Kandidatutbildningen i Simuleringsteknik vid KTH inrättades 2010 för att möta behovet av beräkningsmatematisk utbildning i dagens svenska IT-samhälle, i den nya form som reformprogrammet BodyandSoul erbjuder. Avsikten var att erbjuda en spetsutbildning på KTH med förankring i ledande KTH-forskning i beräkningsteknik, som skulle kunna attrahera studenter med specialbegåvning/intresse för avancerad datorsimulering.
Skolan för Teknikvetenskap stoppade dock detta initiativ genom att censurera min bok Mathematical Simulation Technology som presenterar BodyandSoul, och startade istället kandidatprogrammet HT2012 på en grund av traditionell matematik utan koppling till den ledande KTH-forskningen.
Rekryteringen misslyckades inför HT2012 och de 40 platserna kunde knappt fyllas trots att lägsta antagningspoäng var 13.90 och 0.70 på högskoleprovet.
Inför HT2013 är det ännu sämre: Bara 36 platser kunde fyllas, med lägsta poäng 12.52 och 0.55.
Så har då KTH lyckats förvanska en möjlig spetsutbildning med höga intagningspoäng till en omöjlig basutbildning med låga intagningspoäng.
Vilken är då rationaliteten med att landets främsta högskola satsar dyra pengar på att utbilda studenter med landets lägsta antagningspoäng? Är det verkligen priset värt för att stoppa BodyandSoul?
PS Resultaten från KTH-test av förkunskaper i matematik inför HT2012 visar en lösningsfrekvens av 70% för Teknisk Fysik att jämföra med 25% för Simuleringsteknik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar