Demon består av
- en video: katederlektion på högstadiet om division med tal i decimalform,
- några korta texter.
- Eleverna som arbetat projektorienterat fick tillgång till ett kunnande som var flexibelt och dynamiskt [...] Matematiken blev för eleverna ett verktyg att förstå världen omkring den. I den mer traditionella undervisningen fick eleverna ett statiskt och passivt kunnande, endast användbara i skolinterna och möjligen inommatematiska sammanhang.
Den katederundervisning som lärarna nu skall lära sig genom att titta på videon döms alltså ut i medföljande text.
Videon producerad av NCM visar hur en superlärare (lite slängigt nochalant men inte elak utan till synes välmenande) lär 16-åringar hur man med katederundervisning (aktiv lärare med klassen helt i sin hand), löser uppgiften att med superlärarens ord:
- på olika sätt räkna ut vad 6 delat med 0.1 blir, en helt naken situation inte taget från nåt sammanhang utan bara rakt upp och ner, rena siffror, utan miniräknare genom att räkna i räknehäftet.
- Man kan tänka så här: Hur många decimeter går det på en meter? Jo 10. Och på 6 meter blir det ju då 60....sambandet mellan division och multiplikation... en av flera strategier...och 4 gånger 6 är ju 24...vi börjar hitta lite såna där samband...
- ... snyggt att ni använder det där matematiska språket (till elev som säger: ju mindre nämnaren är desto större blir kvoten)...
Vilken bra demo! Och hur skulle man lära sig vad 6/0,1 är genom "IT-matematik"?
SvaraRaderaMed lämplig iPad app i förskolan. Att eleverna efter 9 år i skolan står kvar på förskolans nivå visar att skolmatematiken inte funkar, och det blir inte bättre efter denna demo.
SvaraRaderaDet verkar som att allt som inte är IT-matematik med nödvändighet är uselt här. Det ger inte ett seriöst intryck, snarare ett enögt. Lektionen på filmen är himla bra, läraren har klassen i sin hand av en anledning, de är engagerade i det matematiska innehållet!
SvaraRaderaGlen
Om alla hade lärt sig division med reella tal i förskolan så hade man ju kunna göra mer avancerade saker i skolan. Men nu ser det ju inte riktigt ut så. När det gäller eventuella diskrepanser mellan filmen och texten så får du nog gå lite mer på djupet än att bara studera om läraren befinner sig vid katedern eller ej. Sen stämmer inte summan. Jag minns inte i huvudet vad det blev, men det var klart mindre pengar. De utbildningspaket (moduler, som de kallas) som ligger ute nu har SKolverket mycket riktigt beställt av NCM, men det är Skolverket som driver satsningen och även andra lärosäten kommer att konstruera moduler framöver.
SvaraRaderaSen kan man ju givetvis lite mer "rakt på sak" fråga huruvida IKT-aspekter av matematikundervisning är en del av dessa moduler eller ej. Vi har valt att inte behandla det i våra moduler. Andra som konstruerar moduler kommer att behandla detta. Som du vet har jag personligen verkligen inget emot att matematikutbildningen i stort blir mer modellerings och beräkningsinriktad. Men när jag funderar på det jag vet om skolmatematikens problem så tror jag helt enkelt inte att "mer IKT" i sig hjälper.
Jag gjorde nyligen en lite retrospektiv schematisering av en del av diskussionen om miniräknaren när det var den som (för sisådär 30 år sedan) skulle rädda skolmatematiken. Många av argumenten var likartade som dagens "IT-argument". Även många av farhågorna. Det man kan säga såhär i efterhand är att miniräknaren å ena sidan fick ett mycket stort genomslag, men att det inte direkt påverkade matematikundervisningen, i alla fall in i positiv riktning. Nu är ju de moderna verktygen av ett helt annat slag, men det skadar ändå inte att ha lite historia med sig.
Poängen är att det finns extremt starka föreställningar om vad man skall lära sig i matematik och hur detta går till. Dessa bryts inte bara för att man plockar in konkret material, miniräknare, datorer, ipads eller för att man slänger ut matematikböckerna eller byter ut vilka algoritmer som lärs ut. Enskilda eldsjälar kan naturligtvis använda någon av dessa "nymodigheter" som hävstång för att utveckla sin undervisning, men det är en helt annan sak att tro att en enstaka "revolution" (ie ipads på mattelektionen) skulle göra någon större positiv skillnad på bred front.
När eleverna inte kan räkna ut vad 6 delat med 0.1 blir efter 9 års skolgång innebär det ett komplett haveri av nuvarande skolmatematik. Att ge den lärarutbildning/tradition, som är ansvarig för detta haveri i uppdrag att vidareutbilda lärare, saknar all logik och är meningslöst slöseri med pengar och människor i cirkelgång. Ola försvarar status quo genom att hävda att förändring är omöjlig. Så länge NCM har uppdraget att förnya skolmatematiken kommer status quo att råda, vilket demon från NCM visar med skrämmande tydlighet.
SvaraRaderaFinns det någon undersökning om hur matteundervisningen förändrats genom åren? Själv minns jag att vi hade en intensiv exercis i huvudräkning årskurs 5 år 1952 (1:a året i 5-årig realskola) där vi skulle räkna ut följder av operationer utan hjälp av papper. När vi började med decimaler minns jag inte.
SvaraRaderaJag håller med Claes om att håller man på med att räkna ut 6/0,1 i sjuan el tom i nian så är det lite katastrofalt. Trean vore väl mer normalt. Men metodiken var helt ok. Man måste först förstå vad man gör innan man börjar använda hjälpmedel. Men en kombination är kanske också bra.
Jag försvarar inte status quo. Tvärtom, faktiskt. Utifrån mitt sätt att se på matematikutbildningen så har det snarare i praktiken varit ett slags status quo när det gäller grundinställningen, samtidigt som många saker ändrats (räknare, mer konkret material, ersättandet av standardalgoritmerna etc). Därför jag tror, till skillnad från vad du verkar tro, att man måste börja arbeta med den verklighet man faktiskt har, inte förlita sig på diverse frälsningsmetoder. Det här är givetvis inte nödvändigtvis sant om man arbetar med fortbildning av enstaka lärare. Då går det att göra mycket mer radikala saker. Men nu pratar vi om alla Sveriges matematiklärare samtidigt. Det ställer andra krav. Jag gillade ju ditt eget experiment på Chalmers. Men då var det i praktiken fråga om ett ytterst begränsat experiment, där alla lärare mer eller mindre var specialutbildade för ändamålet. Och i slutändan så lämnade det kanske inge jättestora avtryck. Enligt vad jag har hört är undervisningen på programmet i fråga nu på det stora hela tillbaka till den traditionella. Så vad ni gjorde där kan ses som ett slags existensbevis av att det går att undervisa ingenjörsmatematik på ett annat sätt. Men det var inget existensbevis på att det var möjligt att bryta en tradition (om nu inte jag är felinformerad om hur saker och ting artat sig på Chalmers). Och då skulle jag ändå säga att det är hundrafallt enklare att ändra på en så avgränsad sak s om matematiken på ingenjörsutbildningarna jämför med grund- och gymnasieskolans matematik.
SvaraRaderaMen som sagt, det betyder inte att vi inte försöker, för det gör vi.
Ola, det räcker inte med att försöka och men inget kunna göra. Inte om man har givits huvudansvaret och har hur mycket pengar som helst för att göra något, som inte bara är att gå runt i cirkel.
SvaraRaderaUniversitetsmatematikerna har givit upp huvuduppgiften att ansvara för att skolmatematiken fungerar, och NCM är inte vuxet denna uppgift och kan därför inget göra. Det skulle i så fall vara Du Ola som sa att Du ville ta på Dig uppgiften att reformera skolans matematik. Är Du beredd att göra det? Om inte, kanske NCM inte skulle ges hela ansvaret och alla miljarderna?
Men varför kunde vi på 50-talet lära oss att räkna. Knappast pga högre IQ. Ok, det var ju bara 7 års skolplikt på den tiden så vi som pluggade vidare var kanske som grupp bättre motiverade än dagens elever. Inställningen till studier var också annorlunda. Lite av samma inställning som kan ses i TV-glimtar med skolbarn i U-länder. Där ses det som en förmån att få plugga. Här i vårt vällevnadsssamhälle tas de flesta förmånerna som självklara. En baksida av överflödet. Inte ens Björklunds nygamla pedagogik kan nog ändra ändra på detta? Kanske kan Ipads locka barnen till plugg och frälsa dem från tristess från lättja?
SvaraRaderaJa, jag tror att det kan hjälpa många.
SvaraRadera"Den katederundervisning som lärarna nu skall lära sig genom att titta på videon" Fel. Det här är inte en instruktionsfilm för hur lärare ska undervisa. Den utgör ett diskussionsunderlag, där vår uppgift är att reflektera över filmen. Tyvärr finns det nog många lärare som behöver se exempel på sin egen/andras undervisning för att inse hur det ibland ser ut. Svenska skolan har i många avseenden kommit mycket längre än så här.
SvaraRaderaTycker det är lite dåligt att skriva att det är så här NCM/Skolverket vill att vi ska göra. Syftet är tvärtom.
Dessutom är vi bra på att lära barnen källkritik. Det kanske fler skulle ha nytta av?
Mvh Ulrika (lärare som går mattelyftet)
Ok Ulrika, Du säger alltså att avsikten med filmen var att visa hur en lektion inte skall gå till? Vad är då Dina reflektioner efter att ha sett filmen?
SvaraRadera