Offentlighetsprincipen enligt OSEK vs HFDs Nya Prejudikat

Offentighets- och Sekretesskommitten (OSEK) skriver i sitt delbetänkande Offentlighetsprincipen 2001 först med direkt referens till gällande Tryckfrihetsförordning TF:

• Som redovisats ovan anges i 2 kap. 3 § TF att en handling är allmän om den förvaras hos myndigheten och är att anse som upprättad där.
• Genom ordet ”upprättad” har man i förevarande sammanhang velat markera, att handlingarna skall bli allmänna och därmed i princip tillgängliga för envar först då de föreligger i sitt definitiva skick. 
• Enligt 2 kap. 7 § första stycket anses en handling vara upprättad, när den har expedierats. 
• En handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats hos myndigheten. 
• Om handlingen inte hänför sig till något visst ärende, anses den upprättad när den har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts. 

Därefter framför OSEK som sin ståndpunkt:

• När det gäller det sistnämnda (färdigställts) torde det vara tillräckligt att handlingen sanktionerats av därtill behörig befattningshavare eller omhändertagits för förvaring (Bohlin, a.a. s. 155). 
• Av praxis kan bl.a. utläsas att det helt avgörande för om ett brev utgör en allmän handling är inte dess yttre form utan dess innehåll (Bohlin, Allmänna handlingar, s. 125 f.). 

Intressant är här uttrycket sanktionerats av därtill behörig befattningshavare. Är tanken här att hos myndigheten finns behörig befattningshavare (rektor?) med rätt att avgöra vilka handlingar som är  färdigställda eller icke färdigställda genom sanktionering, dvs utrustad med en stämpel märkt ICKE FÄRDIGSTÄLLD, som kan användas för att göra en handling otillgänglig för granskning?

Kanske är det tanken, men den balanseras i så fall av alternativet eller omhändertagits för förvaring. Men är inte detta alternativ överflödigt? Om inte handlingen omhändertagits för förvaring hur skulle den kunna vara möjlig att granska som allmän handling? 

Vidare av intresse är att OSEK anser att handlingens innehåll kan påverka möjligheten till granskning. Detta går hand i hand med sanktionering, där för myndigheten besvärande innehåll kan undanhållas granskning. Men detta skulle ju strida mot syftet med TF. 

Högsta Förvaltningsdomstolen HFD verkar dock ha inspirerats av sanktioneringsvarianten i sina domar 5339-13 och  5340-13 (se tidigare poster):

• För att en handling skall vara färdigställd och därmed vara upprättad och därmed vara allmän handling, krävs att någon åtgärd vidtas som visar att handlingen är färdigställd.

Dock finns inget direkt stöd i TF för att färdigställande skulle kräva vare sig sanktionering av därtill behörig befattningshavare eller att någon åtgärd vidtas.  Det enda som finns i TF är på annat sätt färdigställd.  Vad menas här med på annat sätt? Är det lika med någon åtgärd vidtas? På vilket sätt kan en handling färdigställas? På många olika sätt naturligtvis. Det enda som väl kan sägas bestämt är att om en handling avses att omarbetas eller vidare bearbetas, så är den inte färdigställd. En handling som inte skall vidare bearbetas skulle då vara färdigställd, vilket ju är den språkliga meningen av färdigställd.

OSEK inleder 2.3 Motstående intressen med truismen: 

• Handlingsoffentligheten kan inte gälla utan undantag.

Nej såklart, men vad som utgör undantag avgör ju Offentlighetprincipens värde för medborgaren.

HFDs domar skapar ett prejudikat som allvarligt utholkar gällande TF, vilket innebär att ny grundlag skrivits. Vad HFD gjort är att stärka myndigheten på bekostnad av medborgaren. Frågan är bara om Riksdagen, som uttryck för folkets vilja, tycker detta är rätt? 

Vad säger t ex Alf Bohlin som Sveriges främste expert på Offentlighetsprincipen? Jag har skrivit och frågat och inväntar svar. Alf har svarat och säger sig avse att studera HFDs domar under våren. Skall bli intressant att resultatet av denna studie.

PS1 De västentliga motstående intressena äro:

1. Medborgares rätt till insyn.
2. Myndighets rätt att skydda sig från insyn.

Syftet med TF är att värna 1 under bivillkoret att 2 respekteras på rimligt vis. Vad HDF har gjort är att vända på detta och sätta 2 främst, vilket går emot syftet med TF.

PS2 HFD skriver i sina domar att handlingarna (epost i mitt fall) lästs av HFD genom att översiktligt referera innehållet såsom varande helt oförargligt. Det är intressant att ställa detta i relation till OSEKs ståndpunkt att Av det helt avgörande för om ett brev utgör en allmän handling är inte dess yttre form utan dess innehåll (Bohlin, Allmänna handlingar, s. 125 f.).  HFD har alltså läst eposten och kommit till slutsatsen att innehållet är av den karaktären att det inte är allmän handling. Om nu innehållet hade varit oförargligt trivialt i enlighet med HFDs referat, så är det svårt att förstå varför det inte skulle vara allmän handling. HFDs domar visar sålunda att eposten, som HFD läst och bedömt, den inte tål ljuset av granskning som allmän handling.

PS3 På min förfrågan meddelar HFD att HFD 131016 lånade in handlingarna från KTH förvarade i röda plastmappar. Att plastmapparna var röda är en intressant uppgift som kan beskriva innehållet.

PS4 Notera att i Regeringens Proposition 1975/76: 160, sid 143, uttrycker Föredraganden:

1. (TF) Det skall inte skall krävas något särskilt formellt förfarande från en myndighets sida för att en handling utan ärendeanknytning skall kunna anses färdigställd och därmed också upprättad.
2. (TF) Lagtexten bör inte använda formuleringen att en handling av nu avsett slag skall anses upprättad om den genom myndighetens beslut har fått slutgiltig form.

Vi ser att OSEKs resonemang om att handlingen sanktionerats av därtill behörig befattningshavare står i direkt motsats vad som uttrycktes i TF 1975/76 och fortfarande torde gälla. Vi kan alltså följa en strid mellan olika meningar för eller emot myndighetens hegemoni.