Åke Sundström skriver idag tänkvärt om Kung Ingves' Livsfarliga Experiment: Negativ ränta kombinerat med en tillväxt av penningmängden på 10% och därmed en reell inflation på kanske 8% med effektiv tillväxt på 2%, dvs ett gap mellan ränta och inflation på uppåt 10%.
I en sund ekonomi är räntan någon procent högre än inflationen, medan vi nu i Sverige tvärtom har en inflation som är betydligt större (uppåt 10%) än räntan.
Detta kan inte hålla i längden, vilket Kung Ingves är den förste att predika (och här), men trots detta är det Ingves som sätter en negativ ränta och samtidigt tillåter att pengar skapas ur intet.
Hur kan det få vara så galet? Sundström jämför med Schweiz.
Se också tidigare post om Ingves misslyckade ambition att styra ett visst fiktivt inflationsmått till 2% via negativ ränta i sitt livsfarliga experiment.
Man kan också jämföra med den svenska modellen under 70-80-talet med en reell inflation på 15% betydligt större än räntan på 10%, som ledde till kollapsen på 90-talet. Men det är nu glömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar