Klimatalarmism: Häxprocess eller Valfråga

Moderate riksdagsmannen Jan Ericson som besökte klimatkonferensen Climate Sense 2018 har fått löpa gatlopp i parti och media, vilket Jan beskriver på sin blogg:

• Att en riksdagsledamot besöker en konferens för att lyssna på åsikter i klimatdebatten som avviker från "mainstreamlinjen" och prata med väljare blev alltså en riksnyhet. 
• Med en tydlig underton av "skandal". För mig är detta det ultimata beviset på hur enkelspårig klimatdebatten är i Sverige. Tydligare kan det knappast bli. 
• Slutsatsen är att dagens upplevelse blev en nästan skrattretande tydlig illustration av hur smal åsiktskorridoren är i klimatfrågan (det är ungefär som i migrationsfrågan för 4-5 år sedan).
• Det har nästan blivit en religiös övertygelse för många, inte minst i media. 
• Om vi hade haft häxprocesser i Sverige hade jag nog tveklöst blivit föremål för en sådan och bränd på närmaste bål. 
• Det som hänt idag gör mig bara ännu mer övertygad om att debatten måste breddas. Inget är helt svart eller vitt och det finns faktiskt nyanser även i klimatfrågan. 
• Även om man uppfattas som en kättare som svär i klimatkyrkan så fort man andas om minsta avvikelse från det som accepteras i åsiktskorridoren.

Det finns alltså en svensk riksdagsman som genomskådat klimatalarmismens natur och mekanismer. Och Jan säger att han inte är ensam: 

• Från allmänhet, moderata väljare och en del politiska kolleger (i flera partier) har det samtidigt kommit förvånansvärt många uppmuntrande ord. Min känsla är att människor överlag är betydligt mer skeptiska i klimatfrågan än vad man kan tro av media.

Vad vi här bevittnar kan mycket väl vara början på en tillnyktring från klimatalarmismens berusning som gripit politiker och media i marsch mot ett nytt skönt fossilfritt samhälle.  Jan förstår och han är inte alls ensam och folket är skeptiskt.

Jan säger vid samtal under konferensen att klimatfrågan ligger på plats 10 bland väljares preferenser och därför inte kan vara av större intresse inför valet. 

Men kanske Jans erfarenheter tvärtemot visar att klimatfrågan kan bli en vinnande profilfråga för ett parti som söker väljare. Om folket är skeptiskt så kanske också något parti skulle så vara.

Det parti som på goda grunder ifrågasätter nödvändigheten av de enorma uppoffringar som det fossilfria samhället kräver, kanske skulle få lite extra väljare.  Eller vad säger Jan?

Åtminstone, skulle man väl enligt gammal god svensk tradition kunna tillsätta en stor parlamentarisk utredning där klimatfrågan får en bred genomlysning, och speciellt den vetenskaplig grunden granskas ingående?

Nyheter24 skriver under rubriken Moderat besökte konferens för klimatförnekare:

• Jan Ericson, riksdagsledamot för Moderaterna, förklarar sin syn i miljöfrågan. Han anser att det är för mycket fokus på koldioxiden.

Läsarna kan ange om de håller med Jan eller ej med f n följande ställning Ja (57 st) Nej (1 st).

Jag tror att Jan kan ha hittat rätta valfrågan, om han vill få väljarstöd! 

Rösta själv!

Klimatupplysningens Stämma Beslutar att det finns "Back Radiation"

Fredrik Malmquist tar ånyo på Klimatupplysningen, nu med utgångspunkt från mitt föredrag vid Climate Sense 2018, upp frågan om "back radiation" (klimatalarmismens och "växthuseffektens" grundbult) i Öppen Tråd 1 och Öppen Tråd 2.

Som vanligt rusar expertisen hos Klimatupplysningen med Lennart Bengtsson och Ingemar Nordin i spetsen till storms mot min grundliga matematisk-vetenskapliga analys, som visar att "back radiation" är enkom fiktion grundad på en misstolkning av Planck's strålningslag. Fredrik skriver i kommentar 2 på Tråd 2:

• Stämman var ganska överens om att återstrålning trots allt existerar. 
• En foton från en kall kropp kan ju inte veta om resan skall sluta i en varmare eller kallare kropp resonerar man.

Så har då stämman i konsensus kommit fram till (kanske efter omröstning) att mina argument är nonsens, naturligtvis utan att alls ta del av dem på något egentligt vis, och då bara med hänvisning till att en foton kan ju inte veta var dess resa skall sluta. 

Men detta har ju ingenting med upplysning och fysik att göra, bara barnslig förvillelse. Varför ägnar sig då Klimatupplysningen i kontraproduktiv anda åt att försvara klimatalarmismens grundbult i form av "back radiation" när den inte finns redovisad i den vetenskapliga litteraturen? Bara som konsensusbeslut på en stämma. Jämför med föregående post.

Kanske någon kan förklara detta för mig?

Groupthink of Global Warming Alarmism Shattered

Global warming alarmism from the use of fossil fules has taken its grip of Western countries in a wave of groupthink with the following characteristics, as presented in the excellent study Global Warming, a case study in groupthink by Christopher Booker, recalling the three rules formulated by Irving Janis in Victims of Groupthink from 1972:

• belief not based on reality, hard to disprove
• consensus replaces factual evidence
• chase of "deniers" or "heretics" questioning the belief.

Booker ends his study with the following prediction:

• But the groupthink driving both that belief itself and the political response to it has always essentially been centred on those countries of the Western world, which not only originated the panic over global in the first place, but have remained its main drivers ever since. 
• Indeed, it is precisely this fact which is now turning out to be the crux of the whole story.

Yes, the crux is that global warming alarmism is groupthink of people in Western countries (but not all) and certainly not in the rest of world, where the use of fossil fuels will continue to rise to lift people out of poverty.  The disintegration of the Western groupthink of global warming started with the retreat of the US from the Paris agreement, somehow emerging from a Trumpian gut feeling that the agreement was unfair. 

With a cynical (realistic) view it may seem that Western politicians once launched the fossil fuel scare with a (maybe unconscious) agenda to prevent developing countries to take their bigger share and develop and take over the world scene. 

The Paris agreement shows that this prevention does not work. Even worse, putting emission limits only for Western countries will speed up rather than slow down the decline of the West. When this understanding enters the minds of Western politicians, as it did with Trump, fossil fuel alarmism will be over (and then be replaced by a new scare with som other hidden agenda).  It may not take very long... 

Climate Sense 2018

Klimatmötet Climate Sense 2018 är nu avslutat (med mitt bidrag här). Mötet samlade över 130 deltagare från Sverige, Norge och Danmark kring den viktiga uppgiften att demaskera den koldioxid-alarmism som pumpas ut av politiker i symbios med stormedia och storfinans och som utpekar användning av fossil energi som det stora hotet mot mänskligheten.

En alarmism som format det av alla partier omfattade politiska målet av en "total omställning" till ett "fossilfritt samhälle" till år 2050, mot en bakgrund av att idag 80% av energiförsörjningen globalt utgörs av fossil energi.

Presentationerna behandlade den bristfälliga och missvisande vetenskapliga grunden för denna alarmism och det ekonomiska och samhälleliga vansinnet att söka uppnå målet, samt alarmismens rötter och profitörer.

Mediabevakningen av detta historiska möte var skral: MölndalsPosten verkade ge en liten rapportering bakom betalmur och SvDs klimatalarmistiska reporter Jenny Stiernstedt var där första dagen, men har ännu inget skrivit. För Jenny måste mötet ha upplevts som en kalldusch, om hon lyssnade.

Under alla förhållanden upplevdes mötet som en klar framgång i sanningens tecken och ett nytt möte i Oslo planeras inför nästa år.

Mötet samlade få unga, vilket kan ses som ett uttryck för den effektiva indoktrinering i klimatalarmism som skolan levererar. I detta avseende fungerar alltså skolan utomordentligt väl.

För reportage i bloggosfären se Frihetsportalen dag1 och dag2

Anti-Interpretations of QM

Quantum mechanics QM was formed nearly 100 years ago as the modern physics of atoms and molecules taking the mathematical form of Schrödinger's equation.

But the question of the interpretation of QM as the meaning of solutions of Schrödinger's equation in physical terms, has remained without an answer,  despite heroic efforts by the sharpest of minds.

The Reference Frame takes up the question in a recent post stimulated by the following summary of the situation by Scott Aronson:

• As for Copenhagen, I’ve described it as “shut-up and calculate except without ever shutting up about it”! I regard Bohr’s writings on the subject as barely comprehensible, and Copenhagen as less of an interpretation than a self-conscious anti-interpretation: a studied refusal to offer any account of the actual constituents of the world, and—most of all—an insistence that if you insist on such an account, then that just proves that you cling naïvely to a classical worldview, and haven’t grasped the enormity of the quantum revolution.
• But the basic split between Many-Worlds and Copenhagen (or better: between Many-Worlds and “shut-up-and-calculate” / “QM needs no interpretation” / etc.), I regard as coming from two fundamentally different conceptions of what a scientific theory is supposed to do for you. Is it supposed to posit an objective state for the universe, or be only a tool that you use to organize your experiences?

So, the accepted answer is the Copenhagen interpretation associated with Bohr-Born-Heisenberg, but it is an anti-interpretation and as such not an interpretation. The only alternative (except the deBroglie-Bohm interpretation which has been fading away since long) is the Many-Worlds interpretation, but that is simply an inflation of the question to make the search for an answer absurd.

Aronson concludes:

• Indeed, about the only thing I can think of that might definitively settle the debate, would be the discovery of an even deeper level of description than QM—but such a discovery would “settle” the debate only by completely changing the terms of it.

The block to progress is the multi-dimensionality of Schrödinger's equation leading to the unphysical statistical Copenhagen anti-interpretation or the absurd Many-Worlds interpretation.

Exploration of an alternative physical Schrödinger's equation is presented here as a way to change the terms from statistics which is not physics to real physics which is not statistics.

See also this recent article in Scientific American: Thinking Outside the Quantum Box.