vid matbordet eller församlingen av den stränge Fadern, och så görs även idag. Men idag finns bloggosfären som andningshål för alla de som tystats. Jag är glad för det.  

Men fallet med censuren på de "klimatskeptiska" bloggarna KU och Anthropocene visar att även klimatskepticismen har sina gränser, som icke må överträdas. "Återstrålning" får icke ifrågasättas!

Här går gränsen!  Eller hur Ingemar och Lars?

Lars säger sig vara utestängd från MSM, eller censurerad med andra ord, och Ingemar skriver om censur på KU, och borde väl då kanske vara extra uppmärksamma på att inte agera på samma sätt själva. Men det är kanske inte så det mänskliga psyket fungerar.

PS1 När KU refuserade kompletteringen till min artikel meddelade jag att då ville jag att artikeln togs bort från KU, vilket nekades av Ingemar med hänvisning att för detta skulle krävas en rättslig process. Genom att först introducera min artikel med varningsflagg och sedan censurera kompletterande information, kan därmed KU så misstrons och tvivlets frö bland KUs läsare och säkra sin roll som auktoritet vad gäller klimatupplysning. Bra jobbat.

PS2 Lennart Bengtsson skriver på Anthropcene med anledning av en ny alarmistbok av Naomi Klein:

• Även om den växande emissionen av växthusgaser är ett problem på lång sikt är det i dag inte ett akut problem.

Jag ställer följande fråga som kommentar:

• Vad menas med "problem" och "på lång sikt" och vilken vetenskap ligger bakom? 

Lars Bern låter inte denna fråga artikuleras på Anthropcene. Kommentaren stoppas. Man kan undra vad det är som ligger bakom ett sådant trist förhållningssätt? Det vore mig fjärran att censurera en kommentar av Lars Bern på min egen blogg. En annan kommentar #9 av en annan person med samma fråga släpps dock igenom. Censuren har underliga vägar.

Det konstiga är att själva kärnfrågan, om mänskliga utsläpp av koldioxid är ett problem eller inte, är så laddad att inte ens bland skeptiker till koldioxidalarmism kan denna fråga tas upp till diskussion.

Koldioxidalarmismens mantra har uppenbarligen blivit så befäst även bland skeptiker att skepticismen bara kan tillåtas att uttrycka att det "inte idag är ett akut problem"...

PS3 Lennart Bengtsson predikar sin halvkvädna halva alarmism i en kommentar:

• Däremot kan vi inte utesluta att människan påverkar det globala systemet och dit hör växthusgaserna. 
• Under ca 150 år har fysikerna känt till att koldioxid, metan och ett antal andra gaser påverkar jordens strålningsbalans och därmed temperaturen vid jordytan.
• ....det är faktiskt fortfarande svårt att identifiera bidraget från de ökande växthusgaserna mot bakgrunden av dessa väldiga variationer. 
• De flesta av oss som sysslar med klimatforskning menar i alla fall av vi kan se ett mindre bidrag från växthusgaserna och det återstår att se om det kommer att bli ett allvarligt problem eller inte. 

Vi läser att LB mörkar att vattenånga är den allt dominerande "växthusgasen". Vi läser att LB, som en av de som "sysslar med klimatforskning", "menar" att det finns ett "mindre bidrag från växthusgaserna" som kan bli ett "allvarligt problem eller inte". 

Så talar den Sveriges ledande klimatforskare, som skrivit KVAs uttalande i linje med den koldioxidlarmism som IPCC predikar. KVAs uttalande har givit svenska politiker carte blanche att satsa allt på att Sverige skall ta täten i jakten på koldioxid. Och Lars Bern, Lennart Bengtssons trogne eftersägare, meddelar trosvisst att läsaren av Anthropocene skall tro på Wikipedias framställning av "växthuseffekten" såsom grundad på "återstrålning". Hur är det möjligt att en tänkande teknologie dr kan ha kommit till denna övertygelse?